Kan inte sova?

Jag har ett problem där jag har ångest, men inte så mycket att det påverkar mitt vardagliga liv (längre). Men jag har så svårt att sova på nätterna? På dagarna kan jag känna ibland att jag får som en klump i halsen, men inte mer än att det går bort efter en liten stund. Igår hade jag det ganska mycket och sen tog det flera timmar för mig att somna. Annars brukar jag kunna somna men vaknar flera gånger per natt.

Jag kan förstå om man har en massa tankar på kvällen, men jag kände mig liksom bara rastlös och nästan pigg? Som att min kropp gick på högvarv och hjärtat slog i 790. Har någon av er varit med om liknande?

Har de senaste månaderna haft nästan som panikattacker och inte riktigt kunnat ta mig ut, men nu när det verkligen är på bättringsvägen kan jag inte sova istället. Tacksam för svar!

Å. jag har också sömnproblem. Just nu känner jag mig i största allmänhet rätt harmonisk, men ofta ligger jag vaken flera timmar mitt i natten, vaknar efter ett par timmar och känner mig tokpigg och rastlös. Sedan somnar jag om, till slut. Nu har jag inga tider att passa, så jag kan sova hela förmiddagen om så vore, men hade jag ett “normalt” jobb där jag var tvungen att dyka upp en viss tid skulle jag vara helt förstörd! Tar sömntabletter ibland, men vill inte göra det hela tiden.

Ett tag använde jag en avslappnings-app för att somna, det funkade bra ett tag i alla fall, sedan var det som att hjärnan “vande sig” och inte lät sig luras att somna; ska kanske prova den igen.

Hej!

Jag känner igen det där med att somna några timmar och sedan vakna med att hjärtat slår i 790. Hade så i nästan ett halvår. Tror att det hade med stress att göra för min del. Jag var så stressad under dagarna att så fort kroppen hade återhämtat sig lite så vaknade jag och kunde sedan inte somna igen förens fram emot småtimmarna. För mig blev fungerade det med att försöka vända det till något positivt. Började gå upp direkt när det kändes jobbigt i sängen och drack ett glas mjölk och gjorde något helt annat. Satt mig och läste, duschade, tände alla lampor och försökte se till att jag mådde bättre helt enkelt. Gick inte och la mig igen förens jag verkligen ville för jag visste att jag skulle ta mig igenom dagen utan sömn iaf. Det hjälpte. Tror jag lyckades bryta det destruktiva mönstret då. Jag har fortfarande nätter då jag vaknar eller inte kan somna men då räcker det oftast med att jag går upp 10 min.

Jag kan inte sova för jag tänker för mycket på saker som hänt och  saker som ska hända . Och är rädd för att få mardrömmar . Det värsta är att jag inte kan göra något åt     av det som hänt … det jagar mig hela tiden och kan inte sluta tänka

ibland vaknar jag tidigt för klarar inte av att sova för länge . Speciellt när jag E arbetslös

Jag känner igen vissa saker som skriva. jag kan inte sova själv, så fort jag är själv blir jag livrädd, tror ngn skall ta sig in i lägenheten – jag kan gå upp för att kolla dörren flera ggr- stirra på brevinkastet för att se om det rör sig, om ngt försöker ta sig in. Jag vet inte vad detta beror på- haft en stökig uppväxt men är helt skut av allt detta. Blir så rädd ibland att det nästan piper i mina öron, jag skakar och får hjärtklappning..

Nä kan inte sova. Tankarna vandrar när jag ska sova och ångesten kommer. Som en mardröm jag hoppas bli väckt ur. Men mitt liv är verkligen förstört och jag kommer tvingas leva med det. Eller kommer jag att orka leva så? Bara ge upp? Nä det vill jag inte. Men vet onte om kag orkar kämpa ensam. När allt kommer fram lär min familj hata mig.