Dina svar
-
Slängde ut kännslan, gjorde ett inlägg och kände mig lättare för stunden. Har sen inte klarat av att kolla på svaren. meb nu kom endå en reflektion.
Absolut att göra det man kan är riktigt bra och ger ångestdämpande effekt och gör det lättare att dra av den där skuldkoftan och klona som vill dra ner i hopplösheten. Och när jag trots min goda vilja inte klarar göra det jag skulle vilja, så kollar jag på det andra gör och tänker det finns endå bra.kanske mest att jag önskar att jag skulle ha ett stopp för mina ögon och tankar att kolla och tänka på det som är natt svart och istället se och bli mer med det som trots allt har lite ljus. Att inte behöva se så långt och inte ta det ansvar jag inte kan ta och bara släppa och gå förbi det där mörka och försöka leva endå.att inte gå på djupet och istället tillåta mig vara vid ytan.
Men ofta blir verkligheten precis tvärt om att det känns falskt på ytan och jag dras med ner i det djupa bakom saker slår i botten..och sen flyter upp. (Ber om ursäkt för det många metaforer men den är så jag är)
-
röd oval skrev:
jag utgår från mig själv….jag tror att det är mina känslor som styr att man inte känner sig förstådd. Att man har blivit skadad känslomässigt vid en skilsmässa. Oavsett vilket förhållande man har till sina föräldrar så är det känslor som har smugit sig på efter en skilsmässa. Som barn samlar man på sig en massa känslor från obesvarade frågor som man har som barn. Som vuxen kommer det som man kände som barn ikapp. Det är dem känslorna tror jag som man känner att ingen annan förstår. Bara mina egna funderingar Hur har det gått med förhållandet till killen?Tack för era kloka och stödjande ord<3 (allt har varit rörigt och förvirrat så jag har inte kunnat läsa eller skriva något alls men kännslor är tidslösa och är fortfarande värdefulla när de väl kommer igenom!)
Jo det är ett stort glapp med de kännslor som smugit sig in och andra som blivit osynliga som sagta börjar komma till ytan och läkas ihopp! jag förstår nu mer att när jag inte förstår eller äns känt mina egna kännslor, eller känner dom men inte förstår dom och inte berättar om dom, för att mina kännslor ”inte varit viktiga” och inte uppmärksammats, fast att de var skadadats vid skilsmässa och andra händelser.
Jag bröt med killen för att jag inte kände mig förståd och respekterad men också för att jag inte förstod mig själv! Jag har kommit en bit påväg att se och förstå mina kännslor för att kunna vara en hel person i ett förhållande inte bara någon som ser den andra personen.
-
indigo skogsforgatmigej skrev:
Hur har det gått idag – om du vill säga? <3 Åh, jag tycker inte du ska skämmas eller har något att skämmas över. Men jag vet hur det är, det kan vara enorma påtryckningar inifrån om att man är kass och inte duger pga. uteblivet jobb och studier. Antar dock att du just inte mår bra och att det är just därför du inte orkat städa, träna och allt det där samhället skriker att ”man måste”? <3 Kan du unna dig något snällt till dig själv ikväll som tog emot din mamma trots att det gav dig enorm ångest och de här starka skam och skuldkänslorna? Liksom ta hand om dig själv, klappa dig själv på axeln som gjorde det trots att du verkligen inte ville? Plåstra om dig själv på något sätt? <3Aw detta fina medelande alltså<3Tack! jag var allt för under skam och press för att riktigt ta det till mig då. Men nu när jag tagit rejält tag i handbromsen så kan jag se tillbaks och tycker att jag och alla som mår sådär skit och kempar på och gör det jag kan är värda stor stor tapperhets medalj!!och egen tid att plåstra om sitt skadade men starka innre som klarat mycket!
-
Hej!jag har läst det du skriver. Låter som att du flyr från dina tankar. Har du tankar som du inte vill ha? Kanske du tänker att du inte ska ha dem? Att det är något fel? Förstår kännslan att hela tiden vilja distrahera och avskärma sina egna tankar. Hur skulle det vara om du tog korta stunder då du vågar se på dina tankar, bara se på dom och låt dem gå förbi.
Samla de bra tankarna och träna på att låt de andra bara gå förbi. Hoppas bra för dig! -
Sök på Självhjälps grupper finns både fysiska träffar och distans. Hoppas du hittar en som passar dig
-
Det kan vara svår att prata speciellt när man inte har svar på varför osv..men jag skulle säga att var och visa att du är närvarande och vill lyssna och vill förstå utan att döma. Också att ha samtal om helt andra saker och göra saker som att lyssna på musik kolla film
-
R.Simyna. Det låter som en bra bok tack för rekomendationen:) det är värkligen inte lätt att våga igen när räddslan för att såra och bli sårad är större..hur blir man modigare/säkrare?…genom att inte ta så alvarligt på fall som gjorts och risk att de kan göras igen..kanske men ingen vill göra samma misstag mer än 3gånger.
Det finns en låt som heter History of wrong gay-Natalie Mcqueen
Där förälskelsen vågar kempa över tidigare erfarenheter -
Tack B.Q!
även om jag berättar det för de jag litar på så känns de inte som det ser det som något problem..jag gör ju uppgifterna tillslut..oavsätt om det är i panik..
Eftersom det varit distans så har jag ingen spec kontakt med studiekamrater.
Men jag tänker att vid nästa uppgift så ska jag stoppa när jag börjar i panik och vill börja slå mig och göra den i lugn oavsätt om uppgiften inte blir i lämnad i tid för att godkänas och så får jag se vad som blir där efter -
Hej P.kamari
Förstår att det är jobbigt att höra att man ser glad ut men inte känna det på insidan.. Känner igen mig, jag har upptäckt hos mig själv att är det något jag är bra på så är det att maska och dölja hur jag mår, det går av automatik och ju sämre jag mår desto gladare ser jag ut..därför är det viktigt att jag avslöjar min överlevnad teknik till dem som vill hjälpa mig, så att de kan lyssna till det som jag berättar om hur jag känner istället för hur jag ser ut att känna.. -
Jag känner med det du skriver, och jag hoppas att du fortsätter att söka att må bättre på alla tänkbara vis!
oavsätt var ifrån hjälpen kan komma om det är från vården familjen vänner intressen så ta till dig det som gör att du mår bättre och lämna det som inte gör det.Jag känner igen mig i det att även om jag tänker på bra minnen så ”förstörs” dom av att det dåliga som alltid är där. men jag försöker att se det som så att det bra och dåliga alltid är där och att jag kan försöka att separera och samla på det Bra på ett ställe och det dåliga på ett annat för att inte låta det dåliga förstöra för det som faktiskt är bra minnen.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.