Ja det känns ungefär som att hon aldrig växt upp och kan ta ansvar för sitt beteende, det är som att hon helt blåögt bara inte ser att hon har kunna gjort något fel, för hon blev ju sårad eller kränkt och det va den personen som va dum mot henne, hon kan inte se sin egen del i det för hon blir bara så sårad. Och det är ju efter det beteendet jag gång på gång har tröttnat på nu, jag kan acceptera att hon blir sårad och kan därmed be om ursäkt för att jag sårade henne, men det är omöjligt för henne att göra det tillbaka. Så jag har tappat respekten för henne som människa. Hon är ju manodepressiv, när hon mår bra blir hon istället för mycket! Hon engagerar sig så mycket i saker så man känner men snälla lugna ner dig lite, så nu när jag i vuxen ålder inte orkat med hennes bråk och känner att ja börjar tröttna på henne, så tröttnar ja och irriterar mig väldigt mycket på hennes bra perioder också, för jag tycker bara det känns falskt, för ja vet ju att hon anstränger sig verkligen.
Det låter som att du har lärt dig mycket om din mamma. Det gör det hela enklare, tror jag.
Din magkänsla säger en sak och jag tror du ska lita på den. Skaver det så skaver det. Som sagt ovan så har personer med låg självinsikt svårt att diskutera med. De inser inte sina brister. De tycker bara att alla andra ska ändra på sig. Så då tar det väldigt mycket energi.
Hoppas du kan landa i något bra beslut som passar just dig och ditt liv. En mamma ska inte stanna upp ens drömmar.
