Just nu njuter jag inte av livet. Har inga direkta vänner, förutom dem som jag lärde känna via min sambo sen 7 år tillbaka. Min sambo umgås med sina vänninor och planerar/genomför olika aktiviteter. Resor, middagar och dylikt. Även männen genomför aktiviteter, med en skillnad, jag blir aldrig inbjuden till dessa. Jag jobbar dessutom med en av dem. Det är resor och andra aktiviteter, men jag har aldrig blivit inbjuden. Min sambo springer på AWs och andra tillställningar flera gånger i månaden. Jag har försökt att “bjuda in” mig, men ingen reagerar/agerar. Har försökt prata med min sambo om detta, men får ingen respons. Verkar mer som att hon inte vill stöta sig med sina vänner. Lite samma sak är det på jobbet. Att det varit en AW eller annan kul aktivitet får man reda på dagen/dagarna efter. Så den senaste tiden har tankarna flugit iväg mot att kanske göra lidandet kort. Kör mycket bil i jobbet och har redan sett ut den bergvägg som kan vara den ultimata lösningen. Har inte pratat med någon om detta. Det här är första gången jag yppar något för någon. Ser ingen mening i att kämpa, och hela tiden i motvind.
