Julen 2017
Sista året som tonåring flyttade jag så långt bort jag bara kunde från familjen och dess kaos. Under uppväxten har mammas paranoia och ibland underliga beteende gått i vågor men under sista året i familjehemmet var det på en annan nivå, provokationer och skrik var oundvikligt. Min syster och jag hade speciella knackningar på våra sovrumsdörrar för att veta att det var vi som var utanför och inte mamma. Det kändes konstigt, första gången man inte längre öppnade dörren för mamma när hon stod utanför. Men orken var slut.
Nej, orkar inte ens komma till jul-historien, eller psykosen och självmordsförsöken. Fick ur mig en del av allt i alla fall
