Hur mår du? Låter verkligen som du har fastnat i en ond spiral när du skriver detta. Låter som om de du bett om hjälp inte alls tar dig på allvar och fattar att det är fördjävligt.
Vad ska man säga? Är tom en känsla?
Det värsta är nog att man ber och söker hjälp men bristen på detta gör depressionen värre.
Jag har fått en tid bokad hos kurator, med makens hjälp, och det känns kanske hoppfullt? Men samtidigt rädd för att det ska bli fel eller misslyckas som andra gånger..
Tack för att du skrev.