Skapade svar

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Tack för många insiktsfulla inlägg! Trodde aldrig nån skulle svara faktiskt. Det känns bra att kunna ”prata” med någon utan bli dömd eller hånad. De gånger jag lyfter detta med min partner blir jag alltid hånad eller förminskad så det kommer jag aldrig mer göra.

    Mina barn ger mig mkt glädje och jag är stolt och glad för dom. Jag lever mkt för dom men ibland skulle jag vilja leva för min egen skull. Kunna känna mig glad och nöjd med mig, inte tvingad hålla fasad för andras skull.

    Jag inser ju dock att jag inte ”kan” avsluta då för mkt hänger på mig just nu. Så bara bita ihop o fokusera framåt. Det går oftast bra att göra det men ibland blir jag så otroligt ledsen så det känns som jag ska gå sönder. Så var det när jag postade första inlägget.

    Ibland skulle jag vilja att nån bara tog mig i handen o sa att det kommer ordna sig ungefär som när man var liten. Men jag har ingen som kan hjälpa mig så förstår jag så jag måste möta allt själv.

    Med rätt mediciner o lagomt med vin så går det säkert.

    Tack än en gång alla som tagit sig tiden svara på mitt gnäll. Det betyder jättemkt

    Trådstartaren

    Jag har mkt att glädjas åt o borde vara glad, men är inte det. Jag är trasig på något sätt. Många skulle avundas mig men jag vill ändå inte leva. Jag måste det för att ta hand om barna men min yngsta 11 så om 9 år är hen stor o då kan jag ta livet av mig men ändå gjord min föräldra plikt.

    Trådstartaren

    Tack red för insynsfull åsikt. Jag har bra relation med mina barn o även några vänner. Det som sänker mig är min relation med min partner. Jag vill så desperat känna mig älskad, åtrodd och behövd. Hen ger uttryck för det ibland men oftast inte. Känner mig alltid ”fånig” när jag tar upp det. Jag tycker det trycker ner mig för mkt då jag har mkt annat

    Trådstartaren

    Jag låter säkert som en bortskämd idiot jämfört med många andra som skriver här. O det är sant, jag borde vara glad o lycklig då jag har det väldigt bra, objektivt sett, men jag gör ju inte det. Precis som ngt är trasigt i mig. Jag kan vara i lägen där jag borde va nöjd o glad men känner ändå att jag vill dö. Mitt inte funkar liksom inte.

     

    Trådstartaren

    Tack olive för din brutala uppriktighet.

    Töntigt faktiskt men nä jag är låg blir jag barnsligt poetisk.

    Kör buprinol nu. Provat sertalin osv men gilladr inte dom. Skulle vilja ha ngt rejält upppiggande.

    Tränar en del o förr fanns en pwo som hette craze som var kung, tyvärr förbjuden och borta men den känslan vill jag ha ifall nån minns.

    Tack purple för din medkänsla. Dålig på skämma bort mig faktiskt, ska bli bättre på det.

    Att sitta med pistolen ger mig en känsla av kontroll då jag vet jag kan avsluta. Jag bör inte o ska inte men jag kan. Jag får ngt lugn av det. Låter säkert sjukt o idiotiskt men sån är jag

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0