Hem > Forum > Under 18 > Självskadebeteende/vart vända sig

Självskadebeteende/vart vända sig

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej
    Jag är en tjej på 16 snart 17 som har självskadebeteende och har haft ätstörning (om man nu får ”självdiagnosera”.)
    Trodde jag lyckades sluta för 2-3 månader sedan, var 32 dagar utan det.. Men såklart föll jag ner igen och skadade mig varje dag där ett tag. Första gå gen jag skada mig var i 5an tror jag, sedan slutet av 7an blev det ett beroende.
    Nu är jag 17 dagar ”ren”, känns skönt att slippa liksom hålla koll på såt att de ej bli smutsiga osv.. men känns så fel?
    Känner mig ensam utan det, som om det är min enda trygga punkt i livet..

    Vet inte hur jag ska klara detta själv.. har börjat gymnasiet och bor på skolans internat, alltså ny omgivning och nya människor, tror ingen här vet om den sidan av ”jag”.. även om en i min klass som nu bytt klass kanske såg ett äre där första veckan när vi var ute men tror hon glömt det + vi umgås ej så mkt nu längre..

    Problemet blir att jag inte bor i min hemkommun, vilket gör det svårare (känns svårare-blir svårare) att etx gå till ungdomsmottagningen som e i stan 30-49m me buss, för skolan är som i en by 5min me bil utanför. Samma med bup, skulle ju behöva hjälp, skolkuratorn på förra skolan gjorde soc anmälan men vi gick inte dit så de blev inget.

    Känner mig så övergiven och ensam, visst, de blir som en ny start, men så fort jag faller tillbaka i självskadan så känns de som de e kört. Har alltid varit självständig å behövt klara mig själv. Folk, Bland annat vuxna i min närhet har ofta sagt att jag är självständig och klarar mig på egna ben kortfattat.

    (Vågar inte skriva så mkt info om de hela då man aldrig vet vilka personer som finns här och där)

    Men med de sagt så känner jag mig så himla liten, alla förväntar sig att jag klarar mig själv, att jag inte har problem, men jag håller på att bryta ihop inombords, vet inte vart de kommer sluta, vissa dagar eller veckor är så himla mycke sämre om andra, mår fruktansvärt dåligt..har inte en sån relation med min mamma att jag kan skriva om de till henne, fasten hon vet att jag har haft självskada, tror hon tror att jag har slutat sedan i August typ..

    Men jag vet inte vad jag ska göra… känns som om allt bara blir komplicerat, vart ska jag vända mig, vem ska jag prata med… har troligen hälsosamtal snart, sånt som man har 1a året på gymn, fyllt i på dator ett formulär me massa fråger man typ ska gå igenom, svarade lite ärligt på vissa frågor, man andra inte.. vågar man öppna sig till henne när den dagen kommer ? Asså åååå får panik,

    Har du testat metoden dom kör i USA att måla en fjäril där du brukar skada dig? Döp fjärilen eller fjärilarna till någon du bryr dig om som du inte vill skada. Ditt jobb är att hålla fjärilen vid liv och tänka att när du skadar dig skadar det de som älskar dig. Det kan vara familj vänner djur. Du kan skriva namnet om du vill eller så skriver du diskret första bokstaven i vingarna. Frågar någon om dem säg att du gillar fjärilar 😂🙈🤷

    En del testar ishandskar då de gör ont, men inte skadar permanent, de finns även de som gör handskar/vetekudde med varmt vatten.

    Funkar dofter lugnande? Får ni ha doftpinnar eller doftljus?

    Hört om 10 min regeln. Du får inte skada dig på 10 min och efter de 10 min har gått ger du dig 10 min till.

    Kan du på något sätt ta in saker på internatet som gör dig ”hemmatrygg”?

    Skapa något slags belöningssystem när du klarat dig utan, bara du sätter en bra ribba när du ska belönas och gå efter att höja ribban så du når din belöning. Kanske någon hemma som är med och bidrar med säg en klippning när du klarat x antal dagar osv. Eller något annat du drömt om.

    En tjej vet jag bakade chokladbollar för att hålla händerna sysselsatta och kladdiga medan hon sen fick en naturlig belöning. Daddelbollar är liknande om man inte gillar chokladbollar eller så ger du bort dem 🙂 kansle mindre bra i dessa tider förvisso men. Jag vet inte.

    Hörde om en som slängde ägg i duschen för att få ut frustration. Folk som tar någon stark sås, något surt osv för att bryta hjärnans fokus. Kansle har du redan testat. En del går ut en rask promenad, så länge du inte då letar saker att skada dig med så kan det ge utlopp för energin. Kanske tvinga dig att umgås med någon annan när du börjar känna hur ångesten kryper inpå?

    Ha mycket videosamtal hem och läs om hur USA ser på självskada för jag anser att de har en klok tanke när de klassar det som missbruk då hjärnan rent fysiskt får igång som vid ett beroende.

    Sen borde det finnas någon elevhälsa? Kurator eller sjuksköterska kanske? Eller en lärare du litar på. Jag tror på att fixa stoppklossar för sig själv. Att någon vet kan vara en stoppkloss i sig. Se till att tex ha en vän, förälder osv som kanske ringer dig en viss tid eller boka in något som hindrar dig. Be den från elevhälsan eller läraren ha lite koll/checka in under dagen. Om tex något starkt funkar ha med det i väskan hela tiden. För mig kan riva papper funka som en slags utlopp. Kanske ringa någon, lyssna på musik eller se en film när det kryper på. Försök identifiera vad som gör ont och vad som är ”vanan/beroendet”. Försök mentalt träna din hjärna med alla negativa effekter av att skada dig och säg dem till dig själv varje gång du börjar komma ditåt. Det var så jag slutade röka. De sista ciggen matade jag in hur den goda eftersmaken av mat blandades med smaken av rök, hur röken i kläderna dränkte den goda parfymen, hur jobbigt det var att stiga in i en butik nyrökt och någon såg upp på mig med fy vad det luktar osv osv osv. Jag funderade även över vad jag egentligen ville ha med cigaretterna. Jag insåg att för mig handlade det om en paus. Alltså jag ville bara ha 5 minuter och sitta ner och ta en paus och insåg att men va fasen ska jag riskera min hälsa för att jag inte vågar be om en rast på dåvarande jobbet eller 5 mins tystnad för att hinna ikapp mig själv. Identifiera vad skadorna ger dig egentligen, vad står de för och hur kan du nå ett bra resultat som leder framåt. Är det för att straffa dig själv, ta då med psykologen om det verkligen är rimligt det du straffar dig för. Jobba med skuld och skam. Gör det ont, saknar du verktyg att ersätta smärthanteringen, välj att ta upp att du behöver ha andra sätt att hantera starka känslor och ångest, behövs medicin eller en annan medicin, verkar det bara hända och du tappar kontroll och allt går för fort kanske du måste få hjälp via psykologen att identifiera och kartlägga båda processen innan och vad som leder dit samt sårbarhetsfaktorer. Det kan handla om att sover du sämre är du helt enkelt skötare, samma med mat och vätska, även energi som du inte får utlopp för, instängda känslor, konflikter, oro av alla dess slag, prov, ekonomi, corona, ensamhet osv. Kartlägga vad som får dig att vara i större risk och med den vetskapen kan man oftast till slut hindra sig själv och resonera något bättre med sig själv. Om det blivit ett slags beroende så får du prata med den du har samtal med utifrån det, då kanske du måste ta bort allt som kan trigga dig, och även identifiera vad som triggar och vad du ska göra istället.

    Shedo har en hel del kunskap om självskada och det finns någon bok för man kan arbeta med självskada, men glömt namnet och dessvärre tror. jag att det kan verka triggande om man är mitt i det. Om vänner som skadar sig triggar eller du följer konton på tex Instagram så sätt stopp. Det finns även appar där du kan fylla i hur många dagar du klarat dig utan självsksdor som jag tror är både peppande och bra för att hålla koll. De gånger du självskada eller om du tar återfall skriv en händelseanalys (be om kedjeanalys-papper från samtalskontakten) eller googla om det finns att hämta ner. Det är en DBT-form där du följer varför det hände. Vad var sårbarheterna, konflikt, dålig sömn, hemlängtan osv och försök att validera visa förståelse för sig själv och andra men samtidigt inte säga okej men det hade en orsak så då var det okej. Du kan visa förståelse och samtidigt sätta ner foten till dig själv och säga att jag fattar vad som ledde fram till detta gjort är gjort men detta accepterar jag inte. Så inga utskällning till dig själv, som leder till långa skuld och skambeläggningar, men förståelse för dig själv utan att för den sakens skull acceptera handlingen. Förstår du?

    Tror på dig, du klarar detta. Små steg framåt!

    Förstår att du nu behöver stöd. Vet inte vad du har för möjligheter att söka professionell hjälp via din skola, bup eller ungdomsmottagning, men borde finnas möjlighet att skapa en kontakt där via mail till exempel. Förstår att du kanske behöver samla mod till det, men kan även kännas tryggt och bra att veta att den möjligheten finns. Tror inte du inte kan det bara för att du är skriven i en annan kommun. Om du behöver prata med någon kan BRIS vara ett alternativ. Finns även en förening som arbetar med självskadebeteende och ätstörningar som heter SHEDO. Där har man möjlighet att maila men även till en chatt. Dom har även vissa verktyg till självhjälp man eventuellt kan använda sig utav. Som deras Färdighetslista;

    https://www.shedo.se/stod/fardighetslista/

    Kolla gärna deras hemsida. Men även BRIS och Tjejjouren. Du kan även få viss hjälp med information om vart du kan vända dig genom att ringa till 1177.

    Hoppas du hittar ett sätt till kontakt som kan få dig att må bättre. 💗

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.