Hem > Forum > Under 18 > Lite vilsen och lever under en mask….

Lite vilsen och lever under en mask….

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Asså ååå va ska man göra när allt faller igen?
    Trodde att jag började må bättre, ny skola, bor på skolan typ 90%, hade varit ett tag utan att skada mig..

    men nu mår jag skit, det går neråt, och bryr mig inte om att jag ej vill ha mer ärr eller att jag skulle vilka gå i kortärmat osv..
    Ångesten är där nästan hela tiden, men vissa stunder växer den sig 100x grövre å jag vill skada mig, problemet är att den blir så grov mitt under en lektion eller precis när jag är med nån… spenderade hela högstadiet hemma ensam på mitt rum, nu är jag runt folk 7:20 till 22:20 typ eftersom att jag har lärt känns en eller två lite mer hår på internatet..allt känns så slitande på psyket…

    känns bara såå fel på natten eller helgerna (då jag är en av få som stannar helger) så sitter jag å grinar ögonen ut mig och skadar mig ibland, blir inte ens nöjd när jag skadat mig för känner ju ett större behov av mer b**d eller dj*pre sår….

    har ingen jag vågar eller kan prata med.. har dock troligen snart hälsosamtal som man har 1an i gymnasiet, ska man vara ärlig, ska man nämna nåt, kommer hon fråga nåt? Känner att jag kommer gå in i väggen snart, jobbar knappt på lektionerna å ja jag mår kasst, men samtidigt inte tillräckligt dåligt..vill inte vara svag, vill inte bli hemskickad, bil inte att min mamma ska behöva åka hit då det blir dyrt…

    Trådstartaren

    Liksom är de verkligen ingen, lärare eller vad som, som faktiskt ser en? Är man så osynlig.. när man inte ens svarar ”bra” när läraren frågar ”hur mår du idag då” när de e typ 4 pers runt, mixar bara å kollar bort..
    Kan inte ens ha ögonkontakt med någon för då kommer tårarna komma

    Muggen har börjat rinna över. Hur mycke måste den rinna över för att man ska få ge upp???

    Tyvärr är det omöjligt att veta hur en person känner och mår inombords bara genom att titta på en person, finns inte så många tankeläsare. Jag tycker du ska ta någon kontakt med någon på din skola, lärare, kurator eller dylikt, om du inte redan gjort det, och tala om hur du mår. Eller säga till din mamma hur du verkligen mår, eventuellt att hon kan upprätta en kontakt med någon på din skola om du inte vågar det själv.
    Jag hade velat veta om mitt barn mådde dåligt, oavsett.
    För vet man inget har man ingen möjlighet att hjälpa till eller stödja någon på något vis. Man vinner ingenting på att låtsas att allt är bra och fungerar utan problem. Hänvisar ännu en gång till BRIS som ett alternativ eller föreningen som arbetar med självskadebeteende; SHEDO. Där kan du få professionell hjälp, eftersom dom har erfarenhet av just din problematik. Och kan vara extra viktigt att du får stöd och hjälp nu, med tanke på att du ska kunna klara av din skolgång. ❣️

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.