Min farsa är inte världens ängel direkt. Han har inte varit världens bästa heller. Fast jag förstår honom.
Min farsa brukar ta sömntabletter för att sova under flera dagar. Först fattade jag inte och tyckte att han var dum i huvudet, fast nu fattar jag att det handlar om att domna bort. Att sluta tänka. Få stopp på det hela, under ett litet tag.
Han har brutit benet flera gånger på grund av det. Liksom att han har gått på toa och kollapsat. För två dagar sen kollapsade han vid hans och morsans rum och började blöda lite från pannan. Återigen, innan brydde jag mig inte, men nu är jag alltid rädd att han råkar överdosa.
Min kompis har tagit upp det med sin familj och jag blev skitförbannad men låtsades som om ingenting. Alltså, min farsa är schysst nu, fastän han inte var det innan jag föddes och var ett rövhål då och då mot min morsa. Hon tog inte upp det som ”Jag är orolig” med hennes familj, utan bråkade med dem och tog upp det. Hennes familj satt och skämtade om min farsa och hon berättade det för mig.
