Svar skapade

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 42 totalt)
0
  • som svar till: Vad händer med mig?

    Tack själv.

    Det är roligt att se att du mår bättre och att du skaffat verktyg för dig själv, såsom att sätta gränser. Nu har det gått ett tag och du kan se i din startade tråd att när man nått botten, så finns det endast en väg, uppåt. Jag blir så glad av att du skrev igen.

    Ett litet tips: Ibland händer det att man mår dåligt en dag, samma känslor kan komma fram och man blir lite orolig. Tänk då att i morgon är det en ny dag med nya förutsättningar. Att försöka analysera gårdagen leder ingen vart. Det kan ha varit vad som helst som gör att man får en svacka. Se framåt och tänk inte på det dåliga som varit. Det är historia nu. Ta det istället som en erfarenhet, om ej en rolig sådan.

    Skriv gärna igen om ett par månader om du har lust.

    mvh Blue Fyrujo

    som svar till: Ensam i jul.

    Hej.

    Jag är helt ensam i jul och mobilen är tyst.

    Jag håller med Moderatorn är för vår/användares säkerhet. Jag tänker inte på just denna trådstartaren.

    Det är bra att det inte finns något sätt att få tag i e-mejl, mobil telefon till personer i forumet då det kan sluta i en situation som exempelvis: hot, förtal, spridning av personuppgifter (som man lätt kan googla fram) förföljelse, mobbning m.m. Du kanske inte vill få 50 mejl per dag från samma person.

    Det jag skriver här ovan är vanligare än du tror och är inte roligt för den som drabbas genom att lämna ut  sin e-mejl eller mobilnummer. Polisen jobbar nu hårt med ”näthat” och då ska Minds forum underlätta för dessa personer som finns överallt.

    som svar till: Vad händer med mig?

    Till Red Bababo

    Hej igen. Jag har läst igenom alla meddelanden från ”trådstarten”. Har du startat din tråd för att du verkligen vill ha hjälp och råd i din situation, eller vill du endast ventilera hur du mår? Du skrev så här i ett tidigare inlägg:

    Likaså när folk ska komma med ”goda råd”. Det gör mig irriterad när folk tror att om jag ”bara tänker på ett speciellt vis” så försvinner problemen. De förstår inte den panikkänslan och den hopplösheten man befinner sig i. Det är inte så enkelt som att det går att tänka bort det. Då hade jag ju gjort det för länge sedan. Det är ju inte så att jag njuter av att må dåligt.

    Jag kommer inte med några pekpinnar om hur och varför du startade denna tråd. Det är många personer i det här forumet som har en oerhört stor erfarenhet inom psykiatrin och alla som svarar i en tråd känner igen sig av den som startar en ny tråd, och vill genom sin erfarenhet vill stödja och hjälpa så mycket de kan.

    I ett inlägg så skrev du: Min ångest blir bara värre och jag har hemska självmords- och självskadetankar. Det känns inte som det finns något hopp. Jag kan vare sig sova eller jobba. Mitt liv känns slut. Det värsta är den desperata känslan jag har av att jag måste lämna den här ångestfyllda kroppen. Jag är inte säker på att jag kommer orka. Och jag orkar inte åka till akuten. Allt är bara så mörkt. Varför skulle det bli så här? Jag hade sett fram emot hösten. Nu känner jag mig helt ensam.”

    I forumet får vi ge råd till varandra och när jag läser detta i ett tidigare inlägg, så betyder det för mig ”ett skarpt läge” och jag försökte på alla vis hjälpa dig. För mig som har haft ovanstående känslor ett flertal gånger så är nödnumret 112 min livlina. Det numret har jag själv använt då jag känt som du då man ser självmord som den enda utvägen och får ett slags tunnelseende och vill bara bort från den enorma smärta man då känner.

    Bara genom att ringa 112 lättar lite, De skickar en ambulans och ringer på din dörr. Ambulanspersonalen har jag alltid upplevt som mycket vänliga och ofta sitter de och pratar en stund med den som sökt hjälp. Är det första gången som en person får hjälp via 112 så kan det kännas lite dramatiskt, men det är endast dina egna tankar. Om ambulanspersonalen vill att du åker med till en psykiatrisk akutmottagning så går allt lugnt till. På akutmottagningen får du träffa en sköterska och en psykiatriker som vill veta varför självmord är den enda utvägen för dig. Det är viktigt att man talar om hur det verkligen är, och inte bagatellisera samtalet med läkaren för att man kanske skäms (så här mycket ståhej och hjälp för mig känns ovanligt) kan man tänka. Läkaren finns på akutmottagningen just för din skull i detta nuet. Läkaren avgör till sist om du behöver bli inlagd, eller kanske skickar hem dig med en remiss beroende på vad ditt mående beror på.

    Den här tråden skriver jag till dig, och till alla andra som är beroende av akuthjälp, tveka inte att ringa 112. Hjälpen finns och den är till för just dig som mår mycket dåligt.

    Det här är min erfarenhet vid akut hjälp

    mvh Blue Fyrujo

    PS. Red Bababo, skriv några rader när du vill och orkar, jag finns här.

    som svar till: Vad händer med mig?

    Hej ”Red Bababo

    Ursäkta att jag dröjt med att skriva till dig. När jag läser ditt senaste inlägg så känner jag igen mig även om situationen inte är densamma. Vad som får mig att reagera är:

    Jag ringde faktiskt självhjälpslinjen för någon vecka sedan och där fick jag ett antal svar. Men psykologen jag pratade med avrådde mig från att åka till akuten för han sa att de inte kunde göra mycket för ångestproblematiken utan kommer skicka hem mig igen.

    När jag mådde så dåligt som du gör nu så ringde jag länsakuten i Stockholm: Länk till olika akutmottagningar i Sverige och bad att få beställa en läkartid för bedömning. Du hade otur när du ringde självhjälpslinjen. Psykologen som du pratade med ska inte avråda dig till någonting i ditt fall.

    Jag fick en läkartid, och efter att ha pratat en lång stund kom vi gemensamt överens om att att en inläggning var det bästa för mig. Dels för att släppa allt och bara vara, dels för att psykiatrikern hade flera samtal med mig och satte in medicin som han trodde jag svarade bäst på.

    Inne på avdelningen så fanns det patienter med liknande problem så jag kände mig trygg och omhändertagen. Jag fick vänner på avdelningen under den tid jag var där.

    Läkaren ser när du är mogen för en utskrivning genom samtal med dig. Ni kanske kommer överens att jobba 25% den första tiden (som exempel) Hjälp med försäkringskassan får du på avdelningen.

    Efter utskrivningen så får du troligen en tid till din psykiatriska öppenvårdsmottagning för fortsatt medicinering och samtalsstöd.

    Jag skrev ikväll mycket om att bli inlagd på en avdelning, det kanske gör dig orolig, men jag lovar dig att du kommer att få en nystart och strunta i bagateller som blir för stora när man inte mår bra.

    Jag tror att du behöver en längre vila och få hjälp att komma på fötter igen, samt det viktigaste: att få känna livslust och glädje.

    Hör av dig

    MVH Blue Fyrujo

    Hej igen, fast det är sent. Har jag missat nåt när du skriver:

    ”Jag saknar min partner mycket och det gör väldigt ont. Har mycket mardrömmar om hur han lämnar mig och inte bryr om mig. Vi har bestämt att ha en paus för att han bara kan koncentrera sig på jobbet och inte är närvarande när vi ses.”

    Ja, nu är det väldigt mörkt även på dagen. Några minusgrader och 10cm snö skulle göra susen, då blir det ljusare även när det blivit mörkt.

    ”Känner mig extremt ensam. Har verkligen ingen i min närhet som hör av sig eller vill träffa mig. Ingen familj. Ingen att äta med. Verkar som alla andra har saker för sig och träffar andra på helgerna, utom jag. Jag sitter bara ensam. Hur har du haft det?”

    Jag är också helt ensam, utan någon släkt kvar. Min mobil ringer aldrig. Jag har som du inget att göra på helgerna, och bara suttit hemma, till för ett tag sedan.

    En på min mottagning sa: Du sitter hemma, tror du att det är någon som helt plötsligt ringer på din dörr och frågar om du vill följa med på något. Du måste visa att du finns. Gå ner på det lokala caféet ungefär samma tid några gånger i veckan. Det är många som träffar likasinnade på så sätt och sitter och diskuterar allt möjligt. Efter det kan man göra en liten promenad och titta in i butiker som verkar intressanta. Ta ett litet steg i taget.

    Jag har även börjat renovera ett av mina burspråk, skrapa bort gammal färg, spackla, slipa och måla. Har du inget i din lägenhet/hus som borde göras?

    Jag tror att tipset från mottagningen är ett måste för att på sikt må bättre. Jag tror att man måste bli sedd, och det blir man ju inte om man sitter hemma, och ingen kommer att ringa på dörren.

    Om man tänker logiskt så blir det ju så. Om man inte visar sig för omgivningen så blir man inte sedd. För mig blev det ett lyft att renovera. Tiden går snabbare och man mår faktiskt bättre även om man så bara slipa och lackar om trösklarna.

    Du måste se till att göra något på vardagarna och framförallt på helgerna. Det måste väl finnas någonting som du kan tycka vara roligt/trevligt. Det låter kanske som en ”order” från mig men så är det inte.

    Trots det helvete som både du och jag har gått igenom så får det inte låta oss knäckas. Att titta bakåt har och gör även jag, men det hjälper inte ett skit. Jag brukar (när jag kommer ihåg) tänka på vad jag läst i en bok: Igår var det inte så bra och jag mådde inte så bra, men idag är det en ny dag med nya möjligheter. Jag ska göra den här dagen så bra jag kan, även om det kanske går lite långsamt.

    Jag hoppas att du förstår ”andemeningen” med vad jag skrivit till dig ikväll. Hur jävligt vi tycker det än är, så är det bara du och jag som själva kan påverka hur vi ”tar det”, inte hur vi ”har det”.

    Vi har bara ett sätt att ta oss fram, ”Uppåt”, ”Botten” har vi båda sett nog av, eller hur.

    Mvh till min ”Mind kompis” Purple Kuvisu

    Hej igen ”Purple Kuvisu

    Jag återkommer till dig senare idag. Har lite trubbel med min dator.

    mvh Blue Fyrujo

    Till ”Purple Kuvisu

    Hej. Hur är det med dig, du har inte skrivit något på en vecka. Som ”Mind kompis” så sviker jag inte dig.

    Jag väntar på att du hör av dig så skriv om hur du haft det under veckan som gått.

    Med vänliga hälsningar ”Blue Fyrujo

    Hej igen Purple Kuvisu

    Jag kan nog inte tipsa om fler ”åtgärder”. Jag tror ganska benhårt på att du behöver ett personligt ombud för dina kontakter med myndigheter. Det kan jag läsa mig till i dina inlägg. Jag tror även att du får det bättre om du byter kommun i dina psykiatriska kontakter. Du får ta dig till en annan kommun och prata med mottagningen där personligen.

    Hör av dig så jag får höra hur du gör/gjorde, glöm inte det.

    MVH Blue Fyrujo

    Hej igen Purple Kuvisu

    Först och främst är det jag läser skrämmande, jag förstår till 100% hur du mår den behandling du erbjuds, dvs. ingen alls. Om jag fattat det hela rätt så har du en fast anställning på ditt arbete. Om du tidigare haft sjukersättning och samtidigt har en anställning så kan du inte bli utförsäkrad. Du har ju ett anställningsskydd. Om du inte hade ett jobb så kan du väl inte få sjukersättning (Kan inte dessa regler så bra) Då är du väl sjukskriven och vad jag hört så kan man då bli utförsäkrad.

    Vad var det som gjorde att din sjukersättning drogs in?

    Mina egna sjukersättningar drogs inte in pga. att min psykiatriker inte ansåg att jag hade ork att arbeta 100%. så först efter en lång sjukskrivning så provade vi med 25%, sen 50% och senare 75%. Min arbetsgivare hade ett möte med mig och de sa att ”Det här fungerar inte”, De ansåg att jag tyvärr måste sluta på det företag där jag varit i 37 år. Företaget hade sedan tidigare tagit bort avgångsvederlag, men gjorde ett undantag då jag jobbat längst på företaget. De gav mig full lön under ett år. Jag fårstår dem och har ingen agg min tidigare arbetsgivare.

    Jag hade ju kvar min psykiatriker samt min handläggare på försäkringskassan. Jag provade på en del nya jobb till 50%, men det gick inte. Min psykiatriker skrev då till försäkringskassan och bedömde min arbetskapacitet till 0% över en lång tid. Sen skrev han till min handläggare på försäkringskassan som godkände läkarens bedömning. Så nu får jag sjukersättning till min pension, och då jag har varit med i Fastighets Fack samt som tjänsteman så betalar AFA och Alecta ut en summa varje månad till min pension.

    Du blev även tilldelat ett boendestöd om du ville trots att du inte ens bett om det. Jag hade ett boendestöd ett tag men jag kände som dig, det var inte det som jag ville. Fast mitt boendestöd fungerade bra, han var verkligen en som tog sin tjänst på allvar, men ändå kände jag att det blev en belastning för mig, så efter ett halvår sa jag till kommunens biståndshandläggare att jag inte hade något behov av ett boendestöd. Det här var under den tiden då jag hade en anställning på mitt jobb.

    Du har varit inne på Mina sidor hos vårdguiden. Alla mottagningar och vårdinrättningar som är anslutna till landstinget finns med, och även många privata vårdcentraler. Inne i vårdguiden finns det en sökfunktion där du kan lägga till dina olika mottagningar. Det gäller att man använder rätt namn när man söker, annars blir noll hittade.

    Jag vill verkligen hjälpa dig med dina problem gällande psykiatrisk hjälp. För mig låter det som att din psykiatriska mottagning saknar en fungerande organisatation, bedrövligt är det minsta att säga.

    De ville att jag skulle ha kontaktperson men var inte mogen för det just då, eftersom jag inte ville göra saker ute en period. Jag gick bara ut en kort sväng för att handla, och tyckte att jag kunde göra det själv. Jag ville hellre ha en nära vän än en kontaktperson och det förklarade jag, att jag känner mig bara trygg med någon som valt mig och inte någon som umgås för att få betalt, typ som gör det som ett jobb. Jag fattar att vården inte kan skaffa vänner till mig, men jag sa bara som det var, vad mina behov var. Jag ville gå i terapi men det var jag tydligen inte mogen för och senare hette det att jag inte ville jobba (när jag inte kunde jobba) och då fick jag ingen hjälp. Och senast hette det att man inte kan tillgodogöra sig terapi när man har recept på benzo, som jag nämnde tidigare. Efter mycket om och men fick jag komma till en ångestmottagning. Där fick jag en terapeut i utbildning som inte frågade någonting om mig, han satte igång direkt och det var så förvirrande och pressande att jag fick ont i hela kroppen. Jag försökte ändå att gå dit  en andra gång men då blev det ännu värre. Det kändes som han gjorde allt enligt någon mall och hade samma minspel hela tiden, log aldrig, var mycket märklig. Och när jag talade om att jag ville byta terapeut blev det blankt nej. Försökte komma dit igen via vårdcentral och terapeut där som skrev remiss. Blev blankt nej.(Orsak?) Försökte även komma till en annan terapimottagning. Nej där med. (Orsak?) Har haft sjukersättning i ett år i taget, flera år sedan, blev utförsäkrad och kom aldrig tillbaka, trots många försök.(Vad menar du med att du blev utförsäkrad kom aldrig tillbaka, trots många försök.)

    Jag funderar.. du borde ha många dokument där de svarar om dina förslag och du kan i dina journaler se anledningarna. Om du inte har det, så begär ut samtliga journaler från de ställen där du varit patient och från det år som du tycker att din felbehandling startade. Mottagningarna har ett speciellt papper som man fyller i. De kan inte neka dig till det pga. lagen som landstinget har att rätta sig efter. Om du tycker att din journal innehåller många fel och som inte stämmer med din uppfattning så kan du spärra hela din journal. Då finns det endast vid ett tllfälle som en läkare kan öppna din journal. Det är om du är med i en olycka, då gör läkaren på akutmottagningen en nödöppning för att bland annat se dina mediciner och allmänntillstånd, sockersjuka etc. Ännu en nackdel är att du själv inte kan se i din journal.

    Ibland önskar jag att forumet inte är anonymt så man kunde nå varandra. Är det långt till nästa kommun där du bor?. Om inte så skulle jag i ditt ställe byta mottagning till den kommunen. Den rätten har du på din sida. Jag skulle även i vårdguiden klicka i att ”samtycke krävs” för att se i din journal. Detta samtycke gäller då för alla vårdinrättningar, dvs. läkaren måste fråga dig om han får titta i din journal. Du kan i vårdguiden då se om någon har brutit mot denna bestämmelse. Om så skett, så går du in på Datainspektionens hemsida och gör en anmälan där. Datainspektionen ser allvarligt på denna typen av brott.

    Du kan även läsa om dina rättigheter här och här .

    Hoppas att mitt inlägg gav dig någonting. Jag får bli din nära vän på forumet, det är alltid något

    mvh Blue Fyrujo

    Hej igen ”Purple Kuvisu

    Nu förstår jag, du är inte beronde av stesolid eller Xanor. Du tar dem vid behov och väldigt sällan. Har du loggat in på ”Mina Sidor” i vårdguiden någon gång? Du behöver logga in på din bank och därifrån ladda ner ”Bank ID”. Installera sen programmet. Därefter går du till ”Vårdguiden” och klickar på ditt landskap. Högst upp på högra sidan står det ”Logga in”. Därefter får du använda Bank ID tjänsten för att se all din information. Du kan bl.a. läsa in egen journal. se dina recept och mycket mer. Din läkare ser ju i din journal att du får dem utskrivna varannan månad och när det finns risk för panikattacker. Du får inte den hjälp som du ska få, pga. att de hakat upp sig på dina receptförskrivningar av Stesolid. Du har ångest från morgon till kvällen och jag lider verkligen med dig då ångesten tar så mycket kraft psykiskt och ändå stålsätter du dig och lider.

    Om du har tillgång till en skrivare så skriv ut dina inlägg så slipper du sitta och försöka komma ihåg vad du sagt, med riska att man glömmer hälften. Du kan inte jobba pga. av din samsjuklighet och bli tvingad att jobba på ”Samhall” tror jag inte att du behöver oroa dig för.

    Du är sjukskriven, har du fast anställning på ditt nuvarande arbete (?)

    I ditt läge så skulle jag själv ringa försäkringskassan och be att få prata med din handläggare. Om du inte har någon så ser de till att du får en. Beställ sedan en besökstid och ta med dig alla papper så handläggaren själv får se din nuvarande situation. Be om hjälp för att få träffa en psykiatriker då du inte orkar det själv längre. Fråga om någon kan följa med till läkaren som stöd. Du kan ringa din kommun och be om ett ”Personligt Ombud”, de är till för att hjälpa till vid kontakter mellan olika myndigheter. Du har haft 2 st. ser jag, och fick ingen hjälp?. Märkligt. Om du fortfarande anser att du inte blir trodd eller får hjälp så ringer du Patientnämnden. De står på patientens sida så du behöver inte vara orolig att kontakta dem. Hoppas att du har en skrivare så du kan printa ut inläggen.

    Hör av dig

    MVH Blue Fyrujo

     

    Till ”Purple Kuvisu

    Psykiatrin har faktiskt rätt när de säger att patienter som får lugnande mediciner oftast inte får ”KBT-Terapi” eller annan form av samtalsstöd. Det beror på att lugnande mediciner gör att du inte är i ditt ”sanna jag”. Jag har själv råkat ut för det. Jag fick hjälp av ”TUB mottagningen” att sätta ut mina beroendeframkallande mediciner. Länk till TUB Mottagningen .

    Du skriver:En annan sak de alltid påstår är att man inte får en längre terapi om man inte planerar att komma tillbaka till arbete. I mitt fall är det inte troligt att jag gör det då jag inte klarar enkla jobb och inte har utbildning.”

    Jag mår bara sämre, både kroppsligt och psykiskt. Jag är inte så stark att jag orkar överklaga igen. Jag har haft kontakt med psykiatrin till och från i c:a 25 år och jag orkar inte stånga mig blodig mer. Jag har fått så mycket skit och så lite hjälp. Jag hör inte till dom människorna som anses värdig att få hjälp. Jag får sällan sjukintyg fast jag verkligen är sjuk. Jag känner många som är friskare än mig och har mycket mer ork som lätt får sjukintyg. De har stora nätverk med familj och vänner som kan hjälpa till. Jag har inget av det. Jag har haft två olika personliga ombud , men inte ens då fick jag hjälp.

    Jag vet nu inte om din kontakt med psykiatrin sker med: Företagshälsan, Psykiatrisk Öppenvårdsmottagning eller via en privat psykiatriker. Hur som helst så tycker jag att din kontakt ska läsa på lite bättre. Det ska inte ha någon betydelse över hur lång tid som du är sjukskriven för att få den hjälp som behövs i ditt fall. Du är ju sjukskriven för att du mår dåligt psykiskt, och psykiatrins mål är ju att då ska få må bra igen. Du verkar ha haft otur i din kontakt med psykiatrin, ge inte upp, hjälpen finns, det gäller för dig att hitta den.

    Jag tar mig själv som exempel: Jag började må dåligt efter en omorganisation där jag jobbade. Min depression började med ryggvärk och det gjordes massor av undersökningar. Företagsläkaren skrev ut mycket starka smärtstillande läkemedel och det var lätt att falla för frestelsen att ta 2-3 extra tabletter. Efter en tid så var jag slav under dessa helvetestabletter. Efter cirka 3 år med dessa mediciner som utvecklade sig till ett missbruk. Jag sökte inte upp läkare för att få dessa piller, läkarna var så givmilda ändå. Provade nog hela FASS av beroendeframkallande mediciner, och vissa av dem fick man en fruktansvärd abstinens. Det var då jag såg en annons om TUB mottagningen. Jag gick där varje vecka i säkert 3 år, pga. återfall, men till slut trappades dessa mediciner ut helt vilket jag har att tack TUB mottagningen för. (Det är bra att landstinget nu är mycket återhållsamma med förskrivning av dessa läkemedel) Jag var sjukskriven och jobbade om vartannat men med ångest, GAD samt ADHD. Ett litet hopp nu… Personalchefen där jag jobbade kontaktade försäkringskassan för att gå ner i arbetstid. Försäkringskassan skickade en remiss till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning som skrev ett läkarintyg att jag skulle jobba 50% och 50% i sjukersättningen samt samtalskontakt på psykiatrimottagningen. Det gick bra ett par år, läkaren skrev sen ett brev till försäkringskassan att jag borde få 100% sjukersättning pga min psykiska problem. Försäkringskassan höll med, så nu har jag 100% sjukersättning till min pension. Måste även tala om att jag provade med 25%, 50%, och 75% sjukersättning men jag orkade inte arbeta. Mitt psykiska mående tog all min kraft. Jag är nu runt 60 år och har varit inne i psykiatrin sen jag var 13 år.

    Mitt försök till ”råd” till dig är att du själv kontaktar försäkringskassan och be om ett möte med din handläggare. Tala om hela din situation då du inte får någon hjälp att komma tillbaka till arbete och att du mår sämre och sämre. Du kan även byta mottagning om du inte har förtroende för din nuvarande.

    Du kan även beställa tid hos psykatriska chefsöverläkaren där du går och tala om att dina kontakter där inte fungerar. Om du tycker att du blir felbehandlad så tveka inte att ringa till Patientnämnden Deras tjänster är gratis.

    Mitt exempel då jag först fick ryggont och fram till 100% sjukersättning tog ungefär 7-8 år. Ville tala om det, det går alltså inte på en halvtimme.

    Blev du lite klokare av mitt inlägg tror du

    Till ”Purple Kuvisu

    Klockan är nu 24:00. Jag återkommer till dig i morgon

    MVH ”Blue Fyrujo

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 42 totalt)
0