December månad, hatar Julen numera…
-
Avregistrerad användareGod e.m. här på Mind Forumet.
* Skrev här och allt text försvann och får börja om från början igen…
* December månad är numera inget jag längtar efter.
* Att bara överleva denna månad är fruktansvärt påfrestande både fysiskt och psykiskt.
* ALLT har med olika former av SORGER som tynger ner mig i svarta mörkret.
* Är det någon här på Mind Forumet som känner igen sig eller är jag ensam att känna så här ?
På återseende…
Avregistrerad användareGod e.m. här på Mind Forumet. * Skrev här och allt text försvann och får börja om från början igen… * December månad är numera inget jag längtar efter. * Att bara överleva denna månad är fruktansvärt påfrestande både fysiskt och psykiskt. * ALLT har med olika former av SORGER som tynger ner mig i svarta mörkret. * Är det någon här på Mind Forumet som känner igen sig eller är jag ensam att känna så här ? På återseende…
jag känner precis likadant, har hela mitt vuxnaliv, tror till och med sedan tonåren. Känt mig otroligt nere i december, ett tidigt mönster har tyvärr varit att: Nu kommer min destruktiva raket som kommer mynna ut i en sådan jobbig vår likadant varje år. December månad är den månaden jag för anstränga mig psykiskt och fysiskt för att orka med, har inte problem med ”spriten” eller så är det kanske just det jag har men kan kontrollera det den övriga tiden på året. Dekadansen som följer efter december men antagligen startar i december jag vet inte. Det blir julbord, ledigheter juldagsfiranden nyårsfiranden ja hela kalaset. I rusen är jag glad och speedad men bakslagen kommer med bakfyllan! Varför är jag inte lycklig? Jag har allt jag behöver mina nära och kära ser mig som en krigare ”du klarar det mesta” ”du är framgångsrik på jobbet” osv. Allt är svart medans ”alla andra” verkar älska denna månad. Det julpyntas och det blir paket osv.. jag känner bara mig totalt ambivalent. Nu borde jag vara glad? Nähe och varför inte de? Det leder i mer fest och mer slag på mig själv. Ingen kontroll jag bara häver i mi vid varje tillfälle som ges, ingen annan del av året funkar jag så men i december då händer det, raketen som tar mig djupt ned i det som oftast slutar i ångest självmordstankar och en sjukskrivning 2-3 månader. Men nu är det tidigt ut, sådana starka självmordstankar jag har nu har jag inte haft tidigare definitivt inte så här tidigt i min destruktiva raket. Förstår om du kanske inte kan identifiera dig med det här, men du har säkert andra metoder att hålla dig över utan. Får du något bakslag av det du genomlider nu i vår? Eller är ”perioden” över för dig i samband med december/januaris slut?
Avregistrerad användareDu är inte ensam om att känna så.
Jag har också en del tråkigheter kopplat till årstiden, då min mormor gick bort vid denna tiden för omkring 8 år sedan och hade en rätt sådan central del i firandet.
Sedan är det mörkt, av någon anledning tänker jag att tiden lider mot sitt “slut” eftersom ett nytt år ska begynna, fastän det ju är vansinnigt att tänka så eftersom tiden rullar på som den alltid gjort. Men för att nämna mörkret så tror jag att den påverkar mycket, inte minst alla medmänniskor som givetvis är på lite lägre humör än vanligt. Så jag vågar absolut påstå att du knappast är ensam.
Visst kan det ligga något i en förväntan att man ska vara glad, när eventuella familj och släktingar ska gå ihop osv. Min familj/släkt är inte så stor till att börja med så något storslaget blir det absolut inte. Tvärtom har den de senaste 8 åren varit väldigt mundana och icke-betydelsefulla.
Avregistrerad användareJag tänker inte så mycket på julen längre. Jag gör ingen grej av det, går inte i affärer eller pyntar hemma. Jag gör som jag gör en vanlig vardag och låter det passera, det går över ganska fort ändå.
Avregistrerad användareJag låter också det vara ganska vardagsaktigt. Vi är 3 hemma nu, och jag försöker inte umgås och bjuda in. För då får jag psykiska besvär speciellt efteråt. Släppte allting för några år sedan. Jag älskar att få paket och att ge bort paket. Men kraften att anordna en hel dags aktivitet är för mig över. Har förstått att utmattnings depression är normalt vid ADD. Fungerar sämre och sämre kan jag erkänna. Dagarna i mörkret i december är ganska korta för mig. Kör stenhårt och stressar på förmiddagen med djur och en son som ska till skolan. Försöker jobba och sen kommer den. Rädsla, feghet, ångest, oro, och ingenting är egentligen viktigt. För vi ska ju leva och må bra.
Om jag inte stressar och försöker små-äta nyttiga saker går det bättre.
Avregistrerad användare Trådstartarenjag känner precis likadant, har hela mitt vuxnaliv, tror till och med sedan tonåren. Känt mig otroligt nere i december, ett tidigt mönster har tyvärr varit att: Nu kommer min destruktiva raket som kommer mynna ut i en sådan jobbig vår likadant varje år. December månad är den månaden jag för anstränga mig psykiskt och fysiskt för att orka med, har inte problem med ”spriten” eller så är det kanske just det jag har men kan kontrollera det den övriga tiden på året. Dekadansen som följer efter december men antagligen startar i december jag vet inte. Det blir julbord, ledigheter juldagsfiranden nyårsfiranden ja hela kalaset. I rusen är jag glad och speedad men bakslagen kommer med bakfyllan! Varför är jag inte lycklig? Jag har allt jag behöver mina nära och kära ser mig som en krigare ”du klarar det mesta” ”du är framgångsrik på jobbet” osv. Allt är svart medans ”alla andra” verkar älska denna månad. Det julpyntas och det blir paket osv.. jag känner bara mig totalt ambivalent. Nu borde jag vara glad? Nähe och varför inte de? Det leder i mer fest och mer slag på mig själv. Ingen kontroll jag bara häver i mi vid varje tillfälle som ges, ingen annan del av året funkar jag så men i december då händer det, raketen som tar mig djupt ned i det som oftast slutar i ångest självmordstankar och en sjukskrivning 2-3 månader. Men nu är det tidigt ut, sådana starka självmordstankar jag har nu har jag inte haft tidigare definitivt inte så här tidigt i min destruktiva raket. Förstår om du kanske inte kan identifiera dig med det här, men du har säkert andra metoder att hålla dig över utan. Får du något bakslag av det du genomlider nu i vår? Eller är ”perioden” över för dig i samband med december/januaris slut?
God e.m. här på Mind Forumet.
* Jag får inte skriva här på Mind Forumet som jag känner pga då bryter jag mot Allmänna villkoren för detta forum.
* Kan bara säga att jag har VÄLDIGT starka självmordstankar och mår jättedåligt.
* Hade önskat att få skriva av mig här på Mind Forumet om hur jag mår men då går jag in på detaljer i mitt mående som bryter mot reglerna och vill INTE det och vill verkligen vara här på Mind Forumet.
* Saknar DIG sååååååå MYCKET, krulliga gråaktiga håret, min underbara söta mormor, gråter nästan varje dager…
* Saknar DIG sååååååå MYCKET, Guldiga håret, den drottningliknande kvinnan.
* SAKNADEN är sååå SMÄRTSAM.
* Flera olika former av SORGER.
* Varför skulle jag bli av med både min underbara söta mormor som gick bort i obotlig smärtsam cancersjukdom och sedan min nära vän som jag blev väldigt kär i…
* Det är sååå TUNGT och ångestladdat…
På återseende…
Avregistrerad användarejag känner precis likadant, har hela mitt vuxnaliv, tror till och med sedan tonåren. Känt mig otroligt nere i december, ett tidigt mönster har tyvärr varit att: Nu kommer min destruktiva raket som kommer mynna ut i en sådan jobbig vår likadant varje år. December månad är den månaden jag för anstränga mig psykiskt och fysiskt för att orka med, har inte problem med ”spriten” eller så är det kanske just det jag har men kan kontrollera det den övriga tiden på året. Dekadansen som följer efter december men antagligen startar i december jag vet inte. Det blir julbord, ledigheter juldagsfiranden nyårsfiranden ja hela kalaset. I rusen är jag glad och speedad men bakslagen kommer med bakfyllan! Varför är jag inte lycklig? Jag har allt jag behöver mina nära och kära ser mig som en krigare ”du klarar det mesta” ”du är framgångsrik på jobbet” osv. Allt är svart medans ”alla andra” verkar älska denna månad. Det julpyntas och det blir paket osv.. jag känner bara mig totalt ambivalent. Nu borde jag vara glad? Nähe och varför inte de? Det leder i mer fest och mer slag på mig själv. Ingen kontroll jag bara häver i mi vid varje tillfälle som ges, ingen annan del av året funkar jag så men i december då händer det, raketen som tar mig djupt ned i det som oftast slutar i ångest självmordstankar och en sjukskrivning 2-3 månader. Men nu är det tidigt ut, sådana starka självmordstankar jag har nu har jag inte haft tidigare definitivt inte så här tidigt i min destruktiva raket. Förstår om du kanske inte kan identifiera dig med det här, men du har säkert andra metoder att hålla dig över utan. Får du något bakslag av det du genomlider nu i vår? Eller är ”perioden” över för dig i samband med december/januaris slut?
Avregistrerad användareJesus tog mitt mörker och torkade alla tårar han har förvandlat mitt liv kämpar dock med smärtor i bröstet men litar på att gud ska ta hand om den här situationen är även utmattad och omgiven av empati lösa läkare som ej vill hjälpa….men gud lovar att vara med oss alla dagar kram du är värde full
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.