Tack för många insiktsfulla inlägg! Trodde aldrig nån skulle svara faktiskt. Det känns bra att kunna “prata” med någon utan bli dömd eller hånad. De gånger jag lyfter detta med min partner blir jag alltid hånad eller förminskad så det kommer jag aldrig mer göra.
Mina barn ger mig mkt glädje och jag är stolt och glad för dom. Jag lever mkt för dom men ibland skulle jag vilja leva för min egen skull. Kunna känna mig glad och nöjd med mig, inte tvingad hålla fasad för andras skull.
Jag inser ju dock att jag inte “kan” avsluta då för mkt hänger på mig just nu. Så bara bita ihop o fokusera framåt. Det går oftast bra att göra det men ibland blir jag så otroligt ledsen så det känns som jag ska gå sönder. Så var det när jag postade första inlägget.
Ibland skulle jag vilja att nån bara tog mig i handen o sa att det kommer ordna sig ungefär som när man var liten. Men jag har ingen som kan hjälpa mig så förstår jag så jag måste möta allt själv.
Med rätt mediciner o lagomt med vin så går det säkert.
Tack än en gång alla som tagit sig tiden svara på mitt gnäll. Det betyder jättemkt
