Nu är jag förbannad på sjukvården! Min psykolog ringde mig idag och jag blev glad för att då kanske det inte tar så lång tid som jag trodde. Nope, det kommer nu ta ännu längre tid. Det kommer ta 3 månader innan jag får träffa någon att prata med. 3 månader! Det kommer ha gått ett halvår sen jag tog mitt liv innan en behandling börjar! Jävla tur att jag lyckades på egen hand hitta en mental spärr som hindrar mig att försöka igen, en spärr som jag hoppas håller.
För att göra det lite mer förståelig så ska jag förklara vad han sa. Han ringde och prata om när vi skulle ha nytt möte. Han tyckte att de inte var någon idé för ett nytt möte då jag behöver prata regelbundet med någon. Det var de jag trodde vi hade börjat med, de var det vi kom fram till när jag var på psykakuten efter jag försökte ta mitt liv. De var då jag fick remiss för att träffa psykolog. Men det visar sig nu att han bara gjort en ny utvärdering och kommit fram till samma sak! Har jag inte gjort mig tillräckligt tydlig att jag inte mår bra!? Ska det krävas att jag lyckas ta mitt liv innan jag får hjälp?
Jag kommer kontakta min vårdcentral igen, jag fick bra kontakt med en av sköterskorna där. Jag hoppas hon kan hjälpa mig att få vård. Jag är så arg på sjukvården nu, de är inte okej att det ska ta så här lång tid. De är svårt nog att själv våga/orka ta hjälp när man har en depression. Det ska inte behöva vara svårt när man faktiskt har lyckats ta sig till sjukvård, när man faktiskt vågat erkänna att de tankar jag har inte är normala och att man är sjuk.
Skriver kanske en ny uppdatering när jag kontaktat vårdcentralen. Jag fick också tips av psykologen att jag kan kontakta stadsmissionen för de hade något som heter talk2me, får se vad vårdcentralen säger innan jag tar den vägen.
