Skapade svar

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Tack för stödet, det känns bättre nu. Jag vet vad som var problemet, men kommer bli svårt att förklara det på intervjun på ett bra sätt. Kram <3

    Jag har inte heller några rutiner eller struktur i min vardag, men vi kan ta oss genom detta! Det finns så mycket i livet som är värt att leva för. Är du helt ensam eller har du någon att dela dina tankar med?

     

    Fint skrivet att vi får kämpa tillsammans ❣️ Det leder mina tankar till att det borde finnas föreningar och träffar för alla som mår dåligt och vill träffa andra som har det likadant. Vad jag vet så finns det inget sånt för folk som ”mår dåligt”, oavsett diagnos? Allt är så himla specificerat i samhället! Finns en förening för högkänsliga, finns föreningar för NPF, osv, och så ett miljontals föreningar där man träffas kring ett intresse. Varför finns det inget för folk som känner sig ensamma, eller mår skit och vill träffa andra som mår skit och få förståelse och bekräftelse? Bara för att ett gäng människor har samma diagnos behöver de inte ha ett dugg gemensamt! Vi kanske ska starta något sådant, med riktiga träffar så fort Corona är över?

     

    Har också mått dåligt väldigt länge. Har varit isolerad hemma alldeles för länge och behöver träffa folk. Bra ide att starta en grupp för samtal om hur man mår etc.

    som svar på: Behöver jag hjälp?

    Jag läser det du skriver och vill bara säga att jag lider med dig! Oavsett om du har gjort misstag eller inte, så förtjänar du självkärlek och självförlåtelse! Har du pratat med din kurator om ditt självskade-beteende? Jag förstår om allt känns hopplöst, men försök så gott du kan med att hålla rutiner. Sov och ät tillräckligt och motionera dagligen. Önskar jag kunde hjälpa dig mer!

    Känner igen mig i det du skriver. Är 27 år och också väldigt ensam. Lite grann mitt eget fel då jag har varit för passiv de senaste åren och inte tagit initiativ till att träffa nya människor. Men ska försöka ändra på det nu.

    som svar på: 27 år och arbetslös
    Trådstartaren

    Tack för stödet. Ja, på något sätt ska det gå ❤️

    som svar på: Så jävla ensam

    Är också väldigt ensam. Har bara min familj just nu

    som svar på: Kan inte gå vidare
    Trådstartaren

    Hej!

    Jag tror problemet ligger i att jag tänker för mycket (har gjort det hela livet). Har blivit lite som en programmerad robot och har struntat i att lyssna på mina känslor. Även nu försöker jag skriva allt snyggt och prydligt och inte göra några grammatiska fel även om det egentligen inte spelar någon roll på detta forum. Detta speglar min vardag i livet då jag försöker vara någon jag inte är (en perfekt person/superhjälte) och jag har haft svårt att bryta denna trend. Detta för att jag är rädd att dra av plåstren av den 2-åriga jag.

    Jag kanske borde se mig omkring efter andra böcker. Och jag har gått i psykoterapi i drygt ett halvår, men jag har svårt att få fram känslorna även om jag får fram orden. Och ibland när jag är själv så får jag känslor som jag vet är sanna och jag vet vad dem betyder, men har svårt att sätta ord på dem. Kanske jag borde träffa en annan psykolog och se om det går lättare. Men jag tror att första steget nu är att våga ta fram känslorna, bryta mina tankebanor och försöka se klart. Det känns som om jag har pratat med mig själv snarare än till er haha, men det känns bra att skriva ner allt även om jag egentligen förstår det mesta.

    Uppskattar era responser, det värmer ❤️

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
0