Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 52 totalt)
0
  • Trådstartaren

    Hej! Att vara äkta än att visa upp en påhittad fasad inom sociala medier är mer hälsosamt syfte och som du säger själv att du hittat de positiva i att lägga upp på de som faktiskt sker i din värld. Du sätter för hög press på att leva som någon du egentligen inte är men när du sen visar vem du är och berättar att jag är den människan jag är även att du tänker inte leva i en fake värld längre. Göra ett statement att det är helt ok att bara vara den man är och inget annat. Du ska stå upp stolt när du gör detta att du vågar vara den du är!

    ❤️ Tack för support.

    som svar på: Leva?
    Trådstartaren

    Jag önskar att jag hade åtminstone en, eller gärna flera, vuxna att luta mig på lite. T.ex. förälder eller annan anhörig.

    Jag önskar att jag hade flera vänner kvar från förr. Som man delar historia och minnen med.

    Jag önskar att livet var igång på ett sånt sätt att jag pluggar samt tränar, och tar mig framåt inom dessa områden.

    Och så behöver jag ju acceptera att det inte blev så, att det inte är så nu. Att vissa saker i livet är förbi och att jag slarvat bort annat. Och ja, verkligen – känna att livet inte ska skada mera.

    Jag tar båda era råd – tack! Små saker varje dag som hör till något större som är viktigt för mig. Då kommer man ju närmare i alla fall, även om det är minimalt. Men ändå åt rätt riktning. Och konst – absolut. För mig är det att lyssna på musik och skriva. Men jag har fina målargrejer jag inte rört på något år. Ska testa det också.

    Handlar mest om att hålla sig flytande en dag i taget, och trycka in bra grejer. Men mer medvetet kanske, än tidigare. Och hoppas att livet följer med uppåt?

    Red Simyna, vad spännande att kanske börja gå i riktningen mot att hitta en partner. Och läskigt kanske, kan jag tänka mig?

    som svar på: Det är så nära döden
    Trådstartaren

    20 % ljus. Så en glimt av något bra just idag, och igår.

    Men krockar också rejält med övriga måendet och situationen.

    Jag fattar att man inte kan gå från 0 till ett 100 % ljust liv. Att det går stegvis.

    Men det är nästan som att få in starkt ljus i ett mörkt rum, det känns ju obekvämt.

    Haha, well. Försöker vara glad för att åtminstone något är lite bra just nu.

    Hur mår du?

    som svar på: Leva?
    Trådstartaren

    Verkligen så.. Det är stora processer, mycket gammalt är borta men nästan inget nytt har tillkommit. Frågan är hur länge man ska våga vänta på att det faktiskt kommer en gryning bortom nattens mörker. Jag vill inte vara med i livet så som det är, så det är en avvägning på hur länge till jag orkar.

    som svar på: Det är så nära döden
    Trådstartaren

    Det är ju helt fruktansvärt att vi är så många som känner så. Var har det gått fel? Måste ju vara ett ”systemfel” i samhället på något vis, tänker jag. Och vad ska man göra?

    Det är så hemskt att hela tiden sätta sitt hopp till något längre fram. Till slut har man gjort det i för många år, och drar den farliga slutsatsen om att det faktiskt aldrig blev bra. Hur länge till ska man hålla ut?

    Känner med dig, verkligen. Och försöker göra ett sista slags försök att ändra saker, men vet inte hur. Vill inte heller vara kvar längre.

    Varför har hon fått detta beteende, tror du? Beror det bara på att du vill skaffa ett till barn?

    Det låter som att hon kanske känner sig sviken eller bortvald på något vis, och därmed skyddar sig genom ilska och att stöta bort dig.

    som svar på: Gå genom livet själv
    Trådstartaren

    Om jag kollar väldigt, väldigt kort – bara idag och högst imorn – så känner jag att jag är på något som skulle kunna vara rätt spår.

    Men det kommer snabbt in en överväldigande känsla av förlust och misslyckande. Hårda tankar. Då känner jag mig nedslagen igen och den lilla magkänslan av tillit är försvunnen.

    Gissar att jag i detta fall får försöka att inte lyssna så mycket på tankarna och känslorna… Men det är så svårt. Ibland ska man följa dem, ibland inte. Jag är förvirrad, haha.

    Jag hörde något för någon vecka sedan. Att om livet har varit så pass hårt mot en att man inte längre vet vad man vill, klarar av eller om man ens vill leva. Så ska man fucka livet tillbaka. Might as well live, liksom. Inte bara litegrann, utan istället slänga sig in i det.

    Det är vad jag håller på med just nu. Tar initiativ, tackar ja till det mesta. Även sånt som jag förut hade mycket rädslor eller dömande kring. Det får mig att känna mig mer levande, helt klart.

    Jag är tveksam till att saker går att reparera eller att jag kan leva med hur livet föll samman det senaste 1,5 året. Men jag ska ge det en liten chans tror jag. Några månader, eller året ut. Och då ska jag fullkomligt lägga bort allt tvivel. Bara satsa allt framåt, och se vart det tar mig.

    Har jag gjort allt och livet suger i januari, då är det ciao. Men tills dess; might as well live.

    Lite off topic, men gillar att skriva ut mina tankar här. Kanske nån känner igen sig. Känn ingen press att svara 🙂

    Fint att du känner så, det gör mig glad att höra <3

    Starkt och modigt av dig, jag tycker att du väljer helt rätt. Det kommer inte vara lätt, men det kommer vara värt det.

    Relaterar till att det är svårt att be om hjälp. Vad det än beror på för dig så är det väldigt moget och starkt att du har insett att det är vad du behöver göra, och helt enkelt gör det även om det tar emot. Som du säger – det är en träningssak.

    Jag har varit så van att det inte funnits någon hjälp, så jag har lärt mig att göra allt själv. Sedan har jag heller inte bett om hjälp av rädsla för att inte få hjälp, bli skrattad åt eller anses som svag. Jag har haft många idéer i mitt huvud… Min erfarenhet är att de flesta människor faktiskt är villiga att hjälpa, och att just gesten av att be om hjälp ofta kan stärka relationer eftersom den andra personen känner sig behövd och viktig.

    Jag försöker alltså fokusera på de bra aspekterna av att be om hjälp, när det tar emot 🙂

    som svar på: Behöver jag hjälp?

    Det är klart, det är en stor sorg du är med om just nu. En förlust av det ni hade och en förlust av en framtid du såg framför dig tillsammans med henne.

    Har också jättesvårt med osäkerhet så jag förstår hur du menar. Det kan också kännas läskigt att hoppas, men samtidigt inte våga få upp hoppet för mycket eftersom det inte finns några garantier. Kan tänka mig att det är jättesmärtsamt.

    Jag vet att det känns sjukt, men det är så det brukar vara. Du gör helt rätt i att ändå prata med vänner och försöka göra grejer. Det kanske tar flera veckor, men det kommer lätta. Och du är en bra bit på vägen genom det du gör.

    Ibland kan man även inte vilja må bättre, för sorgen är det enda man har kvar av personen. Men kom ihåg att om ni blir tillsammans igen i framtiden, så måste det bli ett nytt förhållande. Som det var nu, det höll ju inte. Alltså behöver du försöka att helt och hållet släppa det som är nu också, för att göra plats att arbeta på dig själv, så att du slutligen kanske kan göra plats för någonting nytt tillsammans med henne.

    Det här med att du känner att du hatar dig själv och även slår dina armar med en skiftnyckel… Det gör mig lite orolig. Du mår dåligt nu, då förtjänar du inte att må ännu sämre genom att skada dig själv. Hur ser du på det?

    Jag vet att det är svårt, men jag känner med dig. Jag har varit där också, som många andra. Även om man känner sig ensammast i världen just där och då. Förlåt för sent svar <3

    som svar på: Gå genom livet själv
    Trådstartaren

    Vad fin du är <3 har vad? 🙂

    som svar på: Gå genom livet själv
    Trådstartaren

    Jag försöker göra det… Jag tror att mitt största problem i livet handlar om att jag tänker ”är det det här som är livet?” och känner mig besviken. Det känns som att något fattas. Jag tror att det är glädje och gemenskap.

    Sen är det lite svårt för jag ska kanske byta ”karriärsbana”… Känner mig lite vilsen. Och lite besviken, som sagt. –> Tomhet.

    Har svårt att vänta ut detta, då jag är väldigt ”bråttom” lagd. Det kanske inte är så hemskt som jag upplever det just nu.

    Oh well, allt får bero ett tag, I guess.

    som svar på: Gå genom livet själv
    Trådstartaren

    Tack, detsamma! <3

    Ja, jag skulle verkligen säga så… Medan sådant som tidigare ansetts som lyx av materiell art har blivit alltmer normaliserat.

    Skönt! Livet är inte så bra här… 🙁 känns som att allt ligger på sån himla tunn is, och nu har jag en höst med stora förändringar och oklarheter framför mig. Vilket närmar sig med stormsteg. Har liksom väldigt svårt att få ro och glädje i ett livsspår. Du vet, jag har i så många år gått och väntat på att det ska ”vända”. Och börjat inse att det kanske är detta som ÄR livet.

    Brottas med sånt här varje dag, och på ett sätt känner jag mig mil ifrån ett fungerande liv, och på ett sätt känner jag att det bara är något litet som ska till för att saker ska falla på plats.

    Ska försöka, så som du klokt skrev i någon tidigare tråd, att släppa kämpandet och låta saker falla på plats av sig självt. Men det är inte utan att det är blandat med en stor dos både rädsla och sorg.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 52 totalt)
0