Det är svårt att alltid behöva kämpa

”Ibland vill jag gå sönder
Som ett glas som går itu
Så att det aldrig mer kan lagas
Inget kan bli som förut

Ibland vill jag slå sönder
Allt som någonsin hållt mig kvar
Och lämna allt jag någonsin trott på
Inte längre ha nått val

Ge mig ditt hjärta
Din hunger
Din själ
Jag ska förråda dig
Du som litar på mig
Du som vill mig så väl
Jag ska förråda dig

Längtan att förstöra
Längtan att få bli förstörd
En längtan att beröra
Och att få bli berörd

Att svika dom jag älskar
Vara den som aldrig kom
Att aldrig kunna gå tillbaka
Och aldrig vända om

Ibland vill jag gå sönder
Som ett glas som går itu
Och svika alla dom jag älskar
Jag är inget lyckligt slut…”

Kampen för överlevnad… för vems skull?

a

Fin dikt! Ibland längtar man bara efter att det kan ta slut. Jag är en sån så jag tror säkert att allt kan bli bättre och det känns värt det. Tycker mitt liv har blivit så mycket bättre än jag nånsin trodde. Men jag sörjer fortfarande vissa saker förvisso. Överlevnad för din skull tänker jag!  Men visst det är ledsamt att alltid kämpa!

❤️

Ja ibland känns kampen så tröstlös,  meningslös på något vis…