Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 31 totalt)
0
  • Yeah. Tack! Jag mår också lite bättre 🙂

    Hoppas jag med. Tack själv! Men – kom gärna med ett filmtips för kvällen! Jag gillar också mörk, tankeprovocerande film 🙂

    (Själv såg jag en bra komedi tidigare ikv som jag kan rekommendera till en annan gång: Booksmart)

    Men tjafs med andra kan var en pepp! Tänk om du skulle ta och gå med på exorcism bara för att se vad som händer. Det kan ju vara intressant att veta!

    …lite off topic svar men ändå

    Fantasi kan man leva lite på… Jag brukar tycka att det är skönt att kolla på film när jag är sådär svart. Helst amerikanska komedier.  Och gråta ut lite till sånt i filmen som får mig att tänka på mig, vilket jag aldrig skulle göra om någon såg.

    som svar på: Jag är inte en av dem

    Jag känner inte att jag kan prata med mina föräldrar eller med någon på skolan jag är rädd för att dem inte ska ta mig på allvar eftersom varken mina föräldrar eller någon på skolan är samer och jag har aldrig riktigt känt mig bekväm med att prata med folk om hur jag mår och vad som händer i skolan. Jag vet att jag borde berätta för någon på skolan men den ända jag kände att jag kunde lita på där har flyttat och kan inte göra något. Jag har prata lite med mina kompisar om vad som händer och dem säger att jag ska berätta för mina föräldrar eller någon på skolan. Men i alla fall jag ska försöka prata med kuratorn på skolan så att de här kan lösas.

    Hur gick det sen? Jag blev chockad när jag läste vad du skriver. Det låter jättegrovt och allvarligt. Det är helt klart mobbing med rasism som metod. Vidrigt!

    Det undrar jag också! Jag har också övervägt olika former av religiösa samfund eller till och med sekter i mörka stunder. Det kan om inte annat vara lite spännande och distraherande att fantisera om ett annat liv.

    Skrev ett jättelångt svar men hade blivit utloggad under tiden och kunde inte posta det så det försvann helt och hållet. Synd! [Det borde det ju inte göra, admin?]

    Kolla ABF:s hemsida, de har massor av kurser och jag tror att de har haft rabatt för sjukskrivna. De har även föreläsningar, bokcirklar, panelsamtal, författarbesök osv (kan ligga nere under sommaren).

    På sommaren kanske Göteborgs stad arrangerar gratis kulturevenemang, t ex utomhusbio, teater, konserter… Särskilt närmare skolstart.

    Utomhuskonserter som kostar kan man ju också lyssna på utan att betala inträde om det är för dyrt.

    Socialpsykiatrin borde du hitta på kommunens hemsida eller genom en vårdkontakt i psykiatrin. De kan ha sommarkurser som målning, vävning mm och även arrangera mindre utflykter som inte kostar något.

    Hej, inte jag. Gissar att det kan kännas bra att bli så bekräftad och få så mycket uppmärksamhet som jag antar att man skulle få om någon utövar exorcism på en, men den uppmärksamheten försvinner ju sedan och hur känns det då? Vill du gå med i Pingstkyrkan kanske det kan vara en början. Då kanske du får fortsatt mycket stöd därifrån. Jag vet inte! Ska bli intressant att se om någon med erfarenhet av detta skriver i tråden.

    Hej! Jag tror att du får börja med att besvara självskattningsfrågor om hur du har mått den senaste tiden (brukar vara de senaste två veckorna men kan även gå längre tillbaka i tiden) och hur du mår just nu på en skala 1-10. Det är vanligt att man får fylla i själv på papper (eventuellt dator) men det kan hända att personen du träffar läser upp frågorna. Sedan får du nog berätta lite fritt om varför du sökt dig dit. Efter det kanske de bokar in återbesök och vid det tillfället föreslår någon form av vård. Kanske att du får ta ställning till medicinering också ifall det är en läkare du träffar och eventuellt fundera på lite olika former av vård till nästa besök. Eventuellt frågar de dig vad du skulle vilja ha för slags stöd och kontakt med dem.

    Jag tror att det är ganska ovanligt att de beslutar om inläggning på öppenvården, det vanligaste är att det kan hända om man själv söker på en akutmottagning och då får man själv avgöra om man vill bli inlagd. Tvångsinläggning är ovanligt och ställer väldigt höga krav på riskbeteende. Du kan läsa på på nätet om det om du är intresserad. Jag tror inte att du behöver vara orolig för att bli inlagd och framför allt inte mot din vilja.

    Det kanske går att hitta även beskrivningar på nätet av hur ett nybesök på specialistpsykiatrins öppenvård går till.

    Det jag skriver är gissningar som jag baserar på egna erfarenheter utan att vara expert! Hoppas att mötet går bra och att du får hjälp.

    Jag beundrar att du kan skilja på de olika sidorna hos dig själv och se att du är skicklig i din yrkesroll, få energi och känna stabilitet i det (som jag läser det du skriver i alla fall).

    Jag håller med om att det är olika saker – självförtroende och självkänsla. Jag tror att man väldigt lätt övertar båda delarna från sina föräldrar eller primära vårdnadshavare under uppväxten och att det handlar om identifikation, särskilt när det kommer till självförtroende, självkänslan tror jag är så primär att man bara får den med sig helt oreflekterat. (Men kan också föreställa mig att om vårdnadshavarna är andra än ens biologiska föräldrar så kanske det inte följer samma mönster.) Lite hemsnickrad psykologi, men jag tänker att det är så för min del, så varför inte för andra. Sedan är det komplext och inte helt lätt att reda ut – eller acceptera – precis hur sambanden ser ut. Kanske att det kan se annorlunda ut om föräldrarna/vårdnadshavarna (om de är fler än än) är mycket medvetna om det och kan styra om på något sätt, men jag vet inte. Vore intressant att läsa om kanske.

    Jag har tyvärr både dålig självkänsla och dåligt självförtroende på många områden. Jag får verkligen tänka efter nu om jag har bra självförtroende inom något område. Kanske i så fall på att vara min egen psykolog. Men en som VERKLIGEN har blinda fläckar som jag kanske kommer att ägna resten av livet åt att försöka få syn på. Där har vi kanske en blind fläck: det tar så mycket energi av mig att jag missar livet, missar att utvecklas på ett utåtriktat sätt som gör att jag också kan leva ett liv som jag kan trivas i…

    Men att verkligen ta tag i problemen kräver ju att man gör det i någon viss ordning. Jag har aldrig kommit längre än att söka mig till samtalsterapier av lite olika, men i stort sätt samma, slag. Har gått i terapi eller liknande i decennier vid det här laget. Så jag kan se en massa samband och lär mig långsamt att förstå ett och annat. Men sen då? Hur gör man för att må bra? I vilken ordning? Hur kan man vara säker på att man gör rätt? Hur tar man nederlag när man verkligen försökt?

    Nu babblade jag loss. Vad gör du när semestern känns dyster? Jag tycker att radion är en liten tröst. Att höra människor prata om alla möjliga saker som jag själv inte har valt men som är aktuella och relevanta i tiden och samhället. Det får mig i bästa fall att känna att jag är en del av det, även om det är lite vid sidan av.

     

    Gillar att du orkar vara så humoristisk ändå, när du t.ex. skriver ”vägrar ägna mitt liv åt att lägga pärlplattor…”. Väldigt kul skrivet! 🙂 Vad för slags frilansjobb är det du har, eller har haft?

     

    Det var ju uppiggande med lite beröm! Jag håller på med lite diverse inom ett konstnärligt område. Hur lever du? 🙂

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 31 totalt)
0