Livet kan te sig så olika från en människa till en annan. Dom flesta går glada och tillfredställda genom livet, medans andra blir tvungna att bära på en förlamande ångest. Eller livslång depression. Jag hade en bror som efter många år med svår depression, ensam i ett mörklagt rum, till slut fick nog. Han tog en taxi ner till kajen och hoppade i, med en verktygslåda runt livet.
Detta är ett bra exempel på hur det inte får gå till. Har någon prövat all hjälp som finns att få men lidandet består, då ska samhället ta sitt ansvar och erbjuda assisterad dödshjälp. Och inte tvinga människor som förlorat hoppet, att på egen hand söka utvägar som att kasta sig framför tåget, hänga sig i takkroken eller dränka sig, som i min broders fall.
