Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 153 totalt)
0
  • som svar på: Livsångest

    Hur gammal är du nu? Hur länge har du känt så här?

    som svar på: Ett bipolärt liv

    Vilka upplevelser och känslor får dig att uppleva dig som bipolär? Känns det som en diagnos någon gav dig, som tekniskt sett kunnat heta vadsom men som förklarar att du ”inte är som alla andra”, eller som en korrekt beskrivning och som något som hjälper dig?

    som svar på: Orkar inget mer.

    Jag antar att du inte alltid haft paniksyndrom?

    Hur länge har ”episoden” pågått?

    Det beror från familj till familj. Min egen har ingen uppfattning om ensamtid.

    som svar på: Livets mittpunkt?

    Jag hade en seriös krasch förra året då jag var allvarligt deprimerad och självmordsbenägen. Oavsett vad som byggde på kraschen kollapsade hela bygget rakt på mig till slut. Utöver att överleva mig själv och mina självmordstankar tog det helt seriösa mängder tid och ansträgning att ens uppfatta mängden skit jag varit med om. Jag är numera huvudsakligen friskförklarad, men jag känner med dig. Man har liksom arbetat så jävla hårt för att komma till punkten man råkar vara på så när man äntligen ser ljuset i tunneln, hör att livet ropar och ser att det finns både en och två och tre sätt att handskas med det på, så har man inte lust med det längre. Man vill ha en paus. Man vill sova. Man vill slippa. Människan du är idag är inte samma person som gick in i kraschen till att börja med men livet behandlar dig som att så är fallet. Den här eftersmällen går över, den lugnar ner sig och kommer inte vara lika störig senare, men den kommer tillbaka ibland. Ekot av vilka vi brukade vara. Vi handskas med det som vi handskas med vindar och det finns inget farligt i det.

    som svar på: Jag orkar inte mer

    Den dumma saken är att det inte finns någon mening. Det fanns ingen mening med att bli traumatiserad från början. Livet som vi upplever det har ingen mening utöver det vi skapar mening om, och med det sagt så ger terapi till exempel dig och mig att omformulera berättarperspektivet i våra liv till något vi orkar bry oss om. När jag var yngre tröttnade jag på folk så fullständigt att min terapeut nu för hand behöver lära mig kommunicera icke-verbalt. Jag har bildat ett helt liv av att skita i just det, men nu när livet är så annorlunda från vad det brukade vara orkar jag bli en bättre person på mina premisser. Vi vet att vi kommer dö och att vi kan ta livet av oss redan nu, men poängen med att inte göra det är att vakna morgonen efter och ta de hela som en överraskning. Livet kommer inte alltid se ut som det gör idag.

    som svar på: Att leva med autism.

    Det känns som att många tror att man inte behöver veta saker för att ta sig runt i livet. I viss utsträckning är det sant för vissa människor, men exempelvis autistiska personer betalar för det när fördomar och påhitt inte räcker längre. Till min stora frustration har jag bara en terapeut i hela länet som vet vad han håller på med, varpå jag har allvarliga konflikter med samtliga mydnigheter till följd av att de inte vet bättre. Ändå behåller de sina positioner och jobbar med funktionsnedsättningar hela arbetsliv utan att någonsin lära sig handskas med oss!

    som svar på: Ensam med ensamhet….

    Jag tror att du behöver hjälp att bearbeta allt det här. KBT kan göra underverk i sammanhanget. Jag tror inte någon är tänkt att vara ensam, de flesta får gott om vänner när man tar på sig att odla sådana, men har man haft svårt med att relatera tidigare kan det vara skrämmande att börja.

    som svar på: den kommer tillbaka

    När jag gick i skolan blev jag retad mycket för lite alla möjliga olika saker. Det känns orealistiskt att leva upp till utbildningskrav när man inte har förutsättningar att nå de. Om du har tillgång till en kurator på skolan tycker jag du berättar för de hur det känns, alternativt att du vänder dig till ett samtalsteam eller en kurator via vårdcentralen. Du klarar skolan mycket bättre om du slipper bekosta hela hjärnan för dtt jobb.

    Du blir illa tvungen att börja där alla andra början. På vårdcentralen med en allmänläkare, alternativt tidigare läkarkontakter.

    KBT kartlägger den medvetna och undermedvetna aktiviteten vi upplever om dagarna. Det är vanligt att man ”halkar in i” eller ”hamnar” i en psykosocial problematik som ångest, övervikt eller tvångstankar, varpå KBT hjälper folk att spåra och kartlägga varifrån det kommer och vad det är som bidrar. Därifrån får man utrymme och möjlighet att ta ställning till hur mönstret ter sig, så att man helst utan medicinsk behandling eller invasiva kirurgiska grepp kan ändra situationen varifrån symptom uppstår.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 153 totalt)
0