[Azure Bagafo]

Va trevligt med lite sympati som omväxling. Oftast får jag höra att det nog är jag som missförstår eller är överkänslig.

Jag söker febrilt efter ett nytt jobb just nu. Igår stod en kille på jobb helt röd i ansiktet och hånskratta åt mig för han såg jag blev tjurig för en sak. Jag måste byta bransch.

Jag har provat terapi ett par gånger. Tycker det är rena skämtet. Dem säger i princip att om jag inte tycker om att bli sparkad på så utveckla dig själv till en mer kraftfull människa på alla sätt du kan. Jag är riktigt dålig på att utveckla mig själv verkar det som. Kan ha att göra med att man sover 4h per natt.

Att bara göra sitt jobb och sen åka hem och göra vad man vill går inte.

Man måste imponera både på chefer och viktiga kollegor på jobb. Sen måste man hem och fortsätta jobba på något som imponerar. Träna renovera ordna enorma fester osv. Det blir bara värre och värre. Folk håller på som om det är cirkus.

Jag tycker det har blivit betydligt värre sen jordan peterson börja predika sin förvirrade dyrkan med. Det är så många som håller med honom. Man måste bli ett monster och sen kontrollera det monstret. Han säger ju rätt ut att folk som bara klagar och försöker dra ner dig ska du hålla dig ifrån. Jag tror den mannen bidragit enormt till att folk är ensamma och borde ha en hel del självmord på sitt samvete. Det enda dem bidrar till är en upptrappning till fanatism som för att man ska känna tillhörighet.

Nog svamlat. Det var iallafall skönt att läsa om någon som var lika “överkänslig” som mig själv på jobb. Hoppas det blir bättre för dig.

[Azure Bagafo]

Det låter ju exakt som jag har det.

Detta är min fjärde arbets plats. Jag har fått säga upp mig från två själv.

Det är samma mönster var gång.

Dem kommer på att jag är jämförelsevis trög och inte alls lika tuff och cool som dem andra. Jag rökar inte. Jag är inte tatuerad. Jag tjänar inte miljoner. Jag slåss inte. Jag renoverar inte huset år efter år. Det finns med andra ord inget dem gillar med mig tydligen. Så dem börjar testa mig för att se hur dem ska få mig att ge upp.

Ignorerar mig. Hälsar på alla andra än mig. Glömmer bort att bjuda med mig. Osv.

Men den här arbets platsen tar det till en helt ny nivå. Det är som en hobby för chefen. Han och hans lydiga undersåtar planerar och fixar för att jag ska liksom ska ifrågasätta om jag håller på att tappa förståndet.

Hela dagarna kan 5-6 man ta det lugnt och gå ut och röka var tionde minut. Chefen säger inte ett ljud. När har ifrågasätter det vet han redan om det men vill inte göra något åt det.

Dem planerar så att allt skit jobb får jag göra. Dvs extremt stressigt jobb som ska va klart inom nån dag. Så ofta dem kan gör dem så.

Medan dem tar jobben där man trycker på en knapp sen har man paus på 45 min. Så då jobbar dem ca 16h i sträck och så går chefen ut och berömmer dem så jag ska höra det.

Alla andra nykomlingar som börjat jobba där duger hur bra som helst och ska berömmas så jag hör det. Det är helt overkligt. Dem kan va hur inkompetenta som helst men dem ifrågasätter inte chefen eller kritiserar något så då får dem frikort.

Ställer sig kollegerna precis bredvid mig och planerar saker dem ska göra på fritiden. Det är så uppenbart att dem njuter av att veta att det kanske gör mig ledsen att dem ska ha kul tillsammans.

Det är så utstuderat illvilligt överallt. Släkt och grannar är samma sak. Antingen total uteslutning eller dagliga uttänkta sätt att jävlas på. Råka smälla igen dörren 4.00på morgonen. Sätter upp sensor lampor som lyser rätt in i sovrummet mitt i natten. Grannfester där alla är bjudna. Utom jag. Osv osv osv.

Det är massor av andra saker med men jag vågar inte skriva mer om nån skulle känna igen mig.

[Azure Bagafo]

Det krävs en hel del mod för att ta livet av sig. Det modet kan du lägga på något annat innan du bestämmer dig för att göra nåt som bara gör att din familj och nära kommer må fruktansvärt dåligt resten av deras liv.

Vi mår alla bra när andra människor värdesätter det vi gör. Säger att vi ser bra ut och göra coola saker.

Sen finns det saker vi gör som vi själv gillar. Som att äta glass. Ligga i soffan och spela data eller shoppa.

Det är inte så många som blir imponerade av att jag äter glass. Såvida jag inte har guldglitter på osv. Så jag mår dåligt av att ingen tycker jag imponerar på dem. Men det gör inte att glass smakar mindre gott.

Du måste bestämma dig. Ska du vara den som ständigt försöker få andras uppmärksamhet genom att försöka imponera på dem med större och större prestationer. Fjäskar för dem större och hoppas du får vara med i deras coola klick.

Eller ska du vara den som bygger upp dig själv till en stor och mäktig person oavsett vad andra tycker om dig. Bli en best. Fokusera på dig själv och din familj. Ta med dig familjen till en park och lägg er i gräset och käka glass med hela ansiktet som ett gäng flodhästar. För det är så ni gillar det. Och gillar nån annan inte det så tar ni konflikten eller flyttar er.

Testa dina gränser. Hur långt orkar du springa. Hur tungt orkar du lyfta. Vad vågar du säga till vem. Tjäna massor med pengar eller visa att du kan leva utan pengar.

Livet är ett spel utan gränser. Det kan bli hur hemskt som helst.

Men det kan också bli hur bra som helst.

Jag håller också med dig att ingen bryr sig. Det är verkligen en hjärtlös och anti socialistisk tid. Vi borde verkligen organisera oss och råda bot på den vidriga mentalitet som genomsyrar hela landet där endast vältränade rika våghalsar får vara med i det sociala spelet.

Vi är här tillsammans.

[Azure Bagafo]

Låter som du har det som jag önskar jag hade haft det.

Men du glömde en detalj. Vad har du ångest för?

Själv har jag ångest för att alla tycker jag är en idiot. Att alla känner dem måste påminna mig om det varje dag och att nästa jobb kommer att bli. Fruktansvärt.

Ska jag göra en kvalificerad gissning så har du ångest för samhällets ökande krav på att bli imponerade.

Men jag brukar ha fel. Jag är som sagt en idiot. Så utveckla gärna.

[Azure Bagafo]

Spiritism nodali? Den tiden är förbi.

När jag bakat kakor och andra tycker dem är goda mår jag bra.

När andra tycker dem smakar äckligt mår jag dåligt.

Jag vet. Man ska inte bry sig om vad andra tycker. Men det är ju inte så att man kan välja vad man vill känna.

Men om kvaliten på kakorna ständigt ökar på grund av galloperande befolkningsökning som ständigt gör dem där förbannade kakorna godare och finare tack vare sociala medier så blir det till sist fullständigt omöjligt att ens baka muffins utan högskoleutbildning och licens från diverse institut.

Och det är där vi är nu.

Folk intalar sig att om dem bara vinner folks gillande.om dem bara bakar kakor fina nog att imponera på folk så gör man rätt. Och om det är svårt så är det så det är och man kan klara det om man bara kämpar.

Jag säger fack it. Vi gör en pakt istället. Hur fula kakor du än gör. Så säger jag. Oj, det där är dem finaste kakorna jag nånsin skådat. Och du gör det samma för mig.

Att må bra är beroende av att kunna lita på sitt sociala nät. Som det är nu kan vi inte lita på det sociala nätet om vi inte ständigt presterar och imponerar.

Det är vedervärdigt.

[Azure Bagafo]

jag känner igen mig. jag har också pratat med terapeuter. men det känns som något är fel. är det verkligen oss det skulle vara något fel på?
psykisk ohälsa och depression känns som fel beskrivning på mig iallafall.
man måste ge sig in i leken och tävla och ständigt imponera på andra för att få mer makt och status.
jag tänker alltid på tjuren ferdinand när jag dagligen ser det vidriga beteendet på jobb. jag hatar tävlandet. skulle jag vara sjuk för det?
kan man inte bara få slappa utan att riskera att bli en paria?
om du plötsligt hade fått super kraften att osynligt kunna ta över någon annans kropp. När som helst på vem som helst. vad hade du gjort annorlunda mot vad du gör nu?

Och vad hindrar dig från att göra det nu?

[Azure Bagafo]

du frågar va som är fel på dig eftersom du vill samma saker som oss andra men vill att nåt ska vara fel på dig så du har en giltig anledning att stanna kvar i sängen.
jag vet. för jag är exakt likadan själv.
du är i den bästa åldern nu. kroppen är stark och du är gammal nog att lämna boet och upptäcka miljarder saker där ute.
ändån gör vi inte det av en enda anledning. vi är rädda.
rädda att det ska vara jobbigt.
rädda för kritik.
eller rädda för en massa annat.
att vara rädd är friskt. men att låta bli att göra saker för man är rädd är bara slött. man behöver inte börja med fallskärmshoppning. man kan börja med nåt litet steg.
vägra vara rädd.
du är inte rädd för att ligga i sängen och läsa. jag gillar det.
men nu säger du nåt är fel på dig fast det inte är det. så nu måste du våga göra nåt annat än att läsa. nåt du själv tycker friska coola människor gör.
styrketräna. bjud ut en kille/tjej på bio och få ett nää. se hur långt du orkar gå. se hur länge du kan duscha kallt. skaffa en hund. tjäna pengar på nåt.
möjligheterna är otroliga. såvida du inte är rädd för nåt vill säga.

[Azure Bagafo]

Håller med dig fullständigt. Hela landet har blivit fullständigt sjuka av girighet.

Så fort man hamnar under den kollektivt överenskomna tröskelvärdet i intelligens är man körd. Utsorterad av bemanningsfirmor till slavarbete. Utstött från allt socialt umgänge. Medan den högskoleutbildade padel spelande överklassen står hårt solbrända och fnittrar åt en. Fullständigt sysslolösa men ändå full månadslön. För dem har gått i högskola och förtjänar det.

Eller ännu värre när värstingarna man gått i skolan med som sket i allt och bara va ute och slogs och snodde bilar. En del av dem är smarta. Och vips är dem befodrade till skoningslösa chefer.

Nä. Det är inte oss det är något fel på. Det är inte vi som är deprimerade för vi inte älskar att jobba 16 timmar om dagen. Det behövs en diagnos på den ruttna överklassen.