Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
0
  • Hej. Jag känner precis likadant, jag har haft med psykiatrin att göra sedan tidigt 60-tal, och aldrig fått någon hjälp. Vet inte vad jag ska göra, det är verkligen skitjobbigt.

    som svar på: Hjälp

    Dom där s.k. “läkarna” och andra som “jobbar” i psykiatrin är ju dom som är sjuka! Först har dom gjort mig beroende av alla tänkbara psykmediciner, med början innan jag ens hade fyllt ett år, och nu, 65 år senare tar dom bort allt. Nu mår jag sämre än nånsin, nu kan jag bara vänta på att döden befriar mig, jag har allvarliga planer på att göra det själv, jag orkar inte med kanske tio år till, det räcker nu! Det riktiga livet är livet som ande, livet som”människa”är helvetet på riktigt.

    Jag har samma erfarenheter, det finns ingen, ingen som bryr sig om mig, jag har en lång historia av vanvård från psykiatrin, ingen är intresserad av att hjälpa. Jag är verkligen färdig med det här helvetet, jag säger inget om att jag ska ta livet av mig till någon, jag försvinner bara, det är ändå ingen som märker det. Det blir nog bra mycket roligare som spöke.

    som svar på: Schizofreni

    Jag har paranoid schizofreni av värsta sort, och ingen medicin och ingen som helst hjälp. Jag kan inte gå ut, jag mår illa av att se människor. Dom bara jagar och terroriserar mig, jag har i alla fall så mycket insikt så jag håller mig borta från folk så mycket som möjligt för att inget ska hända.

    Du har ju i alla fall någon som stöder dig. I mitt fall är det ingen som kommer att bli ledsen om jag försvinner. Men jag säger inte något till läkaren, han får tro att det är bra. Nej, jag måste bort från det här helvetet, finns bara en lösning.

    som svar på: Självmordsförsök

    Det s.k. “livet” är ju faktiskt det riktiga helvetet. “Man väljer sitt liv för att utvecklas”, skitsnack! Utvecklas till vad? Jag vill bara mörda varenda jävel som så mycket som tittar på mig. Jag är så jävla trött på folk.

    som svar på: Självmordsförsök

    Exakt! Dom riktiga dårarna är ju dom som kallar sig friska.
    Och så är det det där med andens utveckling, varför ska man straffas för nåt man har gjort i tidigare liv? Man vet ju inte vad man straffas för.
    Om jag mördar nån jävla plågoande nu, så ska jag väl också straffas för det nu och inte i nåt framtida liv. Nej, kan man välja att inte återfödas så tänker då jag göra det i alla fall. Nu är jag så gammal och sjuk både i kropp och själ, så om inte coronan tar mig så är det ändå snart slut på det här helvetet.

    t tar mig så slipper jag snart det här helvetet ändå.

    Om man verkligen vill ta livet av sig så säger man det inte.

    som svar på: Självmordsförsök

    Nu är slutet nära!!!

    som svar på: Självmordsförsök

    Du har så rätt i allt du skriver, jag är ju medveten om det, men jag har en svår depression som har pågått så länge jag kan minnas, men i mina ljusa stunder, som visserligen är sällsynta, men det finns i mig så kan jag ju inse att det är precis som du skriver. Men jag undrar, varför är jag deprimerad, och varför ska det behöva kännas så hopplöst? Jag tänker att när man “dör” så ser man ju tillbaka på sitt liv, och så småningom, om jag har förstått det rätt ska man visst planera hur nästa liv ska se ut, men jag har svårt att tro att man planerar ett långt liv fyllt av motgångar och psykiska problem. Man kommer ju inte ihåg sitt förra liv, så undrar man ju varför är det så svårt? Jag tycker i alla fall att det är väldigt intressant att diskutera sånt här, så jag hoppas vi kan fortsätta med det. Det är ju inte så vanligt med människor som är inne på det här.

    som svar på: Självmordsförsök

    Jag känner till det där med att endast kroppen dör, men även om man fortsätter må skit så kommer man ju ändå ifrån det här helvetet som kallas “liv”. Om man ändå är dömd till helvetet så fortsätter det ju liv efter liv. Frågan är varför och hur länge? Som ande är man i alla fall oåtkomlig för s.k. människor. Vad ska man göra? Och i mitt fall är det ingen som kommer att bli ledsen om jag försvinner.

    som svar på: Självmordsförsök

    Jag känner igen mig själv i det, varför överlever jag alltid? Jag har varit deprimerad hela livet, (66år) kunnat dö otaliga gånger, både i olyckor och för egen hand. Men har alltid “klarat” mig. Har ofta frågat mig varför? Jag orkar inte med det här helvetet. Jag har aldrig varit glad, vet inte vad det innebär. Min historia är oändlig så jag nöjer mig med att skriva det här så länge. Hoppas någon vill svara på detta inlägg. Om inte annat så tar väl coronan hand om saken.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 13 totalt)
0