Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 29 totalt)
0
  • Det är rädslan för att vara ensam som kan vara värre än att vara ensam. Iofs skulle jag inte sätta mig på en stol för att utforska stark rädsla som nybörjare men du har kanske starkare styrka än när jag var nybörjare. Det jag upplevde som bäst med denna övning är att upptäcka oavsett styrkan på tanken eller känslan så avtar de oavsett. Idag är jag aldrig rädd för något för jag vet att även det mest outhärdliga avtar med tiden och på så sätt kan jag liksom du som gå ut på promenad när ensamhetsupplevelsen är för stark.

    För den som har huvudet på skaft eller är beredd att läsa samma text flera gånger kan pröva psykiatrikern och författaren Ian Mcgilchrist för att inse att allt vi upplever och kan förklara bara  är en del av hjärnans innehåll. Att uppleva det du upplever är bara ett sätt att uppleva en situation och att med hjälp av tanken och fantasin, intuition och övningar och handling kan du forma din egen tillvaro. Flummigt tycker kanske du och ja kanske, men så har du åtminstone lyckats distrahera dig en stund från dina emotioner och demoner. 😉

    Iain McGilchrist: The divided brain | TED Talk

    som svar på: Ensam på julafton

    Omdefiniera julen till vardag.

    Gör ensam jul till din livs bästa med aktiviteter som bara gäller en person.

    Träna att uppleva alla känslor du förknippar med högtid och fråga dig om reaktionerna stämmer med den verklighet du har idag?

    Gör allt du vill göra en vanlig söndag men inte kan pga annat som måste göras

    Var lagom destruktiv och acceptera ev bakfylla …

    Sätter mig på en stol och utmanar mig att stanna i ensamhetskänslor, tristessupplevelser rastlöshet, ilska, meningslöshet utan att döma eller tänka för att utforska vad som händer om jag gör ingenting. Sen övar jag mig i att finna de stunder jag emotionellt kan uppleva som är bra och konstruktivt i mitt liv!

    Tack för denna utmaning.

    som svar på: Hatar min sambos familj

    Du behöver inte komma överens med dem. Var rak med din partner att du inte vill träffa dem under de villkor du gör nu. Om du ständigt känner dig utanför och saknar konstruktiva samtal med dem skulle jag undvika dem och också berätta det till de jag inte lyckas kommunicera med väl. Fråga dig hur viktigt det är att komma överens med dem. Annars måste du acceptera att vara med dem som du beskriver umgänget med dem nu. Det är inte lätt men enda sättet.

    Testat samtal om det tunga och det som fungerar i ditt liv just nu?

    Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (roks.se)

    som svar på: Orkar inte mer

    Fattar precis. Jag har varit där också. Försökt öppna mig till en som jag uppfattade det oförstående grupp av människor och sänkts av deras som jag uppfattade det svala respons. Din text får mig att fundera om

    1) du kan finna människor som stärker dig och stöttar dig i din process till det liv du vill ha?

    2) göra allt det du vet är bra för dig på sikt som att dagligen ha regelbundna vanor av sömn, rörelse och bra kost. Utan den basen blir allt extra utmanande.

    3) ha ingen mask på bland folk för att på så sätt avgöra vilka som faktiskt bryr sig och kan undvika de som belastar dig. Gör sådant du gillar som du uppskattar en bra dag även fast det inte känns bra just nu när du är deppig.

    4) Det tar tid att definiera dig själv utifrån din egen etik och sträva mot dina mål med att vara människa men superviktigt för att slippa styras emotionellt av andras tyckande och dömanden.  Hitta likasinnade som stöttar dig i den processen.

    5) Självmordstankarna bör du bryta med att helt enkelt göra något som distraherar dig. Lyckas du inte distrahera dig behöver du prata eller till en början kanske skriva om dem, t ex här. Kan du inte distrahera dig är det telefonlinjer, psykjour osv som gäller men räkna med långa väntetider och korta samtal. På psyk får du mediciner men inga samtal som hjälper dig vidare annat än akuta.

    som svar på: Barndomstrauma och CPTSD

    Ps..

    Komplex traumatisering finner du mer om via Psykologförbundet, RSMH  t ex och via behandlares hemsidor om Somatic Experiencing, Polyvagal teori, Neurofeedback osv. CPTSD finns inte i Sverige än men WHO har uppmanat Sverige att införa den och processen är igång.

    som svar på: Barndomstrauma och CPTSD

    Det är lätt att diagnosticera fel inom psykiatrin eftersom de överlappar varandra och ställs med läkares subjektiva uppfattning istället för med objektiv testning som inom somatiken. Fråga dig vad du har att göra i psykiatrin? Du får talterapi och biverkningsstinn medicinering. Kanske får du tio sessioner mindfulness.

    En psykolog sa till mig för några år sedan att borderline eller EIPS borde ersättas med trauma då de flesta också har trauman med den diagnosen. I Storbritannien har psykologerna gemensamt börja ifrågasätta psykiatriska diagnoser och kommit med förslag hur det går att göra bättre. Sverige kommer sakta, sakta efter. Skit i diagnosen och sök vad du vill göra i livet istället och gör sen allt du kan för att nå dit på alla plan med kost, motion, ision, utbildning, rätt vänner som stöttar hela dig och finn det som kan vara meningsfullt för dig.

    som svar på: Livet har ingen mening
    Trådstartaren

    När varje dag upplevs som en kamp kan livet tyckas överflödigt. Med trauman utan rätt behandling tillräcklig tid eller utan behandling är det det genom minnena en lever sin vardag. Agerar som om trauman fortfarande händer utan förmåga att göra annorlunda. Din egen version av verkligheten är definitivt målet att sträva efter – med hopp, glädje och tacksamhet.  Länge kunde jag inte relatera till de orden och upplevde ett inre raseri, förtvivlan och en enorm rastlöshet när jag försökte slappna av.

    Psykiatrin kommer inte att hjälpa dig bli frisk. De har för få metoder, för få bra traumaterapeuter och framförallt för lite resurser med helhetsperspektiv. Leta dina systrar bland likasinnade, de som förstår vad du gått igenom och träna där på tillit, trygghet och avlastning. Tolvstegsgrupper, kamrater i RSMH, Föreningen tillsammans med flera finns kanske där du bor så du kan de besöka eller via nätet för chatt, mejl osv.

    Själv har jag funnit en terapi privat som är före psykiatrin och bygger på adekvat forskning. Nästa år ska jag delta i ett annat projekt för att testa MDMA och på så sätt känna mig mindre rädd för att talterapi ska få bättre effekt. Hoppas du hittar ditt sätt. Om du upplever att du håller på tappa hoppet ska du kontakta vården och säga att du behöver vård som fungerar. Stå på dig ge dig inte. Återkom och ställ frågan och be dem hjälpa dig. Det är deras jobb. Annars skriv här så kan alla vi som läser tipsa hur du an gå vidare. God jul

    som svar på: Livet har ingen mening
    Trådstartaren

    Att livet inte har någon mening är en vilsam tanke, för det innebär att jag inte längre behöver försöka mer. Lika nära är tanken att om jag dör behöver jag inte heller försöka mer.

    Jag bär många trauman jag inte hittat behandling för. Så många terapier förvärrar eller är för korta för att göra skillnad. Det är stunderna av ohanterbar stress som dominerar vardagen och får mig att vilja sluta anstränga mig mer. Min kropp orkar snart inte. Jag undrar vad jag ska vara för nytta för mig och andra när jag inte heller förmår mig leva på de villkor jag har annat än att vara isolerad.

    Klart vi läser det du skriver (har just läst det fyra gånger). Du skriver att det kommer och går i perioder så jag tolkar det som ett rop på hjälp. Fortsätt gärna att sätta ord på dina tankar speciellt när det känns extra tungt. Hur mår du idag? Mvh Michael

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

    Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

     

    Det är definitivt ett rop på hjälp. Det verkar som du repeterar någon plågsamt du upplever men inte har ord för? Har du trauma du bär? Får du rätt sorts hjälp när du söker vård?

     

    Det är definitivt

    som svar på: Hur vet man?

    Du kan alltid börja med att säga att du vehöver prata men inte riktigt vet hur. Ett samtalsproffs vet hur ett samtal kan inledas och hjäkpa dig vidare.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 29 totalt)
0