Hej.
Ja jag känner verkligen igen mig i det mesta du beskriver. Jag är konstant fixerad vid vad den närmaste kretsen tycker och tänker om mig. Allt jag gör och säger blir alltid synat och analyserat hur det uppfattas. Eller rättare sagt hur jag ANTAR att det uppfattas av andra.
Jag har varit depprimerad mer eller mindre i 20 år och mitt mående för stunden lägger ett “filter” över mina tolkningar av omvärlden. Mår jag sämre i mitt grundläge så hittar jag konstant negativa saker med vad som händer och vad folk säger. Det är som min hjärna lägger i högre turboläge att leta fel och negativa tolkningar ju sämre jag mår. Dessutom blir det en dominoeffekt där en negativ känsla leder till sämre mående som i sin tur gör det negativa “filtret” jag lägger över världen blir kraftigare, och så vidare.
Precis som du skrev så dyker gamla misstag upp om och om igen i tankarna. Har jag en bra dag kanske tanken inte påverkar särskilt mycket. Men en dålig dag påverkar minnet desto mer.
Överanalyseringen som jag ständigt gör är nog det som är värst. Det tar som du säger en massa energi. Jag är väldigt lättstött och när nåt hänt som JAG känner var kränkande mot mig kan jag ha långa tankekedjor där jag går igenom olika scenarion av saker jag och den jag blivit sårad av skulle kunna säga i en diskussion, om jag tagit upp det med hen. Numera låter jag det nästan alltid rinna ut i sanden då en diskussion oftast leder till mer ångest än det hjälper.
Sorry om det är lite rörigt, men hade det kraftigaste bryt i hjärnan jag haft på länge nyss. Ett antal händelser tätt ihop idag gav mig lite panik och hamnade på Minds sida, ja du fattar nog. Men hittade forumet och det lugnade mig att läsa runt lite.
Ha det bäst! Och skriv gärna.
