Green Ponuka
Skapade svar
-
Hej på dig,
jag är inte rätt person att kanske ge dig råd. Jag har ett förhållande som hållit hittills 4 år. Många upp och ner gångar.
Hur ser det ut med parterapi för er? Är det något som testats?
Om den andra inte heller långsiktigt är villig att försöka förstå ens partner eller vill hitta lösningar till problemen är det svårt. Två ska hjälpas åt. Man kan älska en person hur mycket som helst men hur mycket är för mycket? När går gränsen för att ens egna mående ska hamna i vägen och dras ner? Hur mycket ska du behöva göra utan att få något tillbaka?Jag tror alltid att kommunicera fungerar och löser problem. Eller att man tar in en tredje professionell part som kan hjälpa till så att man ser allt från fler perspektiv.
Jag hoppas att det löser sig för dig <3
Jag förstår dig för jag har gjort samma misstag.
Var dålig situation hemma med min sambo i några månader å jag mådde riktigt dåligt. En kollega på nya jobbet dök upp med liknande problem å vi klickade å det var som att få det stöd man behövde å saknade. Problemet kom ju senare å jag ångar det fortfarande.
Jag har valt att försöka tränga undan detta. Valt att ta bort kollegan från mitt liv. Radera sms å kontakt. Bara bete mig som kollega när vi möts men vill inte ha något med personen att göra privat. Jag har valt att lägga all min kärlek till min sambo och jag försöker gottgöra så gott jag kan. Jag har aldrig berättat för min sambo. Jag vågar inte. Han har depressiva perioder och kan få självmordstankar.
Prata med någon du litar på. Prata med en psykolog om du vill prata det ur dig. <3
Det låter inte som att det är som det ska….
Din partner ska kunna respektera dig för den du är. Visst, ibland är man osams och man är inte överens men jag tycker inte man ska trycka ner den andra för det.
Blir du ledsen av det din partner säger? Förklarar du varför du känner så? Blir din partner arg och beter sig konstigt mot dig när du förklarar hur du mår pga det?
Vad tycker dina närstående om det här ? Ser dom något som dom reagerar på?
Du ska aldrig behöva ändra dig för någon annan. Du är dig själv och ingen ska ändra på dig. Ibland kan man ge någon lite feedback och tips men aldrig trycka ner eller kalla någon för dumma saker. Du ska inte behöva känna att du smyger runt honom och är rädd att han ska bli arg när som helst.
Hur mycket du än älskar personen så måste du innerst inne dra en gräns när det känns för mycket.
Prata med vänner och familj, eller prata med en psykolog eller kurator.
Det är svårt för man känner sig fast. Men var stark!Hej, och tack för svaret <3
jag har frågat upprepade gånger hur jag kan hjälpa till och vad han vill att jag ska göra.
De svar jag får är allt ifrån ”du kan inte hjälpa, jag bad aldrig om hjälp, ingenting hjälper längre, allt är meningslöst”…..
När jag får sånna svar känner jag hur jag sjunker mer djupare. Jag älskar personen djupt och vet att det ”bra” finns kvar där inne, men jag når inte fram.
Jag märker också hur ett självskadebeteende finns och det gör mig mer orolig. Ändå känner jag mig fast och kan inte göra något. 🙁
Du kan nog ringa till ställen, anonymt. Förklara hur det ligger till och så kan dom vägleda dig till bästa sätt. Kanske ?
Jag kan känna med dig i det här. Personligen vet jag själv inte riktigt hur man ska göra då jag är i liknande situation…
Men vad jag har tänkt mycket på är att själv gå till en psykolog och prata om dessa problem, då det ju påverkar en själv rätt mycket. Att prata om det kan ge dig själv nya bilder och kanske ge hjälp med hur du ska möta hans problem och känslor. Det är svårt att övertala någon att gå till en kurator/psykolog när dom har bestämda tankar och bilder kring det, och man kan inte tvinga någon (slängde det inte handlar om något direkt allvarligt ). Men att få ut allt själv kan vara något att börja med. Då kanske du också får en bättre bild och känsla i hur du ska bemöta honom och kanske hjälpa honom i rätt riktning. Möjligtvis ta upp denna oro/tanke med en kompis till honom , som i sin tur kanske lättare kan påverka honom?
Hoppas att det löser sig/har löst sig!