Känner verkligen att livet är en bergodalbana, hinner inte med i svängarna och även långt efter svängarna känner jag av stress och ångest över dom och har svårt att ta in eller acceptera det som skett. Denna månaden har jag gjort slut med sambo, hunnit flytta ut samma vecka, flyttat in tillfälligt hos anhöriga, har en eventuell lägenhet på g och har ändrat om mina timmar på mitt arbete. Börjat öka i timmar några dagar för att börja vänja mig vid att inom kort öka i timmar alla dagar i veckan. Jag har inte gett mig tid att bearbeta något av detta, inte helt iaf. Antagligen för att jag är så rädd för att bli så ledsen att jag blir förlamad och inte förmögen att varken jobba eller ta mig ur sängen. Tyvärr har jag gamla destruktiva beteenden som ständigt gör sig påmind. Har som små tvångstankar som säger till mig att jag borde göra vissa saker, sånt jag vet är fel men ser de som ett sätt att straffa mig själv på. Men på senare dag har jag fått mer av ett konsekvänstänk, kan mina destruktiva agerande vara avgörande när de gäller mitt sökande av lägenhet. Kan de ge mig en prick i något register eller kan informationen läcka ut på något sätt. Jag hatar dessa situationer när jag hamnar mitt emellan flera dilemman, att jag har två behov, inte vet vilket som väger mest, vad de är värt m.m
