Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
0
  • Jag känner igen mig i det du skriver, är själv transperson.
    Jag kände mig ofta annorlunda när jag var yngre men kunde dock aldrig sätta fingret på vad det var. När jag blev tonåring så upplevde jag mig som kille korta stunder då och då, men sen gick tillbaka till att inte känna nånting. Gick igenom faser relaterade till sexuella läggningar, (bi och sen gay) men nånting kändes fel. Blev deprimerad pga att min pappa hade svårt att acceptera faktum att jag var Hbtq.
    Senare så fattade jag att jag kanske var trans. Det tog en stund för mig att bli säker men jag har till slut blivit mer säker på min identitet. Har mått skit emellanåt men mår bra oftast numera eftersom jag går på antidepressiva. Hoppas du kommer må bättre och att du hittar någon som accepterar dig helt och hållet. 🙂

    som svar på: Så ledsen…

    ….. Tack !Så omtänksamt av dig.Jag tycker inte heller det är mitt fel att jag har komplex ptsd… Hur är det med dig ? Har du annan erfarenhet av psykisk ohälsa…..eftersom du skriver här…… Nu var det dags igen .. ..med en ma som säger vad jag ska göra för att få bort depression o ångest men jag vet alltför väl vad man kan göra. Jag gör inget fast jag vet det är bra.. .ångesten o depressionen tar över som om jag inte har någon vilja …… Så nu bråkade min ma med mig igen fast att hon vet hur jag mår jag jag skulle önska att hon som känner mig o minns hur jag var innan allt detta kunde stödja mig faktum är att mina föräldrar har en del i hur jag mår ….just nu känns det så hemskt jag är jätteledsen o ensam i detta….

    Jag är och har varit deprimerad, har varit självmordsbenägen för två år sen (och börjar känna att det börjar försöka komma tillbaka)

    Jag kunde ha mått bättre, och det känns rätt hopplöst ibland.

    Du är inte sämst, du är heller inte värdelös. Du är viktig.
    Jag vet att livet är otroligt svårt, och när man inte har nåt riktigt bra självförtroende så blir bara allt skit.

    Jag förstår dig väldigt väl.

    Du verkar behöva en paus. Du har rätt i att det är inte är humant att behöva leva för andra, du är din egen. Jag tror att du kanske skulle behöva prata med din familj om du inte orkar göra massa saker åt de.

    Det finns ingen speciell tid som är värdig att kämpa för att stanna för. Resten av livet kan nog vara bäst, bara man lever på ett hållbart sätt

    Finns det en bup-klinik i området du bor i? Du behöver inte ha dina föräldrars tillstånd eller medvetande för att kunna gå dit. (Dock så behöver man det om man behöver antidepressiva)

    som svar på: Så ledsen…

    Du kan ju inte hjälpa att du har ptsd.
    Fy fan att din mamma skyller hennes dåliga mående på dig, hon borde veta bättre.

    Jag har ingen erfarenhet av ptsd, men du kan prata med mig om du vill.

    Det går väl att skaffa personnummer? Eller tar det för lång tid?

    Jag skäms även över mig själv, fastän jag kanske inte borde göra det.

    Är din könsidentitet orsaken till att du känner att allt är hopplöst?? Vad menar du ”om allt hade varit perfekt”? Förstår inte riktigt. Skapa gärna en ny tråd o utveckla där! (Om du vill!) Kram!

    Det jag menar med perfekt är att min kropp inte är perfekt. Jag vill vara cis. (Cis är det man är när man inte är trans)

    som svar på: vem är jag

    Förstår att du skäms. Skäms själv ihjäl över min kropp och jag vill bara döda den. Den är inte jag.

    Relaterar till mycket av det du skriver. Tänker mycket på död numera, och söker även upp bra sätt att avsluta sitt liv på. Det hade varit så mycket lättare om allt hade vart perfekt, så att jag slapp lida. (Jag är trans)
    Allt känns så jävla hopplöst..

    som svar på: Snälla låt mig finnas!

    Tyvärr så märker jag att jag har kommit för sent. Fy fan för att ingen svarade

    (Jag har dysfori, och är en binär transperson)

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
0