Dina svar
-
Känner mycket igen mig i den övertygelsen du beskriver på slutet om vad som gör dig genuint tillfreds. Men själv har jag aldrig upplevt det i verkligheten. Behovet som känns är verkligt förstås, men vet inte om mina fantasier runt det är så sunda och verklighetsförankrade alltid…
-
Ursäkta sent svar.
Jag läser just nu (förutom skönlitteratur…) gärna facklitteratur inom området psykisk ohälsa, men skulle inte säga att jag upptäckt så många böcker som verkar eller är intressanta. Kan dock verkligen rekommendera Alice Miller, som skriver intressant på ett okrångligt sätt.
-
Jag blir nyfiken på vilka de här människorna är som ger dig allt det där fina som du beskriver? Låter lite magiskt, som att de bara dyker upp där och då du behöver dem. Känner igen det lite, om det är så du menar. Eller fanns de redan i ditt liv före depressionen?
-
De var inte ett så lyckligt par kan man konstatera. Jag får se vad Miller skriver om Hitler, han var nog än värre än Kafka.
-
Fick ingen avisering fastän jag prenumererar på ditt inlägg, knäppt.
När jag läste Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse var det första gången jag mötte kritik mot psykofarmaka, så det var kanske mest just det. Men boken gav/ger mig ett väldigt trovärdigt intryck, med massor av hårresande fakta och kritiken är även oerhört hård. Gøtzsche har flera bra föreläsningar på Youtube samt andra, nyare böcker om psykofarmaka och psykiatri och även artiklar på t ex Madinamerica.com.
Kafka skrev sig fri inte genom att undantrycka eller dölja sin narcissism utan genom att skrivandet var något han ville göra och genom att skriva om grundorsaken till narcissismen, nämligen hans barndom och bristande omsorg från föräldrarna. Novellen Brev till fadern ville han att pappan skulle läsa men mamman motsatte sig det, för att skydda pappan. Det här är bl a vad Alice Miller skriver om i sin bok Du skall icke märka. I Slottet, Förvandlingen m.fl. så är det inte narcissism han skildrar utan grundorsakerna. Narcissismen är det synliga symtomet som framkommer i brev han skriver i vuxen ålder till sin flickvän Felice.
Ja, biblioterapi känner jag till lite grand men har aldrig provat det. Har du? Läser du om det i boken om att skriva sig fri?
-
Det var så att Kafka öppnade upp sig och uttryckte intensiva känslor medan Felice gav dåliga råd och var känslokall.
En vän kände också igen sig och skickade den där artikeln till mig idag. Hon sa att de gav rådet att gå på ACA-möten. Har du hört något om hur det är att gå på deras möten, eller på Al-Anon-möten? Hon kände en som hade varit jättenöjd.
-
Jaha, intressant! Kafka hade en förtrolig, bra relation till lillasystern, men det är sant att hans mamma, men definitivt inte hans pappa, bemötte honom, när de ens möttes för de delegerade mycket barnpassning till anställda, med välvilja fast den välviljan lyckades som sagt inte pricka in hans psykiska behov. Novellen Brev till fadern visar att Kafka därför hade lättare att ta avstånd från pappan än från mamman.
-
Jag fick tipset att det är titlarna Det självutplånande barnet – eller The drama of the gifted child på engelska -, Du skall icke märka och I begynnelsen var uppfostran, speciellt kapitlet om Hitler, som är hennes bästa, och de senare böckerna är tråkigare, sämre, mer upprepningar. Kom över henne pga en Youtuber, Daniel Mackler, som säger sig stå för en vidareutveckling av det hon stod för. Jättebra! Googlade gold child och blev påmind om den passagen. Den handlar ju om ett barn och senare vuxen som utplånar sig själv. Om jag relaterar till Kafka igen så påstod hans mamma att han alltid fått allt han vill (fått välja yrke t o m!) men hon hade inte tagit hand om hans emotionella behov. Sedan valde Kafka en flickvän som liknade henne, som inte förstod honom, och han ställde orimligt höga krav på att hon skulle svara väldigt fort på hans brev osv. När man inte fått lära sig att sköta sig själv emotionellt så är det uppenbarligen en risk att man försöker lägga den bördan på andra. Att Miller inte finns på Nextory och Bookbeat är synd, kanske tyder det på att hon inte är så populär just nu. Ett par av utgåvorna jag läste var också gamla och slitna.
-
Avregistrerad användare skrev:
Miljö och arv spelar stor roll till hur man utvecklas som människa, man kan jobba med sig själv osv men tror det är svårt för narcissister, dom saknar ofta den självinsikten. Men har sett att det går med någon form av beteendeterapi, om dom är tillräckligt öppna för det. Iallafall bli medvetna och därefter göra bättre sunda val i sitt egna beteende gentemot andra. Kan ha fel, mest spekulation utifrån det jag läst och sett via intervjuer. Var boken bra?Kafka visar i sitt novellskrivande och i att han skapade en mer hälsosam relation med en ny flickvän att han utvecklades åt det positiva hållet. Men det gäller kanske inte alla. Jag tycker boken lade fram kloka tankar så jag gillade den.
-
Hej!
Läste precis om en narcissistisk man, Franz Kafka, i en bok jag läste ut idag! Boken heter Du skall icke märka. Kafkas brev till sin flickvän Felice är fulla av narcissism. Boken har en teori om att Kafkas barndomstrauman, som Kafka beskriver skönlitterärt, ledde till narcissismen. Inga jämförelser med Kafka och Felice i övrigt, men intressant i alla fall tyckte jag.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.