[Green Jolala]

Jag känner igen mig i det du skriver. Har inte kontakt med familj. Endast en familjemedlem några gånger om året och vänner finns nästan bara på nätet just nu. Så har inte direkt någon nära relation med någon. Har bara ytliga relationer och det känns som att människor kommer och går in i mitt liv hela tiden. Orkar knappt umgås med människor heller. Ibland vill jag och ibland inte. Är nog lite för sårad för att släppa in nya människor just nu. För när ens ”familj” inte kunde finnas där.. vem kommer då?

ps. Jag vågar knappt berätta om detta för jag tror också att jag är ensam om det, men vi är nog inte det…

[Green Jolala]

Jag har sagt upp kontakten med min pappa, det gjorde ont, men jag orkade inte med att bli behandlad dåligt, så jag förstår någorlunda vad du beskriver, men såklart så är alla situationer olika. Ett svek är ett svek… det är inte kul att bli bortvald, tagen för givet eller vara osynlig. Jag tycker du förtjänar mer. Ingen ska behandla dig illa. Bara de som ser ditt värde bör få din tid. Kom ihåg att du är värd mycket mer än så. Lägg din tid på människor som verkligen ser dig och bryr sig om dig, på riktigt.

[Green Jolala]

Mörkret varar inte föralltid. Är det mörkt nu, så kommer solen snart. Jag tror du kommer se ljusare dagar framför dig snart. Fortsätt med dina mål och försök så gott du kan.

ovissheten är jobbig, men tänk på allt du har framför dig. Allt som inte hänt än. Har du mål? Drömmar? Prova skriv ner mål för dagen och checka av. Ha någon som följer dig och stöttar dig. Du kommer klara det du vill!

låt vissa dagar få va jobbiga, men påminn dig också om de små fina stunderna.

[Green Jolala]

Först vill jag bara skriva att det låter som en oerhört hemsk upplevelse och jag hoppas du mår bättre idag. Sen har jag lite funderingar på vad som kan ha hänt. Du blev triggad av orden ”att vara jobbig” och det kan ha varit droppen som utlöste situationen. Har du fått höra mer saker?

Sen funderar jag på om du är i ”survival mode” just nu? Du reagerar som om du är under stor press/ utsatt för fara. Vad hotar din existens?

kan det vara en fight-respons? Att skrika och att kroppen kokar över? Sen låter det också som att du hamnade i freeze efter panikattacken. (Traumarespons)

(PTSD?)

[Green Jolala]

Ja, det är svårt ibland, lycka till!

[Green Jolala]

Jag känner igen det där. Det finns tyvärr människor som vill få en att tro att man är galen eller ”sjuk”. Men det är nog bara ett tecken på att människan tappat kontrollen över en. Kan människan inte längre bestämma/kontrollera dig så ska alla tro att du är ”fel”/galen osv.

Känner man sig mindre än människa när man är med någon så är det nog ingen bra människa att vara med.

Tyvärr så sänks självkänslan och självrespekten ofta om det blir såhär… tror jag… så ta hand om dig och ge inte bort din energi till vem som helst!

[Green Jolala]

Snälla avsluta inte ❤️

[Green Jolala]

Något jag nyligen hörde var ”lyssna på dina egna råd”, för det är du som har upplevt allt. Hur ska någon annan veta bästa möjliga agerande? Jag tror att om du innerst inne känner att något är fel så gå på den känslan.

Lita på din inre styrka. Den finns där! Och prata bara ”djupt” med människor som ser dig och låter dig vara den du är. Jag tycker det låter som att du blir gaslightad.

skickar lite styrka!

 

[Green Jolala]

Det är helt okej att känna känslor… fortsätt skriva och sätt ord på det om det känns givande..

Tips på saker som hjälpt mig: måla, flytta, köra bil till nya platser, fotografera, Tik Tok, instagram-konto med min hobby som tema, prata med andra släktingar, grannar, gamla vänner eller djur.

Spirituella saker funkar för mig också, meditation, yoga, naturpromenader, bada, skriva saker mm.

 

Lycka till! kram krammmm

[Green Jolala]

vi kan vara vänner <3

[Green Jolala]

Solen skiner. Rosen växer. Skuggan är borta.

[Green Jolala]

Försök hitta din inre röst. Lyssna på din själ!

Dessa hårda kritiska ord kan va dina föräldrars eller deras föräldrars ord…

Vad gör de orden dig idag? Mår du bra av dem?

Kasta dem i soporna om de skadar dig, kram!!!