[Green Tilaji]

Anonym skrev:

Hej! Jag har samma problem som du. Har hälsoångest och är livrädd för att dö, samtidigt som det känns ibland som att man inte orkar leva mer för att ångesten gör så ont. Jag vill leva och jag vill uppleva,men är så rädd för allting. Jag har ingen diagnos men tror själv att jag har GAD och hälsoångest. Allt utlöstes i samband med en utmattning för 6 år sedan. Jag blir också rädd för minsta lilla förändring i kroppen. Det jag har lärt mig genom mycket arbete med mig själv är i alla fall att ångest och stress kan skapa en miljon olika ”symtom” i kroppen. Jag har haft så mycket fysiska besvär och inget har det funnits någon förklaring till. Det är stressutlöst. Så domningarna du känner kan kanske vara kopplat till alla stresshormoner som rusar runt i kroppen? Såklart ska du kolla upp det om du är orolig, men jag ville bara dela med mig av mina erfarenheter ifall det kan hjälpa till att lindra din oro. Ta hand om dig.

Tack för ditt svar. Ja det är så konstigt detta att man får så många olika konstiga symptom. Jag vill bara må bra men är inne i en tuff ångestperiod. Antar att det till viss del handlar om omställningen att jobba hemma nästan heltid. Tankarna har mer fritt spelrum. Samtidigt som jag bara sitter inne framför en skärm. Har du fått någon hjälp med ditt mående? Jag äter låg dos ssri, gjort i flera år men den hjälper inget värst just nu.

[Green Tilaji]

Hur har hon visat tydligt att det ej är intressa? Har hon sagt att hon inte vill gå på promenader med digboch förklarat varför? Jag är en sån som inte tycker så värst mycket om promenader, inte heller min man. Jag har pratat med olika bekanta om att kanske komma igång men sen orkar jag inte och det blir så stort projekt när man ska gå med andra och man måste vara trevlig fast jag kanske inte orkar just då. Så beroende på vad hon sagt så kan det ju bara vara så att hon inte riktigt orkar. Gör ni annat? Träffa och pratar eller hur ser er relation ut i övrigt? Verkar hon uppskatta din vänskap annars? Jag mår i perioder inte så bra och orkar inte alltid vårda mina relationer som jag kanske borde men min energi går till jobb och familj sen finns inte så mycket över fast jag gärna vill ha vänner runt mig.

[Green Tilaji]

Nu när vi går in i en helg så blir ångesten värre, kanske för att allt blir så nedstängt, mer än det redan är.

Vaknade inatt igen, hade jätte ont i ena benet, fick sträcka ut och röra lite på mig men jag fattar inte vad som händer med mig på nätterna som gör att jag vaknar såhär konstigt. 3 ångestattacker fick jag hantera mitt i natten pga detta. Jag är sen helt matt på dagen.

Jag har barn som tar en del fokus och tur är väl det annars hade jag aldrig orkat. Jag kommer ihåg hur det var när jag var helt ensam i några år, jag gick inte ut på dagarna, gick enbart ut på kvällen för att handla typ nån gång i veckan. Helt isolerad när jag mådde som sämst. Jag avskärmade mig från alla och orkade ingenting. Jag tror jag blir lite påmind om den ångesten nu i dessa tider. Och när man får konstiga fysiska symptom så är min ångest uppe i 100. Jag har tyvärr valt att flytta ifrån min hemort och har inga nära vänner här. Jag pratar med min mamma och syster i telefon men jag kan inte lägga all min ångest på dem. Min man har ju levt med mig i många år och han orkar nog inte riktigt, sen har han själv inte någon ångestproblematik och förstår inte. Jävla ångest och jävla kropp som får mig att må konstigt. Det känns som jag ska dö och då blir det som att jag planerar för det vilket är helt sjukt.

[Green Tilaji]

Anonym skrev:

Det är skönt att få prata med någon som också kan uppleva detta. Är så tråkigt att det finns så många med detta. just i detta har jag en sådan grym panikångestattack och är själv med mitt bonusbarn. Ångesten blir starkare bara tanken på att jag är själv med barnet. har märkt att jag isolerar mig mer och mer. Vågar snart knappt gå ut för jag är rädd för min ångest. hur gör du för att ”överleva” i din ångest? skapade också ett konto här för att få mer hjälp. Jag känner att jag snart inte klarar av detta mer. Men jag måste. Jag bara måste klara det. Trycker i log mediciner som knappt hjälper. Sen är jag så rädd för att dö. Tror att jag ska dö varje dag. Minsta lilla känning i kroppen så tror jag att jag ska dö. alla dessa tankar och känslor som typ går över styr lite. hur trycker man bort dessa konstiga känslor och tankar? hur gör man för att stålsätta sig mot ångesten..?

Jag känner igen mig så väl att minsta känning i kroppen så tror jag med att jag ska dö. Jag har skrivit avskedsbrev till min familj i huvudet flera gånger, det är klart att man inte mår bra av det. Jag tycker det är skönt att skoja om det ibland men när man är mitt i det är det liksom helvetet.

[Green Tilaji]

Jag vet hur riktigt jobbigt och förlamande det är. Jag är inne i en period nu, och innan jag vet om det är nåt allvarligt så orkar jag knappt, tankarna snurrar och ångesten tar över allt. Jag gjorde misstaget att googla denna gång, jag försöker undvika det annars men kunde inte stå emot nu och fy vilken panik det skapa. På måndag ska jag ringa läkaren och starta hela den processen. Usch det är verkligen jobbigt jag förstår dig så väl.

[Green Tilaji]

Så skönt att höra att andra känner likadant, inte för att jag vill att nån annan ska må dåligt men för att man inte är ensam. Jag går igång och får son himla ångest så fort jag känner minsta grej i kroppen och jag försöker tänka att jag måste släppa det nu för en stund och göra annat. Att jobba brukar funka bra men nu när jag sitter hemma och jobbar har det blivit mycket värre. Jag är inne i ångesten nästan konstant.

Jag rör knappt på mig och vet att jag skulle må så mycket bättre av det men är lite smått paralyserad nästan.

[Green Tilaji]

Ingen aning varför inlägget hamnade under arbete skola. Är ny här så jag fattade kanske inte riktigt. Vet inte hur jag ska fixa till det heller. Inatt var det riktigt jobbigt. Jag satt upp och sov, jag vet att detta låter helt galet men nåt fel är det för kroppen ska väl ändå inte domna bort när man sover. Och man ska väl inte behöva vakna med hjärtklappning. Kanske är så att jag har andningsuppehåll eller nåt på nätterna, eller så är det nåt annat men hursomhelst är det obehagligt och skapar bara än mer ångest.