Frun har sparkar ut mig efter 20+ år. Barnen vill knappt träffa mig och min alkoholism har nått nya höjder. Frun är sedan ett år tillbaka förälskad in en annan, men “älskar” mig, kan bara inte ha en kärleksrelation med mig, jag har förlorat allt, hon betydde allt för mig. Allt är meningslöst utan henne och varje dag då hon är borta från mig känns dom en evighet.
vet inte hur jag ska hantera allt, vill bara att det i stillhet ska gå över. Vill försvinna, dö, bara tyna bort på något smärtfritt sätt. Jag har absolut inget kvar över huvudtaget. Jag vet att jag inte bör ta mitt eget liv, men just nu känns det så fruktansvärt hopplöst.
