Skapade svar

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 88 totalt)
0
  • Låter som att du har höga förväntningar på dig. Låter som en otrolig utmaning att gå från apatisk till att jobba 100 procent.

    Kanske borde prova en medelväg?

    Är jobbet något som ger dig energi?

    Skulle nog rekommendera att lyssna på magkänslan. Känns det bra – kör. Känns det inte bra – gå en annan väg.

    Vill du må bra, sök stöd. Läs på om ämnet. Stötta dina drömmar.

    Är det början och slutet som skrämmer?

    Det ovetande? Det som finns i framtiden?

    Prova mindfullness eller någon form av rörelse…

    Låter jobbigt att ha en pappa som inte förstår. Kanske finns det någon annan som skulle förstå? Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Kanske har du dåliga relationer som behöver ransakas? Du förtjänar i alla fall inte att må sådär.

    Ett tips från mig kan vara att ta dina känslor på allvar (känn dem och låt dem komma).

    Fundera också över varför du vill fly? Vilken fara är det du vill undvika? Något är det ju.

     

    Kram

    Varför gå över gränsen och läsa sonens dagbok? Det är ett rejält övertramp tycker jag. Om ni önskar hans bästa så gör man inte saker bakom ryggen på någon. Det kommer bara göra att ni kommer längre ifrån varandra.

    En 18-årig kille behöver personliga gränser, vilket ni behöver respektera. Inte konstigt att han mår dåligt. Kanske dags att låta han få klara sig själv och göra sina egna val. Han är myndig. Ta ett steg tillbaka så han får chansen att leva fritt.

    Låter som att rektorn inte tar det på allvar och skickar iväg ärendet och ansvaret på någon annan. Kanske dags att byta förskola om det är en dålig miljö? För rektorn behöver ändå vara en inbjudande representant om det ska kunna vara en utvecklande och bekväm miljö för lek och lärande. Har studerat till förskollärare innan så lite info har jag fått med mig.

    Skulle inte rekommendera en plats där ledaren är sådan… för alla påverkas av ett sådant bemötande/beteende.

    Förstår om din dotter inte vill dit. Personalen behöver lika mycket kärlek som barnen för att de ska kunna arbeta och fungera. Likaså föräldrarna och alla inblandade.

    som svar på: Diagnoses

    Hi!

    That sounds though… Do you have a plan to focus on yourself?

    I see that you are aware of your “problems” and thats a great start! Now you need to find the solutions.

    There is a lot of people who would like to help you if you reach out..

    Hope it will turn out well for you!

    Jobba på din självkänsla när du vill, gör det som en vana. Det finns olika sätt att arbeta med den. Antingen kan du måla en sol och på varje solstråle skriver du en egenskap du har. Sedan fyller du på när du vill med nya ord.

    Eller så målar du något annat som passar dig bättre.

    Gör detta för Dig, för att du ska få en stadig bas som du kan luta dig på när du känner att prestationen vill ta över.

    Kanske funkar det, kanske inte…

     

    Men att utmana sig själv kan ibland gå för långt…. visst man mår bra av att utvecklas, men hur mycket orkar man utvecklas på en gång?

     

    Det är inte enkelt, jag är inte bra på det själv, men jag jobbar på det.

    Det låter lite som att du vill mota bort andra och vara ifred. Rätt typiskt när man mår dåligt. Man kan vara sårad inombords och inte vilja släppa in någon.

    Det är nog en slags försvarsmekanism…

    Ibland behöver man vara för sig själv… kanske är det precis det du behöver just nu? Eller så önskar du att någon såg dig på riktigt och motar bort människor för att du är rädd att bli sårad igen..

    Ibland blir det inte som man vill. Kanske är det lika bra som du nämner…

    Så länge ni är tydliga med era val så kommer det säkert bli bra. Jag tror det är klokt att inte ha kontakt. Du får chans att läka och bygga upp dig själv.

    Lycka till

    Vilken sits du sitter i! Låter hemskt. Du har blivit isolerad av honom och han kontrollerar dig fullt ut. Du säger att du tvivlar på dina tankar…. det låter som att han försöker ändra på dina tankar och den du är..

    Inte bra alls. Detta är inte hälsosamt på något sätt. Din magkänsla säger något och jag tror du ska lita på den.

    Lita inte på hans spel… när du börjar tvivla kommer han bli snäll och sen stannar du kanske kvar lite till… sen kommer de elaka orden och slagen bli värre….

    En kvinna på en kvinnojour sa en gång till mig “räcker det att kontrollera en människa med ord så kommer inga slag”… Jag kommer alltid minnas det. För om du lyder hans ord så slår han inte dig…. men säger du emot så kan slagen komma..

    Ta all hjälp du kan få! Kram kram <3 Du förtjänar att bli behandlad sååå mycket bättre!

    Låter jobbigt…. Ja, vad gör man?

    Vad vill du göra? Vad önskar du?

     

    Ingen orsak!

    I en relation tror jag att “pirret” kommer att komma och gå… Det är liksom ett ämne i kroppen som framkallar det. Jag tror inte kroppen orkar producera det jämnt.

    Jag tänker att en relation kan vara så himla bra utan pirret hela tiden, men såklart så krävs det ju att båda trivs ändå. Vill den ena ha pirret så kanske det egentligen är något annat som saknas?

Visar 12 inlägg - 37 till 48 (av 88 totalt)
0