Green Papaqy
Skapade svar
-
Nej jag är medveten om att de inte kan göra mig friskt helt magiskt (tyvärr).
Men de verktygen jag fått funkar inte för mig, en krislista och en kurs om diagnoser.
Jag har såklart försökt jobba för att bli frisk, men ingenting har funkat hittills.
Jag är ute och går och försöker göra mina vardagliga sysslor, men det gör ingen skillnad.
Jag har svår social fobi och kan inte ens gå till en affär, så att gå till en granne och fråga om fika är tyvärr inte optimalt.
Jag känner bara för att ge upp det här. Vården har absolut hjälpt mig förr, de hjälper många det vet jag. Jag är inte ute efter att nedvärdera vården, men jag är besviken över den ”hjälp” jag fick när jag desperat sökte hjälp nu sist.
Nej, jag har inte berättat för min familj att jag sökt hjälp tidigare, de förstår inte riktigt sig på psykisk ohälsa, de få vännerna jag har är underbara men inte direkt något stöd tyvärr, är rätt så ensam i det här.
med frågade mig när jag var där sist vad jag tänkte att jag skulle ha för hjälp, men jag vet inte ens exakt varför mitt mående är så här så jag har svårt att veta vad för hjälp jag behöver.Jag vill söka hjälp igen, men jag vågar inte för att jag skäms över att behöva öppna mig och att jag jagar dom.
Är dessutom livrädd för att bli inlagd, dels för att jag har ett djur och för att min social fobi inte hade kunnat hantera det
Hon är verkligen fantastisk så genuin, jag önskade att alla kunde få en sån psykolog. men jag tror inte att något kan hjälpa mig, det finns ingenting åt mig i den här världen
Ja det är nog lite så jag känner, jag menar hur ska jag ta mig själv på allvar när jag varken vet in eller ut, ibland känns det som att jag bara ”låtsas” må dåligt även fast jag såklart inte gör det, men jag har t ex inte panikattacker så ofta längre, kan man ens vara deprimerad utan panikattack där man hyperventilerar och storgråter?
ja det låter ju helt sjukt när du säger det så, en person med brytet ben kan ju inte göra något åt det själv så varför skulle en människa som är totalt nedbryten inombords kunna det? Har vi verkligen inte kommit längre i sjukvården än detta..Jag förstår inte hur läkare kan tyda att min suicidnivå är låg enbart för att jag ler någon enstaka gång, inte för att jag vill ha uppmärksamhet och verka vara värst, det känns som att de tror att jag är ute efter enbart uppmärksamhet, nu vågar jag ju inte vara så tydlig med att jag är på gränsen till att ta livet av mig för då vet jag vad som händer.
jag förstår dig till 100% varför du inte vill söka hjälp, det blir mer ångest för mig av att söka hjälp när jag dessutom blir bortglömd, ”vi behöver ha ännu mer koll på dig” sa de och glömmer bort mig i en månad 😂 sjukvården asså..
jag har ingen aning om vad som skulle kunna hjälpa, jag vill bara dö det finns ingenting annat som frestar mig så mycket som döden.
nej de skriver ut mediciner som jag har sagt att jag vet inte fungerar på mig och förväntar sig att allt blir bra med psykolog kontakt varannan vecka (när de inte glömt bort mig)
jag hade också en bra psykolog en gång som dessvärre slutade.. det känns som ett stort svek nästan.
hur överlever du dagarna?
Jag pratade precis med en läkare på doktor.se som sa att det inte borde vara några problem att få hjälp i den vanliga vården om jag ringer och säger att jag har slutat.
beroendecentrum är tyvärr inget alternativ för mig, det innebär att jag måste åka till en annan stad 40min ifrån, och jag har socialfobi och svårt för att åka buss bara ner till stan här..:/
Tillägger att jag inte vill gå på beroendecentrum eftersom jag inte har något beroende, enda anledningen till att jag har ”svårt” att sluta röka är för att jag är rädd att jag inte kommer klara av dom tankarna och tar livet av mig impulsivt, något jag dock inte tänker nämna!!
I mitt nästa liv kanske jag orkar, men nu gör jag inte det längre. Mitt nuvarande liv är totalt meningslöst, jag tror ingenting kan få mig att se på den saken annorlunda, mitt liv har varit en plåga ända sen jag föddes..
Det är lite det jag tänker på, folk som har t ex cancer tvingas ut att jobba men jag som ”bara” mår dåligt och har npf diagnoser får vara hemma, jag vet att jag inte kan göra någon större skillnad för dom, men jag kan inte sluta ha sån ångest över det.
jag är otroligt besviken på den svenska sjukvården, nu har jag mig själv att skylla också för jag återvände inte dit av egen vilja, men de lyssnar inte och de sitter bara och läser rakt upp och ner ur en bok, alla funkar inte på samma sätt.. jag har gett upp sjukvården totalt.tyvärr kan nog ingen hjälpa mig, men jag uppskattar din omtanke!
Jo såklart att det är fantastiskt, men ibland tvivlar jag på att jag verkligen är värd det, tänk om det bara är jag som inbillar mig att jag har dom här problemen, eller på de stackarna som har det så mycket värre än vad jag har som inte får den hjälp jag får.
Jag har aldrig klarat av någonting, jag klarade inte grundskolan eller gymnasiet, jag hade ett jobb i 3 månader men jag fick sluta för att jag fick nästan en panikattack på jobbet framför alla kunder.
jag blir inte lyssnad på av vården så jag sluta gå dit, jag har tappat nästan alla mina vänner, jag jag träffar ingen på dagarna.
det känns inte som att jag någonsin kommer att kunna få ett normalare liv än detta, och det känns inte värt.
jag har tyvärr ingen jag litar på tillräckligt för att kunna prata om hur jag mår, folk märker men de ignorerar bara.Nej, jag självmedicinerar också, det funkar bättre än vad vården hade att erbjuda🙃