Jag vet knappt inte vart jag ska börja.
Min sambo fick cancer för ett par år sedan och i samma veva blev jag av med jobbet då dom gick i konkurs.
Vi började ta mindre lån för att klara av det men med tiden blev det bara värre och värre.
Nu har det gått så långt att vår lgh är under utmätning och jag är livrädd för vad som ska hända. Jag är 34 år gammal och kan inte ens få mod till mig att berätta detta för mina föräldrar, vill inte dra in dom i mitt skit. Jag har fast jobb nu med utmätning på lönen men det räcker inte.
Jag vet att vi har ställt till det rejält men vi har gjort allt nu för att ställa allt till rätta.
Men tar dom vår lgh så riskerar jag kanske att bli av med jobbet och hur ska jag då kunna betala tillbaka och göra rätt för mig?
Har en bra kontakt på budgetrådgivningen som hjälper oss mycket men jag känner att jag orkar inte mer.
Jag är medveten om att jag håller allt inom mig, pratar inte med någon om detta förutom sambon som redan mår dålogt efter cancern så vill knappt tynga henne heller med allt.
I mina tankar har det gått långt, i tankarna har jag redan en plan på hur jag kan avsluta allt om det går åt helvete. Jag tänker hemska tankar varje dag, kan inte sova för jag tänker att vi kommer bli hemlösa. Om två veckor kommer dom och ska värdera bostaden..
Finns det någon som är eller varit i samma sits? Denna sidan känns som mitt sista hopp..
