Skapade svar

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 91 totalt)
0
  • Låter jobbigt…. Ja, vad gör man?

    Vad vill du göra? Vad önskar du?

     

    Ingen orsak!

    I en relation tror jag att ”pirret” kommer att komma och gå… Det är liksom ett ämne i kroppen som framkallar det. Jag tror inte kroppen orkar producera det jämnt.

    Jag tänker att en relation kan vara så himla bra utan pirret hela tiden, men såklart så krävs det ju att båda trivs ändå. Vill den ena ha pirret så kanske det egentligen är något annat som saknas?

    som svar på: Läs !!

    Hej!

    Jag tycker att du ska fortsätta säga vad du tycker passar bäst för dig. Du ska ju må bra!

    Om de inte ser till ditt bästa så är det inte okej. Fortsätt att förmedla dina åsikter och prata med de som förstår. Kanske hittar du tillslut någon som tar ditt ”ärende” på allvar?

    Kram

    Lever du ett liv som är på dina villkor? Följer du dina drömmar?

    Kanske känns det meningslöst om man ska ”passa in” i samhällets normer och uppnå andras förväntningar…

    Det kanske går att hitta ett annat sätt att leva… som inte gör så ont? Något som värmer.. något som förgyller själen..

    Tillåt smärtan att få kännas… om du inte redan gör det..

    Ibland blir det jobbigare om man inte vill kännas vid den eller motar bort den.. Omfamna din inre sorg….

     

    Vad är det som gör så ont?

    Okej, jag fattar… Kanske kan ni ha kontakt via videosamtal?

    Vad fint! Går det att planera inför det någon gång framöver? Eller finns det andra vägar att gå som liknar denna väg?

    som svar på: Om att få vara fri

    Fin text. Gå din egna väg… Den låter härlig enligt mig!

    Att chansa och våga är inte enkelt… men jag tror det är värt det…

    Kanske blir man aldrig ”hel”?

    Du verkar redan har gjort ditt inre jobb, kanske dags att blicka utåt… följa dina drömmar och låta dem leda dig dit du vill…

    som svar på: Snälla

    Har du hittat någon att prata med?

    Det låter jobbigt. Vad vill du göra om du kunde göra vad som helst?

    som svar på: Avsluta allt

    Nu orkar jag inte mer. Allt är totalt svart. Mina barn har det bättre utan mig. De är mycket gladare när de är med sin pappa utan mig. Min sambo är gladare och har mer energi utan mig omkring honom. Jag äter sertralin, voxra, litium, zopiklon och melantonin men de hjälper ej. Går hos en helt underbar kurator. Känner dock som om jag slösar med hans tid då jag mest gråter när jag är där. Nu måste detta få ett slut för allas skull. Jag vet att avskedsbrev inte kan ge svar på varför men jag kan i alla fall skriva till barnen vad de betyder för mig. För de betyder allt för mig men jag kan inte se de lida mer av att jag förstör/skadar dem. Jag har förstört för så många men nu måste det ta slut. Har kommit till ro med mitt beslut även om det gör ont att inte få uppleva hur mina barn växer upp.

    Kära du, du förtjänar att må bra. Kram

    Trådstartaren

    Jag har frågat mamma om hon vill träffas och det gjorde vi för ett år sen själva några gånger, men då dök pappa upp och skulle ”hämta henne”. Vi fick knappt va ifred, tyvärr. Så jag har lite gett upp det just nu. Sist för ett bra tag sedan skulle hon och jag träffas igen, men då bjöd hon med mitt syskon också. Jag okejade det, men sa att det inte är okej om pappa dyker upp igen. Då sa hon att det lika gärna kunde vara och stängde av.

    Jag fattar att hon har det tufft. Vet dock inte vad jag kan göra för henne. Orkar inte…. Jag vill kunna prata med henne, men dörren stängs hela tiden..

     

    Okej, javisst, ensamhet kan vara nyttigt att känna på för att skapa förståelse… Jag har lärt mig mycket av att va ensam under pandemin… Innan såg jag det som ”enklare”. Nu ser jag det som mer komplext. Ibland tycker jag om det och ibland inte…

    Det låter skönt att du känner så. Men samtidigt också lite sorgligt…. Jag önskar att alla individer kände att de passade in någonstans oavsett om det är i grupp, ensamma med djur eller något helt annat…

Visar 12 inlägg - 49 till 60 (av 91 totalt)
0