Dina svar
-
Det låter tungt. Nu vet jag inte exakt hur din situation ser ut men kommer att tänka på ett citat som lyder ungefär ”låt inte ditt gamla jag stå ivägen för den du är idag”. Jag tänker att vi alla har våra bagage med både bra och dåligt som vi bär med oss. Ibland behöver vi släppa ryggsäcken ett tag så att vi kan välja en ny väg framåt. (Ber om ursäkt ifall det låter helflummigt)
Ta hand om dig <3
-
Jag blir både ledsen och arg när jag hör hur du har blivit behandlad. Förstår att det känns mörkt just nu och att du kanske tänker att loppet är kört, men det tror jag inte att det behöver vara. Har du funderat på att plugga på folkhögskola? För mig fungerade det tusen gånger bättre än gymnasiet och komvux.
Ta hand om dig <3
-
Tänker också att ex. psykisk ohälsa, alkohol och droger kan påverka hur en person tänker och beter sig. (Sorry för tredje inlägget på din tråd, tänker i etapper)
-
Det ursäktar ingenting, vill jag bara tillägga, men det kan kanske vara en förklaring.
-
Det går ju bara att gissa sig till eftersom vi inte är personen ifråga. Min erfarenhet är att människor som är kontrollerande och svartsjuka ofta är väldigt små i sig själva. För att slippa känna sig dåliga lägger de skulden på sin omgivning. En person som är trygg i sig själv har ingen anledning att oroa sig över att bli lämnad etc. Det du beskriver verkar ju dock vara snäppet värre. Svårt att veta säkert vad som försiggår i huvudet på någon annan. (Det kan nog finnas många skäl så ta inte det jag säger som sant. Bara en ren gissning utifrån människor jag träffat och lärt känna.)
-
Usch! Det låter inte alls kul att behöva gå runt med den oron. Jag tänker att något man är medveten om är något man har möjlighet att behandla. Men förstår att det är lätt att börja grubbla. Hur ser livet ut i övrigt? Har du något att sysselsätta dig med som kan avleda tankarna litegrann?
-
Känner med dig! Skulle helst vilja ha en osynlighetsmantel att svepa runt mig så jag kunde vandra omkring ifred. Försöker att träna på att ha lite självdistans, att låta folk tycka vad de än tycker och inte fästa mig vid det men det är svårt. Sen tror jag att en hel del ligger hos mig själv, att jag ser en massa saker med mig som är fel och antar att alla andra tänker likadant. Om jag vore tryggare i mig själv skulle nog andras tyckande inte spela så stor roll tror jag.
——-
Tack för bra tips Teal Fihepy!
-
Ångest kan verkligen vara fruktansvärt! Har själv ganska mycket ångest och ibland verkar ingenting hjälpa. Men jag har några saker som hjälper ibland:
– fysisk aktivitet (promenad, jogging, styrketräning… vad som helst som får upp pulsen litegrann)
– avledande manöver (starta igång med något som får tankarna på annat håll)
– skriva (och beskriva vad jag upplever)
– medicin (kan också hjälpa i vissa fall)
– acceptans (det låter helt galet men att bara välkomna ångesten kan ibland göra den mindre)Så det är väl mina tips. Är det något särskilt som oroar kan det hjälpa att göra upp en handlingsplan i förväg, då blir det lättare att hantera när ångesten väl kommer.
-
Håller med. Att få en sjukskrivning kan vara så jävla snårigt, trots att det är då man har som minst ork och verkligen behöver att saker bara fungerar. Har också ḱänt mig frustrerad över det här med mediciner, att man ses som besvärlig om man inte är beredd att ta alla biverkningar det kan medföra. Nu har jag (efter många olika preparat) dock mediciner som funkar hyfsat i alla fall och är glad för det – men det kan vara en lång och kämpig väg ibland.
Hoppas verkligen att det ordnar sig!
-
Starkt av dig. Förstår att det inte kan vara lätt. Hoppas av hela mitt hjärta att du mår bättre snart.
Ta hand om dig <3
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.