Jag och min sambo har varit ihop i åtta år men vi har inga barn. Han är nästan 30 år äldre än mig och har vuxna barn sen tidigare. Jag älskade honom och vill såklart fortsätta vara tillsammans med honom men sedan ett antal år tillbaka har jag funderat på barn. Vi kan inte få egna och han är för gammal för hjälp, dessutom är jag rädd för att söka hjälp eftersom min sambo är såpass gammal att jag tänker att de då skulle säga till mig att skaffa en annan partner.
jag har funderat på att på egen hand försöka få barn men då måste jag bryta med min sambo, en sambo som hjälper, älskar och stöttar mig otroligt mycket, en sambo som jag älskar.
jag är så avundsjuk på alla som kommer med sina ungar i fina barnvagnar, skrattar och visar kort på deras barn.
en annan sak som jag funderar på är om jag verkligen vill ha barn på riktigt eller om det bara är känslan att vara lyckad som alla andra.
jag är även rädd för min psykiska ohälsa skulle kunna skada ett barn, om min ork inte är tillräcklig.
jag har också väldigt stor rädsla för att gå till en gynekolog, oftast blir jag så rädd att jag börjar gråta.
jag skulle så gärna bara vilja veta vad jag vill och känner
jag skulle inte vilja vara avundsjuk eller bli ledsen när jag ser andra föräldrar.
