Vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag har väldigt länge, nästan så länge jag kan minnas faktiskt, haft problem med intensiva och kraftigt instabila relationer. Minsta lilla kan få mig att känna mig förrådd. Som yngre (10-13 år) hamnade jag ofta i mutually abusive romanser över nätet. Så fort en relation tog slut så kastade jag mig i famnen på vem som än samtyckte. Att jag utsattes för det är inget som stör mig på ett medvetet plan, men jag tvivlar på att det inte skulle vara roten till den personlighetsstörning jag utvecklat. Jag tog mig ur den onda cirkeln i några år, jag skaffade tillochmed ett förhållande som inte var onyttigt för mig. När det tog slut hamnade jag i samma onda cirkel igen. Åren därpå har jag bara blivit mer och mer instabil, mer och mer desperat, mer och mer paranoid. Jag är övertygad om att jag utvecklat borderline personlighetsstörning. Jag har inte längre endast problem med kärleksrelationer, utan nu även med vänskapliga eller enbart sexuella relationer.
Jag fick aldrig hjälp att bearbeta mitt trauma. Ingen inom sjukvården vet om vad som hänt. Jag har i nu 8 år gömt mina borderline symptom för all sjukvårdspersonal. Jag vill berätta, men jag vågar inte. Staten straffar mig om jag söker hjälp. För jag har också könsdysfori, och man får inte behandling för könsdysfori om man har sexuellt trauma eller en personlighetsstörning. Allt journalförs, oavsett vilken mottagning jag går tilll så måste de dokumentera det. De måste ge ut den informationen till staten när staten ska besluta om jag får behandlas eller inte. Jag vet inte hur länge till jag klarar mig med den här sjukdomen. Jag är i akutbehov av DBT och traumabearbetning. Men jag är i ett ännu akutare behov av behandling mot könsdysfori. Det verkar som att oavsett vad jag gör så kommer jag förlora denna fighten.
Finns det något sätt att få psykoterapi anonymt? Finns det någon man kan vända sig till, som kan hjälpa en med detta utan att dokumentera det?
