misslyckad/det jobbigaste med julen..

..är att bli påmind om allt det där man inte har. Att jag är singel och så långtifrån man kan komma med att skaffa familj är jobbigt i vanliga fall också, men det blir extra kännbart vid släkt/familjeträffar som avlöser varandra vid dessa högtider. Båda mina syskon (som dessutom är yngre än mig) är i stabila relationer, och likaså mina bonussyskon som nu även har börjat skaffa barn.. Ingenting händer i mitt liv, jag har inget att komma med, känner mig som den “misslyckade storasystern”. Eftersom båda bonussyskonen nyligen har fått barn, så är det 90% barn-snack nu när vi har träffats under julen. Eftersom en livspartner och barn är det jag önskar mig allra mest här i livet, så kan det inte bli mer ångest-exponering än så. Att vara i ett rum där man är den enda singeln, den enda utan barn.. det blir så påtagligt.. precis varit på en sådan träff och känner mig nu otroligt låg. Och då kommer tankarna, ska jag inte kunna umgås med min familj så länge jag är i den här situationen? Den insikten känns väldigt sorglig. Antingen får jag dra mig undan familjesammankomster för att skydda mig själv (vilket kommer göra mig deppig), eller så går jag dit ändå (och befinner mig i ett sammanhang som jag vet gör mig nedstämd). Pest eller kolera.

Känner verkligen igen. Det blir som ett jämförande man inte alls i samma utsträckning ägnar sig åt i vanliga fall – även om det såklart finns där då också. Tycker utfrågningar också på t ex barnkalas eller liknande från andra barns föräldrar är jobbiga. Hela situationen är verkligen ångestladdat. Kan faktiskt få självmordstankar helt ärligt efter för många timmar i såna umgängen. Går oftast in i ett totalt mörker och självdestruktivitet om det vill sig allt för illa. Det lustiga är att den dagen jag träffar en partner så kommer jag troligtvis inte vilja fira jul längre med släkten, eller gå på dessa släktfödelsedagar. Misstänker starkt att den jag är ihop med och dennes sida är något jag kommer lägga stor vikt vid. Hoppas på att det öppnar upp en ny dörr dit jag är välkommen istället. Drömmer om fina svärföräldrar, godhjärtade släktingar mm. En varm mysig jul där man spelar sällskapsspel och blir varm i kroppen, istället för ångestfylld och känner sig som ett misslyckat ufo, det vore nåt! Har du också såna drömmar om en egen fin jul och som du får ta del av där du kanske bara har blicken på din partner på släktträffarna istället för att se dig själv i andras ögon och med den kritiska blicken?

Kram

[Indigo Qugimo]

Hej

Det är väldigt lätt att börja fokusera på det man inte har i livet och glömma bort det man har.Det är dessutom väldigt mänskligt att man jämför sitt liv med andras.Och eftersom man oftast jämför sej med dom som har det man själv önskar sej,eller som verkar ha “bättre” liv än man själv,så är det inget man mår bättre av direkt.Under en lång period,så avstod jag från släktens sammankomster,eftersom jag tröttnade på tjatet om att “hitta nån” om det inte var “dags nu” att stadga sej.Normen säger ju att livet ska se ut på ett visst sätt för att man ska vara “lyckad” och det kan ta lite tid att lära sej se igenom samhällets normer.