Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 28 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Hejsan red, tack för svaret!

    Hur går det för dig med studierna, är det fortfarande struligt med klasskamraterna?

    Jag håller med dig att det finns många olika tårtbitar i livet som tillsammans kan bilda en hel tårta.
    Det är nog så att alla måste hitta det som gör deras liv meningsfullt, i slutändan är nog ändå ett framgångsrikt liv att leva det liv som gör oss lyckliga och det svaret varierar från person till person. Som du säger finns det mycket som pengar kan göra för en person som vill uppleva världen, resa och göra olika aktiviteter.

    För mig finns nog främst två stora tårtbitar, sociala relationer som du nämnde och även frihet.
    Ju mindre press jag har, ju mindre ”tvingad” jag känner mig av samhället och bekanta till att göra saker så som att utvecklas inom yrkesbranschen och jobba 24/7, desto bättre mår jag.
    Så frihet, möjligheten att göra det jag känner för när jag känner för det är nog viktigt, inte att bli styrd av andra människors vilja.
    Sen relation, att finna en partner. En sambo att leva livet med, att kunna ge och få kärlek av någon som jag älskar. Det är nog mina viktigaste tårtbitar.

    Det gäller nog bara att försöka uppnå det livet som vi innerst vill ha, det är förmodligen vad vi kan kalla för ett framgångsrikt liv. Ett liv som ger oss mening och att inte ångra sina val man gjort i livet. Men jag tror också att det är viktigt att kunna stanna upp och njuta av livet så som vi har det. Försöka att hitta det positiva med vår tillvaro utan att bara längta efter det vi inte har.

    Har du någon klar bild på hur du vill att ditt liv ska se ut framöver? Några mål som du anser skulle ge dig ett framgångsrikt liv? Med andra ord har du koll på vilken tårtbit som betyder mest för dig? <3

    som svar på: Livet

    I say love it is a flower and you it’s only seed.
    When the night has been too lonely and the road has been too long and you think that love is only for the lucky and the strong.
    Just remember in the winter far beneath the bitter snows lies the seed that with the sun’s love In the spring becomes the rose.

    Red Simyna, jag vet inte hur jobbigt du har det, eller hur ensamt det är för dig, men kärlek kommer när vi minst anar det, och det finns ingen människa i den här världen som inte är älskvärd!

    Du är den mest empatiska och hjälpsamma människa jag känner till, du hjälper många fler här på forumet än någon annan, jag vet inte om du inser vilken värdefull och fantastisk människa du verkligen är!

    Tack för att du finns och för allt du gör för oss! <3

    som svar på: Livet

    https://youtu.be/-cBSYuMOQwE?t=0

    Jag tror att det kan vara bra för dig att försöka ta in den texten. <3

    Hejsan!

    En relation kommer bara att fungera om båda personerna är villiga att lyssna på varandra och försöker att se saker från bådas sida och komma fram till en gemensam lösning, eller att minst försöka förstå sin partner. I ditt fall låter det som att din pojkvän inte har ett intresse av att lyssna på vad du tycker & känner, utan istället vill bara utnyttja dig för att få som han vill.

    Det låter som att du bryr dig om honom och vill han väl, men om han inte ens visar intresse i att bry sig om dig så varför ska du då ens ge honom någon uppmärksamhet? Det kommer bara leda till att du blir utnyttjad och då kommer du att må dåligt, vilket även kommer smittas av sig till honom då han märker av att du mår dåligt, vilket kommer få honom att må sämre.

    Så jag antar att det han vill ha är en person som tar hand om honom, en förälder så att säga. Om du inte kommer orka med eller inte klarar av den rollen så får ni tillsammans komma fram till en lösning där ni kan anpassa er situation efter bådas behov, inte bara efter hans behov. Sen om han inte är villig att lyssna så borde du göra slut med honom för bådas skull, både för att du ska kunna må bra och för att ge han en chans till att kunna hitta någon som eventuellt kan uppfylla hans krav.

    Men det låter som att du själv redan har kommit till den slutsatsen, vad är det som hindrar dig från att göra slut om han inte är villig att lyssna?
    Om det är att han inte har något hem eller pengar så är det inte ett problem som gäller dig, även om du vill honom väl så är det inte ditt ansvar, han måste lära sig att kunna ta hand om sig själv, vilket han tyvärr aldrig kommer göra om du fortsätter att låta honom utnyttja dig.

    som svar på: En ny situation

    Hejsan Simyna!

    Nu har jag aldrig levt i ett krig, men det jag kan föreställa mig är att gemenskapen är det som får oss att kunna ta oss igenom samhällsproblemen. I vanliga fall är det väl så att vi har våra egna problem att dras med vilket också gör att personer ofta inte stannar upp för att hjälpa människor i nöd då de har sina egna problem att ta hand om, men i som exempel ett krig skulle alla ha ett gemensamt mål att vilja ta sig ur det levande och att skydda landet & människorna i det. Så gemenskapen skulle då vara mycket större än den är idag och många fler skulle stanna upp för att hjälpa varandra så mycket de kan.

    Även vad gäller mer allmänna problem med ekonomi så i min erfarenhet krävs det mindre för en person utan massa pengar & materiella ting att bli lycklig för stunden och uppskatta dagen än vad det krävs för de som har en massa saker redan. Vi tar det kanske för givet att vi har tillgång till mat och vatten så vi uppskattar inte det till samma nivå som en person som måste ha det som ett mål för dagen att äta mat för att överleva, vilket i det fallet skulle göra dem glada och nöjda för dagen om de lyckas uppnå målet de satt. Så personer som oss kanske istället har mer långsiktiga mål som att köpa ett hus eller att hitta en partner, vilket ofta tar en längre tid och är svårare att uppnå, då är det lätt att vi glömmer bort att uppskatta det vi har i nuet och det kan göra oss mindre lyckliga, men även mer rädd för att förlora det vi har istället för att uppskatta hur vi har det.

    Så i korta drag antar jag att problem kommer uppstå i vardagen, men ju fler som har samma problem desto fler kommer jobba på att hitta en gemensam lösning till problemen vilket kan ge en viss lättnad då vi har lättare att förstå varandra och stötta varandra.

    Det är bra att lägga lite tankar på dessa problem, men jag hoppas bara att du inte dyker ner allt för djupt i de tankarna så att du kan försöka finna ro och uppskattning i din vardag <3

    som svar på: Jag är konstig

    Hejsan Purple Sugoca!

    Jag har en bror som blev väldigt mobbad i tonåren, så jag har sett hur det kan bli och det gör mig väldigt besviken på mänskligheten. Sen läste jag även ett par av dina äldre inlägg och ingen ska behöva vara så pass ensam!
    När det kommer till att träffa människor så kan det vara väldigt svårt när vi är upptagna med jobb och som exempel trädgårdsarbete, samt även att finna motivationen och energin till att försöka ta sig ut för att lära känna människor är en utmaning.
    Jag skulle nog föreslå att försöka hitta en hobby att roa dig med, någon form av aktivitet som du kan göra på fritiden som du finner roligt att göra, sen när du är bekväm med det kan du då träffa andra människor med lika intresse via den hobbyn, vad det nu än är. Men jag vet att det är lättare sagt än gjort så jag hoppas bara att du finner något eller någon som hjälper dig att komma bort från att behöva känna dig ensam! <3
    Jag antar att det jag skrev även kan riktas åt er Red Menive & Olive Buloce. <3

    Det finns flera här på forumen i liknande situation som läser och lyssnar!
    Men om du känner för att skriva till någon enskild så kan du skicka en mail till [email protected]

    som svar på: Depression?

    Hejsan,

    Jag känner mycket igen mig i det du skriver, jag har också tänkt i banorna att de andra är själviska som vill att jag ska leva även då jag mår så pass dåligt att jag vill vara död, vilket fick mig också att komma till slutsatsen att alla är ”själviska” i allt vi gör, när vi gör något så gör vi det för att vi i den stunden anser att det är det bästa alternativet för oss, även om det på sikt kan påverka oss negativt. Alla gör helt enkelt det som de just i den stunden vill göra, även om vi gör något för någon annans skull så gör vi det för att vi känner ett behov eller en vilja att hjälpa den personen.
    Sen när det gäller det du skrev om att dö, själv så ser jag också att dö som en negativ sak eftersom det kan ha en negativ påverkan på personer som jag bryr mig om, men att dö känns också väldigt lockande då livet inte känns värt att leva.
    Men jag tror det jag vill trots allt är inte att dö, utan det är att bara vara död, idén att dö är något negativt, men idén att vara död känns väldigt positivt, så därför undviker jag att begå självmord då jag inte vill skada andra, men samtidigt längtar jag efter döden då det innebär ett slut på lidandet.
    Vad tror du om det? låter det bekant för dig att vara död är det du längtar efter, men att dö är negativt?

    Hejsan, Jag kan först säga att jag förstår dig Indigo Fyconi, då jag är en man på 30 år och har aldrig varit i en relation samt är oskuld för den delen, trots att jag vill och har alltid velat vara i en relation.

    Men med det sagt så tror jag inte att det handlar om att kvinnor lockar sig till folk som beter sig illa mot dem, utan snarare till folk som har starkt självförtroende och även trivs med hur deras liv ser ut för stunden.
    När vi lyckas med att trivas och vara nöjda med det vi har istället för att älta och vara desperata att få det vi inte har så kommer vi att ha mer självförtroende och det syns direkt om du försöker flörta eller få uppmärksamhet av en annan person.
    Det blir lite som att lyssna på en person som står på en scen och pratar, om personen är lite blyg eller känner sig nervös / stressad så märker vi av det direkt i kroppsspråket och även på rösten, det kan då snabbt bli väldigt ointressant. Men är personen helt bekväm att stå på scen och mår bra, är glad och utstrålar självförtroende så kommer den direkt att vara mycket mer intressant att lyssna på, det spelar egentligen ingen större roll vad han säger då. Han kan stå på scen och scamma alla i publiken, medans den blyga osäkra personen kanske har något jätte viktigt att prata om, trots det kommer du vara mer intresserad av den säkra personen.
    Så jag tror det viktigaste vi kan göra är helt enkelt att bli bekväm med oss själva, hitta en plats i livet som vi är lyckliga på som inte kräver att vi är i en relation för att vi ska trivas att vara där, uppnår vi det så kommer vi direkt att bli mer intressanta för kvinnor, för då är vi helt enkelt självsäkra vilket gör oss mer synliga och mer värd att lägga ned tid på.
    Vad gäller din fråga om lugnare miljöer har jag själv inget svar på tyvärr.

    Hej Blue Sycita!

    Vad gäller alkohol & festande så började det nog bli lite lugnare för min del de senaste fem åren, blir 30 i år så 25+. Men samtidigt är det bara hemma fester hos bekanta och inte så mycket ute på korgar och pubar då jag aldrig har varit mycket för sånt. Jag tror definitivt att personer kan anpassa sig efter sin partner om de gillar varandra, så om du träffar på någon och du nämner att du inte gillar att de är ute och festar så mycket så bör de respektera det och trappa ned på festandet. Annars så känner jag även till äldre män som också är ute och dricker så det är inte alltid något som försvinner med tiden tyvärr.
    Jag skulle inte säga att det är konstigt att inte vilja dricka heller, i gruppen som jag oftast umgås med så är det ett par personer som faktiskt aldrig dricker när vi träffas, men alla vill att de ska vara med i alla fall, det är bara roligt att de vill umgås, så jag tror att du kanske inte har träffat på rätt människor ännu om de blir kränkta bara för att du inte vill dricka alkohol.

    Jag är även ledsen att du känner dig ensam och att du ens ska behöva ställa frågan om du är bra, svaret är att det finns alltid någon där ute för alla, och är du säker på att ingen man har varit intresserad av dig? Jag är en man på snart 30 år, jag har heller aldrig varit i en relation eller ens kysst någon, trots att jag har varit intresserad av flera kvinnor, jag saknar helt enkelt självförtroendet och är för blyg för att våga göra något åt mina känslor även om jag vill. Så jag tror att det garanterat har funnits flera män där ute som har varit intresserad av dig, men kanske bara det att de inte vet hur eller inte vågar visa sina känslor för dig.

    Det där med att du har en person du fastnat för är väldigt jobbigt, jag fastnade för en tjej i flera år trots att jag visste att det inte skulle bli något, men känslorna satt fortfarande kvar. Efter ett antal år försvann de för mig och jag kunde gå vidare tack och lov, jag tror att det är viktigt att du fokuserar på dig själv och vad som gör dig lycklig utan att behöva tänka så mycket på den personen.
    Med andra ord att må bra utan att behöva vara i en relation för att må bra, sen när vi uppnått det så är vi trygga med oss själva och har inga större bekymmer vad gäller vårt självförtroende, då blir det lättare att finna en relation skulle jag tro.

    Jag hoppas verkligen att du lyckas finna det du söker framöver, ingen ska behöva känna sig utanför eller vara ensam!

    Oj du, bra fråga. Det kan ju möjligtvis ändra sig efter det att jag varit i en relation, men vad jag känner nu så bör det kanske vara en person som inte är allt för ”ordning och reda”.
    Men då menar jag kanske inte att jag vill leva i en stökig miljö, utan mer att jag vill nog inte sätta livet på ett schema, så en person som tar saker lite mer som de kommer och är öppen för att hitta på saker istället för att allt ska vara bestämt och perfekt. Som nu var jag precis ute och gick i ett par timmar då det var väldigt fint väder, men jag skulle inte vilja sätta det som en rutin att varje dag vid en viss tid gå ut och gå, utan istället göra det när jag känner för det. Så en person som är lite åt det hållet är nog viktigt för mig, sen utseende och ålder har inte så stor betydelse så länge det är inom en rimlig gräns, utöver det är det väl bara viktigt att vi trivs ihop, älskar varandra och kan ge varandra mer än vad vi har utan varandra.
    Kanske att det blev ett lite vagt svar men jag vet nog inte själv exakt hur jag vill att min partner ska vara. Hur skulle du själv svara på samma fråga? vad söker du hos en partner ungefär?

    Det är faktiskt intressant det du skriver om din killkompis. Jag har själv funderat över sånt då jag själv som sagt inte har lyckats bra på relations biten och har då försökt att förstå varför.
    Så svaret jag själv har kommit fram till via observation är förmodligen som talesättet är ”nice guys finish last”. Men det jag tror är korrekt där är inte ”nice” utan snarare osäkra, en brist på självförtroende helt enkelt. Det kan leda till att man får en stark förståelse för andra personer och hur de mår då man själv kanske inte mår allt för bra, som då kan göra en attraktiv på en emotionell nivå, dvs de 20 procenten du nämnde, men kanske inte så mycket de andra 80 procenten.

    Så en person som ibland kan klassas lite mer som en ”skitstövel” är nog snarare ofta väldigt självsäkra och då kan de nästan trycka ned andra personer runt dem för att de ser sig själv som bättre, men istället är det attraktivt då de är självsäkra och vet vad de vill. De står rakt och stadigt helt enkelt.
    Men om de då har varit självsäkra majoriteten av sitt liv så blir det kanske svårare för dem att förstå sig på och gå in i lite känsligare samtal, då de kanske inte riktigt har upplevt sånt på samma vis, så då kan de 20 procenten försvinna.
    Nu är ju inte det här någon fakta som jag har tagit utan de är mer en observation från min egen omgivning för att försöka förstå mig på min situation, så jag kan ju ha helt fel men det känns som att det stämmer relativt bra iaf, sen finns det givetvis alltid undantag.

    Hej igen!

    Jo visst tänker jag en hel del på det, jag närmar mig 30 och har aldrig varit i en kärleksrelation så det blir väl så att jag tänker på det lite mer än nödvändigt, men ska jag hinna bygga självförtroende och lyckas få skaffa familj i framtiden så måste jag ju börja snart. Jag har ju däremot varit runtomkring personer som har haft lyckade och mindre lyckade relationer så jag har ju fått en viss erfarenhet via dem. Men det är alltid intressant att få läsa fler personers tankar, speciellt från de som har tidigare varit i relationer som du har, det kan då ge mig lite mer inblick och förståelse i det livet.

    Det där med 80/20 principen var också tydligt, jag kan förstå hur det kan bli så. Samtidigt så känns det väl som att det inte riktigt går att hitta den perfekta heller? Det beror ju lite på hur stora krav vi har, ju mer vi förväntar oss om hur vår partner ska vara och bete sig, desto mer fel kan vi hitta i relationen vilket kan göra oss mindre lycklig med dem antar jag? Men samtidigt är det ju bra att veta vad man vill också. Sen skulle jag ju gissa på att man känner det inom sig om man verkligen har hittat en person som man vill spendera sitt liv med, även om de inte är helt perfekta på ytan. Kanske det är så att när vi börjar uppskatta deras små fel som vi har lyckats hitta rätt person?

    Hej Red Simyna och välkommen tillbaka!

    Jag har väl inte så mycket att säga då jag inte är speciellt bra själv när det kommer till relationer, men jag vill tacka dig för att du skriver då det är intressant att läsa eftersom det får en annan att tänka till mycket också.
    Jag är så glad att du finns på forumet och jag tror att alla andra känner detsamma, jag hoppas bara att du inte bränner ut dig själv <3

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 28 totalt)
0