Skapade svar

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 52 totalt)
0
  • som svar på: Tungt

    Är karantänen helt självvald eller tillhör du en riskgrupp som gör det viktigt med isolering? Det låter nämligen som att du isolerar dig väldigt hårt, hårdare än de flesta behöver. Som du själv noterat tar isolering hårt på psyket och det är därför inte alltid bäst för kroppen med isolering.

    Listor fungerar jättebra för mig, men kan bli en mardröm om de är för långa och röriga. Om du vill ha ett råd så skriv en ny lista. Där skriver du endast upp saker som du kan göra på max en halvtimme. Om du har större saker så dela upp dem i småbitar. Ta inte bara med saker som du känner är måsten. Ta även med sånt som du känner att du borde eller vill. Kanske att försöka hitta nytt promenadstråk i din närhet, se en film du läst om eller gå till blomsteraffären och köp någonting.

    Ha det så bra!

     

    Vi har alla rätt att leva. Personalen på BUP gjorde helt fel och jag hoppas att händelsen har blivit anmäld så att det följs upp.

    Om du söker hjälp hos vården så ska du få det. Sedan kan vissa avdelningar ha ”krav” på patienten för att de ska använda sina resurser rätt. Om du till exempel försöker bli inlagd på en låst psykiatrisk avdelning kommer du antagligen inte att få det om du inte mår så dåligt att det är akut risk att du skadar dig. Däremot ska de förstås skicka dig till den typen av vård som är rätt för dig i din situation.

    Jag tycker det är bra att tidningarna informerar om stödnummer. För vissa kanske det räcker, för andra får de information om hur de ska gå vidare inom vården för att få hjälp.

     

    Hej!

    Det ser ut som att inte hela din text kom med, om du försöker på nytt så kommer jag att läsa och svara.

    Jag har i perioder ångest och depression. Ibland har jag då haft tankar om hur skönt det hade varit att bara bli inlagd eller bli sjukpensionär och slippa alla ansvar och krav från mig själv om min omgivning. Men sedan inser jag hur mycket jag skulle sakna det liv och de möjligheter jag har när jag mår bra.

    Sköt om dig.

    som svar på: Polishögskolan

    För det första, din fråga om vad du ska göra för att förhindra dig själv att göra något dumt är lite oroväckande. Är du säker på att du mår tillräckligt bra för att klara dig utan medicin? Det låter som att Polishögskolan är viktig för dig men viktigast är att du mår bra.

    Om du klarar dig bra utan medicin och nu måste vänta i två år så behöver du inte se den tiden som bortkastad. På https://allastudier.se/tips-o-fakta/polisstudentens-tips-inf%C3%B6r-antagningstesterna-16632 finns en del tips, till exempel att läsa juridik eller beteendevetenskap. Jag tror själv också att mycket du gör under de två åren kan vara meriterande, till exempel ha ett yrke där du träffar människor eller att du blir bättre på något språk. Då kanske du kan se de två åren som ett steg i rätt riktning, inte ett hinder i vägen.

    Ha det så bra.

    som svar på: Flytta

    Hej,

    Hur gammal är du? Anledningen till att jag frågar är att ju äldre du är desto mer hänsyn ska de ta till vad du själv vill.

    Vad tror du det är som att du mår så dåligt i ditt nuvarande familjehem? Vill du flytta till annat familjehem eller till egen bostad?

    Sköt om dig.

    som svar på: Coronavirus

    Nysningar hör inte till symptomen för coronavirus så antagligen är det något annat du har.

    Har du feber? Om du inte har det är det ännu osannolikare att det skulle vara corona. Om du har feber tycker jag du ska sjukskriva dig, oavsett om det är corona eller om det är något annat.

    som svar på: Farmor är döende

    Hur har det gått? Om det inte varit några förändringar kanske du kan skriva ett brev till henne som någon läser upp? Då kan de upprepa när hon inte hör, och om hon skulle ha lite dåligt minne kan de läsa brevet för henne fler gånger.

    Jag har också telefonfobi till viss del. Videosamtal tycker jag är enklare. Känner du samma så kanske det skulle gå att ordna ett mellan dig och din farmor.

    Ha det så bra!

    Jag hoppas att du orkade ta dig genom det! Det kanske var bra att du hade något mål att sikta på för att hålla dig från att skada dig själv?

    Först av allt vill jag säga att jag är riktig imponerad att du lyckas ta hand om ett hushåll med tre barn och din man. Att försöka hjälpa någon som inte inser sitt eget behov av vård är problematiskt och jag har inte någon enkel lösning till dig.

    Jag vill poängtera att jag själv inte har någon erfarenhet av att vara i kontakt med socialtjänsten av familjeskäl. Men kanske socialen har möjlighet att ge dig någon hjälp eller hänvisa dig vidare? Om inte annat kan det kanske hjälpa vid en eventuell skilsmässa att socialen redan tidigare konstaterat att din man är olämplig som vårdnadshavare. Ett annat förslag är att börja skriva dagbok om hur din man är som vårdnadshavare så att du har tydliga argument för att det inte ska vara delad vårdnad. Du kan också kontakta en advokat redan nu och få hjälp med hur du ska förbereda dig rent juridiskt om det skulle bli skilsmässa i framtiden.

    Skilsmässa är ett stort steg och jag förstår din oro för delad vårdnad och vad som skulle hända om tex ett barn börjar blöda och behöver vård. En tanke är att komma med grundläggande krav för att du inte ska begära skilsmässa, till exempel att han börjar gå på familjeterapi och arbetar aktivt med det. Du kan då fokusera på att ni inte ska gå för att _han_ har problem utan för att du känner att ni i _familjen_ behöver hjälp.

    Jag ber om ursäkt att det blev lite brainstorming från en oinsatt person men jag hoppas du åtminstone fått något tips som du kan fundera vidare på.

    Sköt om dig.

    som svar på: Suicidal igen

    Förseningar är inte det värsta, för tågförare är det ett enormt trauma att vara den som kör ihjäl en annan människa utan att kunna förhindra det.

    Finns det något annat du kan göra när du har så här allvarliga suicidtankar? Det kan vara att be en kompis eller anhörig se till dig, att ringa psykakuten eller Minds hjälplinje.

    Träffar du någon psykolog eller liknande för dina suicidtankar nu?

    Jag tycker det låter som en bra plan och jag tycker att det är riktigt bra att du är medveten om att det kommer att ta månader. Tänk också på att det kommer att bli bakslag på vägen och att du inte får ge upp då. Har du funderat på att kontakta tex Anonyma Alkoholister för att få stöd och pepp på vägen?

    Du är förstås även varmt välkommen att skriva här för att få stöd, jag kommer fortsätta läsa och svara.

    Sköt om dig.

    Det låter som att du verkligen har det jobbigt, speciellt utan någon smärtlindring. Gav läkaren någon motivering till varför du inte längre skulle få smärtlindring? Föreslog läkaren något annat alternativ?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 52 totalt)
0