Skapade svar

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 52 totalt)
0
  • Jag vill bara säga att jag läst det du skrivit och känner med dig. Det är verkligen många problem som hopat sig för dig. Jag hoppas att du orkar kämpa på, även om livet kanske inte blivit som en tänkt sig tror jag ändå att man kan hitta ljuspunkterna i livet.

    Ta hand om dig!

    som svar på: Orkar inte ens skriva.

    Det är många saker som tynger dig och det lär lätt att förstå att din energi tar slut. Men du orkade skriva, du kanske har mer energi än du vågar tro.

    Har du varit i kontakt eller varit i kontakt med någon organisation för anhöriga till personer som begått självmord? Det finns till exempel https://spes.se/ och där kanske du möter större förståelse och acceptans än från din omgivning.

    Jag förstår att du känner ansvar för din lillasyster och jag tycker i grunden att det är bra. Men kom ihåg att inte ge dig själv alldeles för mycket last. Det är din lillasyster som är ansvarig för sitt liv och sina val oavsett hur mycket du orkar och vill stötta henne.

    Sköt om dig.

     

     

    Det går inte att bli en annan person än sig själv men jag hoppas att du ändå orkar kämpa på. Vet du vad som gjort att sjukvårdens och socialtjänstens lösningar inte fungerat? Har du någon fundering om vad som skulle fungera för att hjälpa dig just nu?

    som svar på: Trött

    Jag är ledsen att du inte fått svar tidigare. Är det på grund av corona du inte får dina samtal längre eller har det hänt något annat? Vet dina lärare om hur du mår?

    Ta hand om dig.

    Det låter som en väldigt svår och frusterande situation. Jag tycker absolut inte att du ska känna dig misslyckad när han inte svarar. Det låter som att du är en bra förälder som visar att du ställer upp och vill hjälpa honom.

    Vad tror du det finns anledningar till att han inte vill ha din hjälp?

    Om jag tolkar det rätt så behöver du narkotikaklassade läkemedel och att det är därför de krävde urinprov. Efter att ha läst ditt inlägg fastnade jag i att undersöka vilka regler som egentligen gäller vid övervakat urinprov.

    På https://vardgivare.skane.se/siteassets/1.-vardriktlinjer/laboratoriemedicin/missbruk/kort-urinprovtagningsinstruktion-for-narkotika.pdf finns Region Skånes riktlinjer och där verkar det som att ingen behöver följa med in. Istället färgar man tex toalettvattnet så att personen inte ska kunna spä ut sitt prov.

    https://www.karolinska.se/for-vardgivare/karolinska-universitetslaboratoriet/patientanvisningar/patientanvisning-overvakad-urinprovtagning/ är lite mer otydlig men även här låter det som att de gör övervakade urinprov utan att någon tittar på när man kissar.

    I de fall jag hittat där en person övervakar själva urineringen så är det alltid en person av samma kön. Att du som man skulle bli övervakad av en tant låter helt regelvidrigt.

    Det jag vill komma fram till är att jag tycker du ska stå på dig. Du kanske kan hitta en läkarmottagning med andra regler, eller få göra urinprov på en mottagning där de har andra regler för sin kontroll.

    Sist av allt vill jag säga att du låter som en jättebra pappa! Det finns så många föräldrar nu som låter plattan/mobilen bli barnvakt, eller ännu värre själv fastnar i mobilen medan barnet försöker få uppmärksamhet.

    som svar på: Helt tom

    Obesvarad kärlek är alltid jobbigt och ännu värre om det påverkar ens psykiska hälsa på det sättet du beskriver.

    Vad är det som gör att du inte trivs hemma? Vad skulle behöva förändras?

    Att muren du byggt upp under 25 år raserats kanske kan vändas till något positivt? Som jag tolkar det gick det bra att öppna upp sig för personen du blev kär i. Detta kanske kan hjälpa dig att öppna upp mer nästa gång du går hos psykolog? Du skriver att psykologer och andra inte kunnat hjälpa dig. Tänk på att de är beroende av vad du berättar för att kunna hjälpa dig. Vågar du berätta och öppna upp dig mer har de större möjlighet att hjälpa dig.

    Ta hand om dig.

    Är det du eller din omgivning som avgör om du duger eller inte?

    Vad skulle du vilja göra om du helt struntade i att göra andra nöjda och bara tänkte på att själv bli nöjd? Vad skulle hända om du faktiskt gjorde det då och då?

    Det är tyvärr svårt att veta vad man ska göra som kompis till någon som mår dåligt. Det är lätt att dra sig undan när man inte vet vad man ska göra. Vad hade du velat att dina kompisar gör för dig just nu? Om du berättar det för dina kompisar kanske de har lite enklare för att hjälpa dig.

    Jag är helt säker på att dina kompisar hotade med att berätta för någon vuxen för att de ville hjälpa dig att må bra. Varför tror du att dina föräldrar skulle bli arga? Varför skulle de inte bli lättade av att du öppnar upp och ger dem möjlighet att hjälpa dig? Om du inte vill berätta för dina föräldrar, finns det någon annan vuxen i din närhet som du har förtroende för? Det kan vara någon kompis förälder, en lärare eller skolkurator.

    Sköt om dig.

    som svar på: Känner mig uppgiven

    Jag håller definitivt med dig om att en vuxen person har ett eget ansvar. Det kan inte vara lätt att hitta arbete när man är över 50 år och varit arbetslös åtta år redan men det finns många andra sätt att ta ansvar. Han kan hjälpa till mer hemma och stötta dig som är den som drar in pengarna till hushållet. Utifrån sett är det lätt att fråga sig vilken hjälp han förväntar sig att få av dig.

    Det är ett mycket svårt beslut att slänga ut honom men jag tycker du ska sätta upp rimliga krav för att du ska känna att relationen fungerar och att du inte behöver be honom flytta. Det kan vara att han hjälper till mer med hushållet och inte lägger sig i din dotters uppfostran. Apropå uppfostran låter det som att du har full koll på läget och vet vad som fungerar och inte fungerar med din tonårsdotter.

    Jag har ingen egen erfarenhet av parterapi men kanske en parterapeut kan hjälpa er att hitta fram till hur ni vill att er relation och ansvarsfördelning ska se ut.

    Lycka till!

    Jag har inte borderline utan depression. Vi har alltså ganska olika problem men jag känner igen mig i att det är svårt att veta vilka känslor man ska lyssna på och vilka man inte ska lyssna på. Det viktigaste är att du tar hand om dig. Jag förstår att det är en väldigt svår avvägning hur mycket du ska ta på dig och man får väga fördelar mot nackdelar och risker. Du kanske kan försöka tänka att om du går in i väggen är det svårt att komma tillbaka igen och det drabbar både dig och andra. Men om du säger nej till att ställa upp och sedan känner att du faktiskt har möjlighet så kan du enkelt ändra dig.

    Du har rätt i att psykologer arbetar för att få sin lön och när tiden är slut är det dags att sammanfatta sessionen och gå vidare till nästa patient. Men tänk också på att personerna valt att bli psykologer för att de verkligen vill hjälpa andra människor. Att de får lön och har begränsad tid med varje patient är för att de ska ha möjlighet att hjälpa dem.

    Sedan finns det psykologer som är mer eller mindre lämpade att hjälpa just dig. Om du inte känner att det fungerar med din nuvarande psykolog kan det vara idé att testa med en annan. Alla psykologer har olika personlighet, erfarenhet och verktyg för att hjälpa patienten. Ger din psykolog dig hemläxor som ni sedan följer upp tillsammans? Det kanske kan vara en metod att känna att psykologen är med dig lite mer mellan besöken.

    Det korta svaret är nej, du förtjänar verkligen inte det här. Det är inte några problem att själv vara trevlig och se till att andra har trevligt även om man håller sig nykter.

    Jag tycker att hans frågor är intressanta, tex ”Vad har han för förväntningar?”. Ja, vad har din särbo för förväntningar på kvällen? Grillning, spelande och snack med barndomskompisen utan att du och barndomskompisens tjej känner er utanför? Allt det går att genomföra även du väljer att inte dricka alkohol.

    Han borde verkligen förklara varför han anser att du förstört ett bröllop och två fester.

    Jag kanske är helt fel ute men hur har din särbo det själv med alkohol? Den enda anledningen jag kan tänka mig till hans reaktion är nämligen att han gärna dricker och kanske känner att han måste göra det för att själv anse sig ha roligt. Om du också dricker ”legitimerar” du hans drickande, medan han anser att om du håller dig nykter skickar du signaler om att han också borde dricka mindre.

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 52 totalt)
0