Dina svar
-
Jag läste för ett tag sen en forskningsstudie som visade att om ligger stilla i sängen och blundar när man inte kan somna så får hjärnan och kroppen ändå ut sömn trots att man är vaken. Man vilar självklart inte ut hjärnan och kroppen lika mycket som när man faktiskt sover men studien visade att man presterar och mår betydligt bättre dagen efter än de som fått lika lite sömn men som inte legat stilla och blundat. Det är alltså inte så verkningslöst att ligga och försöka sova som jag tidigare trodde. Tidigare så låg jag och räknade antal timmar sömn jag skulle få om jag somnade nu och oroade mig över hur jobbig kommande arbetsdag skulle bli men denna insikt hjälpte mig att slappna av och oroa mig mindre om nätterna trots att jag låg sömnlös.
Sen sökte jag mig till psykiatrin i Eksjö som gjorde min psykiska hälsa avsevärt sämre så nu är sömnproblemen värre än någonsin…
-
Jag måste säga att jag är besviken på mind just nu och jag håller med i allt som grön fläder skriver.
Jag tror inte att automatiska rapporteringar/raderingar är ett fungerande substitut för manuell moderation då det alltför enkelt kan missbrukas av troll och andra sura människor. Alla andra fungerande forum behöver stark moderation för att fungera och mind är kanske det viktigaste forum vi har i Sverige.
-
Även om det var lite svårt att förstå vad du menade så hann jag läsa ditt inlägg innan det försvann, Indigo Viva. Eftersom jag prenumererar på tråden så finns en kopia kvar i min mails inkorg.
Olivgrön klematis, jag skulle inte påstå att jag mår särskilt bra. Det första jag tänker på när jag vaknar är de brott jag blivit utsatt för och fortsätter bli utsatt för. Så sent som för några veckor sen så ljuger läkaren om mig i syfte att smutskasta mig. Blir en polisanmälan nu i veckan även fast jag inte orkar med en sådan process så måste jag göra det ändå. Blir nog bara en dyr rättegångskostnad för mig i slutändan.
Jag förstår mer och mer att jag inte överlever eksjö psykiatris maktmissbruk och mobbning. Det är för stark maktobalans för att man ensam ska kunna orka med… Jag kommer dö snart men jag ska iallafall försöka gå igenom en rättsprocess så långt jag orkar innan jag gör något annat.
-
turkos silverbuske skrev:
Jag vet inte om Löf betalat ersättning för psykiskt lidande, men jag tycker det självklart är en skada. Det måste ju inte vara en permanent. Jag tänker själv anmäla en vc för misstag de gjort, men tänkte ringa eller mejla Löf först och fråga hur det funkar.Tycker det är bra att anmäla fel, även om det inte går igenom så skickar det en signal.
Mailade du Löf? Vad sa de?
-
Det du kan göra är att prata om det och lyfta fram att detta händer. Låt oss inte lida och dö osynliga för då slutar det aldrig och näste i ledet går igenom samma sak.
Jag försökte en tid vara den hjälp jag själv behövde när jag hade det tufft så att jag kunde hjälpa andra med den lärdom jag ovilligt fått men idag klarar jag knappt ens av att prata om det utan att må dåligt. Jag är så trött på att prata med en vägg som inte lyssnar eller engagerar sig. Man får bara en massa tomma ord eller nedsättande kommentarer. Jobbigt är det.
-
Jag var i en liknande sits för några år sen där FK gjorde fel men man tvingas ju att fixa med en massa blanketter över snigelpost när man mår som sämst vilket inte är möjligt. Man tar bara mer skada av hela processen och fastnar i en nedåtgående spiral för att myndigheter och stat inte gör sina jobb. Istället så pressar man utsatta personer till bristningsgränsen och stänger alla dörrar för upprättelse och rättvisa.
Jag trodde också att vi hade ett skyddsnät i Sverige men det har vi inte längre. Inga skyddsnät finns förutom dyra fallskärmar för de privilegierade, ingen önskar en lycka till eller hjälper en framåt. Det finns inget man kan göra förutom att samla ihop alla som tycker att detta är oacceptabelt och stå upp för sig i grupp så att man syns men tyvärr så är det bara utsatta som bryr sig och vi är alla för trötta för att orka med.
Vi utsatta har ingen existensrätt i Rika Sverige längre. Det bevisas med handlingar var dag.
Sverige har blivit ett mindre empatiskt land, den saken är säker och jag oroar mig starkt för framtiden. Visste du till exempel att samtliga riksdagspartier förutom 3 begår bidragsbrott? Det är äckligt hur lite våra ledare respekterar lagen i jakt på pengar och makt vilket gör att jag inte ser någon ljus framtid för problem som är skapade av staten själva.
Jag önskar jag kunde vara mer till hjälp men eftersom jag själv inte kommer ur samma situation så har jag inte mycket att komma med förutom förståelse.
-
Vilken lyx att kunna få byta vårdkontakt. Min är en mobbare utan emotionell intelligens och avdelningscheferna kommer bara med ett kallt ”på denna avdelning får man aldrig byta samtalskontakt” och sen inget mer.
-
olivgrön klematis skrev:
Det är en svår problematik. Jag har också, i andra delar av livet, haft svårt att veta vad jag ska göra när den andra parten inte vill eller inte är mottaglig för att lyssna. Det blir otroligt svårt att föra en rimlig dialog då – tyvärr är jag säkert inte så mycket bättre själv, men jag övar på det :).Om det är på det sättet att träffa en fast läkare så är det helt logiskt att du föredrar online-läkare och online-psykologer. Vad tråkigt att det ska behöva vara på det här sättet för så många.
Ang. html-taggarna har jag egentligen ingen aning om hur det fungerar, men jag har för vana att byta rad med shift+enter, och jag har för mig att det ställer till det med html-taggarna ibland. Vill man först skriva någon annanstans, klippa och klistra in, brukar jag klistra in med shift+cmd+v (shift+ctrl+v på windows), då klistrar den in texten utan formatering, det kanske löser vissa problem.
Det är inte bara en svår problematik. Jag håller på att dö och de skyddsnät som ska hjälpa mig finns inte. Inte bara det, de är direkt skadliga och ingen bryr sig om att hjälpa. Jag håller på att dö. Jag har hittat till Mind som ett sista desperat rop på hjälp men jag tycker inte det hörs. Utan praktiska lösningar så överlever jag inte psykvårdens maktmissbruk och mobbning.
Samhället och kommunen har med sina handlingar sagt att jag inte förtjänar att leva, att jag inte förtjänar att få vara med, och snart blir det verklighet. En endaste person hade kunnat göra en jättestor skillnad genom att stötta mig men det är helt tomt. En endaste person. Men inte ens det finns.
Har aldrig kommit fram till självmordslinjen heller. Detta är min sista sommar i livet om ingen ställer upp och ser till att psykiatrin och kommunen gör sitt jobb.
-
Hur mår ni idag? Har ni några tips på hur ni kunde läka era skador från psykvården? Jag ber om tips i ren desperation då jag inte tror jag överlever psykvården länge till.
-
Om du är nyfiken på KBT så kan ett bra första steg vara Mindler. Där kan du själv välja vem du vill prata med och de som har högst betyg på Mindler är väldigt bra på att hjälpa en att finna rätt psykolog för just ditt behov. Hon som har högst betyg ska tydligen vara jättebra. Det kostar som ett vanligt sjukhusbesök på 250kr och ingår i högkostnadsskyddet.
Även om KBT på distans inte är likadant som face-to-face så slipper man många av baksidorna med traditionella psykiatrin.
Jag var också isolerad och hade mild social ångest som blev bättre när jag började studera. Där skaffade jag nya vänner med gemensamma intressen, det hjälpte kanske att det var en IT-utbildning så man träffade flera stycken med lika nördiga intressen som en själv. Man mådde bättre och kunde sakta men säkert komma ut i livet mer. Hade turen att lyckas träffa rätt personer i rätt tid, helt enkelt.
Sen sökte jag vård hos psykiatrin 2020 där jag blev så kränkt och illa behandlad att jag fastnade i en nedåtgående spiral och har fått tillbaka min sociala ångest och blivit isolerad i 5 år.
När du raderar ditt svar tas det bort och ersätts med ett meddelande om att det raderats.