Idag känner jag mest trygghet med mig själv. Alltså att jag ”står pall”. Jag ”ger ej upp”. Förutom kroppsligt då. För sjukdomar avlöser varandra. Och då får jag gilla läget helt enkelt. Även om det blir en press ekonomiskt, praktiskt, arbetsmässigt, fritidsläsning och socialt. Mentalt är jag väldigt stark när det gäller vissa faktorer. Önskar bli starkare när det gäller andra faktorer i mitt liv. Tryggheten jag längtar efter handlar ej om ett ”perfekt” liv. Utan mer om en balans i mig själv. Och i förhållningssätt till händelser, relationer, mående mm som dyker upp under livets gång.
