Ptsd och psykotiska episoder

Hej gänget!
Är det någon som vet skillnaden mellan illusioner och syner? Är det fortfarande en illusion om busken jag får till nåt annat fortfarande inte är en buske om jag går närmare och om jag känner mig hotad. Mitt verkar gå i skov och är blandat av att komma ur tomma intet, mest på kvällen och när hjärnan är stressad och mer trött. Jag har haft detta sen i mars. Det kan även uppstå dagtid, men inte lika vanligt. Det jag ser kommunicerar inte med mig med röster så, men jag liksom bara vet att de inte vill mig väl och hjärnan ger mig liksom en story. Jag är otroligt djupt nere och har svårt att få ihop tankarna, får frånvaroattacker och glömmer saker fort och har svårt att hålla röd tråd, jag kan inte planera och stressas av låga ljus och av ljus även milda. Jag är otroligt glömsk och kan glömma suoerviktiga saker medan helt oviktiga detaljer fastnar. Jag klarar inte att ha hem mina djur och jag känner en otroligt djup skuld och skam över det. Vården verkar inte förstå allvaret då jag pendlar mellan att vara mer normal och sen helt väck. Normalt sett har jag ett toppenminne där jag minns enormt mycket detaljer, så till den grad att det är läskigt för folk åt andra hållet 😅😂

Mina närmaste säger att jag knappt är kvar som person längre och jag vet inte hur jag ska se på mina s-planer om de står för ett verkligt hot eller om det mer är en panik som uppstår när jag inte får kontroll på någonting. Jag har som sagt haft det depressiva sen i oktober ca och synerna från och till sen i mars. Neuroleptika tålde jag inte så medicin funkade inte och vården tror att detta utlöses av mina trauman. Frågan är lite varför just nu när det inte hänt innan och jag ändå är runt 30 nu? De har röntgat hjärnan och inte hittat något. Sist när jag såg som mest så väste en syn varnande mot mig och jag såg i den episod-perioden även 10 saker på en kvart. Detta sker mest när jag är ute. Varför?

Vården har inga svar alls att ge och är inte heller säkra på vad som sker. Jag kan vara syn, lukt ich hörselfri (hahha jag hör sånt jag ska alltså 😅😂) dagar och veckor ibland sen bara pang kommer det. Ibland känner jag av det innan att hjärnan börjar bli trött och jag blir mer frånvarande och då brukar jag se. Andra gånger känns det okej och jag kan gå förbi en tavla och tänka vad fin den var för att 5 min senare se en massa hotfullt i den.

Det tär på kroppen som fått en massa symptom som blödande magsår, huvudvärk och muskelsmärta i revbenen. Ej COVID.

Någon med erfarenhet? Ska även tillägga att jag sista gången inte tilläts säga mitt namn för det jag såg… Och även om just den episoden är över sen 2-3 v sen så ligger det i bakhuvudet säg inte ditt namn. Låg inlagd då och sa mitt rumsnummer istället och tänkte att okej dom (synerna) kan få kalla mig en siffra istället men de ska inte veta vem jag är. Jag har delvis insikt i allt detta, men det spelar ingen roll hur logiskt jag än ser på det så är de på ett vis verkliga. De har blivit ett dom istället för ett det, en han, hon, flickan, nunnan, skuggfiguren osv.. Jag kan heller inte koppla detta jag ser hör och känner lukt av (förutom en lukt) till mina trauman.
Traumqna är från spädbarnsålder. Det enda som barn var att jag hörde röster på kvällarna, men minns ej om de uppmanade mig att göra så mkt saker. Mer att jag hade tvång på 3 och om jag fick för mig att hoppa i soffan och blev påkommen så fick jag hån av rösterna om jag inte slutförde. Men jag har blockat ut dem…jag hade dessutom bara de rösterna ett tag. Sen hade jag 2 olika där alla ljud yttre och inre lät antingen jättelågsamt eller supersnabbt. De stannade kvar länge dock tills jag kanske var 13 men sen inte hört dem efter det och det var länge emellan de kom. När jag vågar berätta lite om dem sa nån att det lät som en stressreaktion. Vad jag vet och minns så visste i te vården något om detta förrän jag berättade nu nyligen.

Vad kan detta vara? Håller jag på att bli fullkomligt galen?!

Jag vill börja med att säga att jag varken har utbildning eller erfarenhet av det fenomen du beskriver. Jag svarar ändå ifall ingen har samma erfarenhet som du just på det här forumet, då jag vill bidra till att alla som skriver här får svar. Har sett att det är många som skriver här på forumet och att alla därför inte får svar.

Jag förstår att upplevelserna skrämmer dig, särskilt om du inte har varit med om exakt detta tidigare och/eller inte fått någon förklaring till upplevelserna. Jag förstår att man kan tro att man håller på att förlora förståndet. Mitt intryck utifrån din beskrivning är dock att du trots situationen fortfarande kan skilja på verkligt och overkligt. Alltså att du har en distans till upplevelserna. Trots att de är påträngande och obehagliga.

Jag tycker att du ska försöka prata med läkaren en gång till om dina symtom, vad det kan bero på och vad du i så fall ska göra åt dem, så att de inte missar något. Tex att det inte är B12-brist, läkemedelsbiverkan eller att du behöver justera din medicin eller så.

Skulle du inte få svar på vad det beror på så är du säkert långt ifrån den enda med oförklarliga upplevelser. Hjärnan är ett komplext organ och det finns säkert lika många möjliga tokiga saker den kan hitta på, som det finns individer. Psykiska trauman kan säkert vara omskakande även på nervsystemet. Kropp och själ är ju två sidor av samma mynt. Kanske kan du trots om du inte lyckas att få någon förklaring, att lära dig att leva med upplevelserna på så vis att du inte längre reagerar på dem med rädsla eller låter dem styra dig.

Hur har du det annars för tillfället, har du möjlighet att upprätthålla de rutiner du mår bra av/vill ha? Sömn, medicin, mat, vätska, motion samt att umgås med människor du tycker om och göra sådant du tycker om? Alltså sådant som alltid är viktigt men kanske är extra viktigt i din situation.

Samt får du behandling för dina trauman? Kramar.