Skapade svar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Tack för tipsen <3 jag ska prova dem om jag klarar mig över helgen. Det kanske kan vara något för mig med. Men det där med skuldkänslor för anhöriga….det steget har jag kommit förbi.

    Det känns skönt att någon tar sig lite tid, så jag har inget emot frågor.

     

    Trådstartaren

    Hej! Jag kan inte säga att jag vet precis hur du känner… Men jag har haft dem känslorna i flera år som du har nu. Det hände mig väldigt tragiska saker när jag var yngre och när jag växte upp. Det satte nämligen sina spår i mig. Jag har samma som dig varit i kontakt med psykiatrin, men inte fått någon nämnvärd hjälp. Det blev tillslut att jag fick ta hjälp av mig själv, det var svårt till en början, men efter ett tag så insåg jag faktiskt att jag inte kunde få bättre hjälp än från mig själv! Jag fortsätter gärna skriva med dig! För allt jag vill är att folk runt omkring inte ska ha självmordstankar eller något liknande!! Kram!

     

    Hej! Tack för omtanken! Hur mår du idag? Vill inte belasta dig eller sätta igång några triggers. Men om du orkar, hur klarade du av att hjälpa dig?

    som svar på: Skammen är för mäktig
    Trådstartaren

    Hej jag tycker inte du ska må så dåligt över detta då du handlade som du gjorde för att du mådde dåligt nu när du mår bättre så vet du ju att du gjorde fel men just då så var det nog din ångest som tog överhand och det fick dig att tillfälligt må bättre. Många dövar sin ångest med att ha sex för att man mår bra för stunden så du ska inte ha skam över det utan du måste förlåta dig själv och tänka på att nu när du vet bättre så gör du bättre. Tycker inte du ska plåga dig själv alla gör misstag och visst svek du din vän men det är ju inte så att du har mördat någon så va snällare mot dig själv. Hoppas du mår bättre

     

    Tack för att du visar förståelse. Jag var beredd på motattacker, för det jag gjorde var allt annat än okej. Jag är i processen att förlåta mig själv, vilket är svårare än vad jag trodde. Just nu är det något som äter upp mig. Jag träffade min före detta vän (får man väl ändå kalla det), för några dagar sedan i ett arbetsmöte. Alla känslor kom som en storm. Jag såg hur dåligt hur hon mådde, hur hemskt det var att träffa mig. Det påverkade såklart mig. Jag förstår att det fortfarande ärrar henne. Jag ska försöka förlåta mig själv…det känns som en omöjlighet, att jag bara kommer med orelevanta faktorer…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
0