ASD (Aspergers) Väntan på besked

Var i början av denna veckan på vuxenpsykiatrin och hade ett första samtal om en eventuell diagnos. Fick veta att jag har symptomen men frågan är i vilken grad. De skulle ha upp med sina kollegor på möte och sen ringa mig någon gång under denna kommande vecka. Ger så enorm ångest att inte veta när han ringer och att inte veta vad beskedet kommer bli. Ser framför mig att samtalet kommer vid helt fel tillfälle eller att jag missar det eller att det kommer när jag är oförberedd… Och sen vad kommer han säga – kommer jag få en utredning (i så fall under våren) eller inte? Och hur kommer jag att reagera på beskedet oavsett vilket det blir? Många frågor, många orostankar… Och eventuellt en lång vecka av väntan..

Hej,

Åh, förstår verkligen att det är en nervös väntan på samtalet, och vad de exakt kommer att säga. Ett tips är att försöka hålla sig sysselsatt om dagarna och leva på som vanligt. Tror du det kan vara en strategi för att få en ok tid fram till det att de ringer? Tiden brukar kunna gå fortare om man tänker även på annat, man blir lite distraherad, och så får man också mindre anspänning i kroppen. Brukar göra så när jag haft läkare som ringt mig och känt mig extremt nervös inför det. Gå promenader kan också vara ångestdämpande och lugnande.

Kram

Ska försöka göra så. Imorgon kanske blir lättare, då har jag arbetsträning på förmiddagen och psykologen på eftermiddagen. Har också en vän som är sjuk, och det faktumet bidrar med oro. Plus att jag glömde ta morgonmedicinerna igår. Vilket gör att den här dagen varit väldigt instabil. Vet inte hur många gånger jag börjat gråta idag.

Ledsen att höra! Stor kram till dig fina du. Hoppas verkligen vännen kryar på sig snarast!

Tänker på dig!

 

Fick en udda dag idag. Emotionellt mer stabil. Födelsedag men har inte riktigt kunnat njuta helt med allt annat som är. Har haft så många sena kvällar där jag inte kunnat sova och att mardrömmar på det. Så har varit oerhört trött idag. Till den grad att jag efter arbetsträningen åkte hem för att vila någon timme innan psykologen vid 13.00. Vågade egentligen trip at jag skulle somna men satte ändå ett alarm på 12.15. 13.15 vaknade jag yrvaket upp, kikar på mobilen för att se om det var någon idé att somna om. Panik. Funderade på om det var någon idé att kasta mig in i bilen men nej. Försöker ringa deras mobil. Två gånger, inget svar. Jag lämnar ett meddelande och tänker att jag får väl vänta. Plötsligt ringer ett hemligt nummer. Svarar och det är psykologen. Förklarar vad som hänt, och tack och lov fick jag responsen att jag nog behövde vilan i så fall. Fick en ny tid imorgon efter läkarbesöket tack vare en avbokning hon hade fått av nån annan.

Och så berättade hon att hon hade kollat journalen för att se om där fanns något dubbelbokat typ. Och att de från VPM skrivit där att deras beslut är att kalla mig till utredning under våren. En liten stund senare ringde VPM upp och sa samma sak.

Kändes skönt när psykologen berättade först. Men ikväll kommer alla känslorna. Så ledsen men vet inte varför. Det här var ju vad jag ville. Ändå svårt att stoppa gråten och smärtan på insidan.

Och imorgon ska jag försöka berätta om detta för min chef. Och snart försäkringskassan. Och i längden också familjen. Ingen av dem vet än. Vet inte hur jag ska lyckas berätta imorgon men vet att jag behöver det nu när jag fått beskedet.

Har en bra chef men det är svårt ändå. Men när hela det inre är i uppror just nu.. Kan ju knappt själv förstå vad jag känner. Varför gör det så ont? Varför känner jag mig så ledsen?