vad är poängen?

Vad bidrar jag med? Vad kommer jag lämna efter mig efter att jag försvinner? Jag vet att folk kommer sakna mig men de saknar bara den person som jag visat dem.
Den jag var för dem krävde nästan ingen energi alls när jag mådde bra, för mer än 5 år sedan. Den jag är idag och har blivit är en blyg, introvert som skäms över sin egen existens och alla beslut.

Jag känner att jag kan offra allt, jag är villig att lämna alla mina vänner och min familj. Jag är redo att låta någon annan ta hand om mina saker och att någon annan flyttar in i min lägenhet och slänger alla mina minnen jag har samlat på mig under åren.

Nu har det blivit så pass mörkt att jag inte kan se något ljus. Som jag ser det har jag två alternativ, stå ut och lida resten av mitt liv, eller så avslutar jag det.

Jag känner som att jag har bestämt mig att ta mitt liv är det bättre alternativet, men jag vill se om det finns något annat sätt. Jag vill få hjälp. Men det känns lite som att man debatterar med någon, båda lägger sina argument men i slutändan och man förstår den andra personens infallsvinklar men i slutändan så har man ändå samma åsikt som när man började.
Jag vill verkligen inte sitta där framför en psykolog som ska försöka övertyga mig om att begå självmord. Pillren jag har gör det lättare att genomföra mina obligationer men de höjer inte min livskvalitet.

Det finns stunder då jag känner att jag är eller håller på att bli galen. Jag kan inte bestämma hur allvarligt mitt tillstånd är. Vet du?

Jag har väldigt stor telefonskräck så jag kan inte ringa, jag är väldigt rädd för att bli tångsinlagd.
Jag börjar få slut på alternativ för hjälp. Är jag ensam mycket mer med mina tankar vet jag att jag snart kommer gå till handling.

Livets stora fråga är det du ställer. Finns inget enkelt svar där. Men ang. din existens så har du mer påverkan på omgivningen än vad du tror. Du vill inte köra fram och tillbaka med argument för och emot (been there) så gör inte det. Ändra bara på din åsikt. Istället för att tänka att du vill avsluta, tänk istället för att fortsätta och identifiera vad som gör dig glad och inte. Något skedde för 5 år sedan. Vad? Du har familj och vänner. Vet dom om hur du mår? Det är tufft att berätta och hoppas att folk kommer förstå att man inte är samma person. Att få höra att allting kommer att ordna sig ska du se hjälper inte så mycket vid såna här tankar som du har. Första steget du bör ta är att prata med någon här på självmordslinjen. Finns mycket hjälp att få bara du är villig att tänka lite mer… Jag vill, jag kan, jag ska. Vi är alla blyga för vissa saker. Jag själv gillar inte att parta i telefon men att skriva har alltid fungerat kanon. Vilket verkar ha gått okej för dig när du skrev så vi fortsätter. Skriv och berätta lite mer specifikt om hur en helt vanlig vardag ser ut för dig. Vad du gör? Vad tänker du på när du gör det? Vad gör dig glad och vad får dig att tänka dessa fruktansvärda tankar. Finns många här som kommer lyssna och skriva utan att du behöver vara rädd för något. Speciellt inte för att bli tvångsinlagd. Du bara måste komma bort från dessa tankar och bästa sättet (då du är allt mer ensam) är att prata om allt möjligt. Livsglädjen finns fortfarande kvar inuti dig. Vi ska hjälpas åt att hitta den igen.

Tack för ett givande svar.
Om mig: 31 år, gay, bor i Stockholm.

Har alltid frågat mig själv vad jag vill bidra till denna jorden, vad jag har för syfte if you will.
Redan när jag gick i mellanstadiet så visste jag att jag ville underhålla världen, berätta historier i form av teater, film eller tv. Jag var så jävla ambitiös!! Knappt rädd för något och älskade att skapa saker tillsammans.

Jag har nu kämpat mig igenom alla de tre riktningarna i karriären utan att ens slå jämnt ekonomiskt.

För 5 år sedan bestämde jag mig för att ge upp, jag mådde inte bra i branschen, det var inget för mig. Jag hade jobbat gratis och övertid och var så nära att gå in i väggen. Så jag slutade jaga efter fler jobb inom media och skaffade två andra jobb istället.

Dessa två jobb gav mig en trygg inkomst men fick mig också bli en sämre människa. Jag började hata kollegor och andra i min närhet, det var då hopplösheten smög sig på. Och sedan dess har det bara växt och växt.

För att summera en lång text så känns det som att jag spelat alla mina kort fel, jag satsade på en hand som inte var vinnande och nu står jag här och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag ser inte vad jag kan bidra till världen längre.

Jag förstår vad du menar. Har själv satsat 110% som man brukar säga på en sak för att sedan efter flera år av hårt kämpande inte bli något (roligt medan det varade) sen var det bara att acceptera att alla våra planer inte går som planerat. För min del precis som du gjorde så började jag om. Även i mitt fall började jag tröttna på mina arbetskollegor och sitter själv och undrar vart allting gick fel och vad jag bara måste ändra på för att få fart i livet igen och komma ut ur denna onda cirkel. Finns inga enkla lösningar men små steg hjälper. Att vara i en relation är alltid ett stort +. Dock så är det betydligt svårare för dig med alla fördomar och om du inte kommit ut (sorry för uttrycket). Du erbjuder världen mer än du tror. Du skrev och jag svarade. Jag kunde ha pysslat med annat, men ditt liv har ett värde. Bara för att du själv inte anser att du har något att erbjuda betyder det inte att allting är över. Det gick inte som planerat och du kan inte ändra på det men du måste acceptera det. Du har (om jag förstått rätt) fortfarande jobb fast att du inte riktigt trivs och ifrågasätter saker och ting?! Vi lever i ett ekonomiskt tryggt land så det finns ekonomiskt hjälp att få så du behöver inte oroa dig för att hamna på gatan om du känner att vara arbetslös ett tag och komma bort från “allting” skulle hjälpa. Människor gör drastiska förändringar i sina liv då och då. Har du funderat på att lägga allting bakom dig och göra en “fresh start”? Byta ort, arbetsplats, vänner och viktigast av allt. Skaffa ett hobby som du brinner för. Testa på. Mycket skulle förvåna dig. Jag går rakt på saken då du redan har det många saknar (jobb, vänner) men du upplever inte som om att det gör ditt liv värt att leva. Då har du inte så stor nytta av det heller. Pengar gör väldigt få människor lyckliga egentligen. Finns viktigare saker. Bättre en bra vän än 10 dåliga. Så var inte rädd för att göra ännu en förändring. Bara för att den första för 5 år sedan inte gick så bra så får du göra en utvärdering. Vad förväntade du dig av förändringen? Vad blev rätt (och varför?) Vad blev fel? Fokusera på det som blev rätt. Finns alltid något. Du är ung och har hela livet framför dig. Slösa inte bort tiden på en massa dåliga tankar och funderingar. Accept and move on! Lättare sagt än gjort, jag vet. Jag är som sagt i en liknande situation + en massa annat. Men jag har mått bättre av dom små förändring jag gjort som lett till att jag ser saker och ting från ett annat perspektiv som i sin tur har har gett mig en liten del av livsglädjen och hopp tillbaka.

“Instead of saying, “It’s hopeless , I’m broken, There is no point” say “I’m healing, I’m rediscovering myself, I’m starting over.”

 

Jag förstår dina poänger! Jag inser att det är så jag måste tänka/göra. Det du skriver låter bra. Jag har bara väldigt svårt att applicera den på mig. Att tänka att jag läker och att allt inte blir sämre känns som om jag ljuger för mig själv. Att göra en nystart hade kanske funkat men det betyder att jag kommer vara ännu mer ensam och ifrån mina vänner och familj.
Sen är det ju detta med att skaffa en hobby, något jag brinner för. Jag har funderat på det i 5 år, jag har prövat allt från träning till broderi och drönarflygning men det finns inget jag känner mig passionerad för.

Nu kanske det låter som att jag inte vill må bättre men det vill jag, jag vill inte “slösa bort mina unga år” på negativa tankar. Men det är som att det sitter i min benstomme att jag redan är för gammal, för ful och har för lite talang för att göra eller klara av något. Jag vill bara sova. Men inte ens det kan jag.

Jag förstår dig. Det är alltid lätt för oss alla att tipsa andra om att gör si och så när det inte är så himla lätt som det kan låta. Det är helt okej att ljuga för sig själv. Personligen ser jag positiva saker i det för det är ett måste ibland. Det ska inte vara gå så långt att man inbillar sig saker. Du tror väl inte att alla personer som vandrar runt med värsta självförtroendet och en bild av sig själva som störst och bäst faktiskt stämmer? Det är självklart att folk väljer att bete sig så och med tiden får bättre självförtroende. Vågar mera. Det är precis vad du behöver göra och inte det du gör nu. Du pratar om att (min tolkning) DU tycker att du är det ena och det andra. Vad får dig att tycka så? Har andra sagt det? Även om dom har så betyder det inte att det är sant såklart. Du väljer själv hur gammal du är. Ålder är bara en siffra. Det är hur vi känner oss och vad vi har förmågan att göra vid ett visst ålder som är viktigast. Vad är talang? En person kan utföra helt dumma grejer och det räknas som hen har en talang. Du har rätt många “riktiga” talanger men det är andra saker som hindrar dig från att få fram dem. Ett negativt tänkande för det första. Krav på andras godkännande?! Att du inte kan sova. Jaaa. Allting hänger ju ihop. Det finns saker att göra strax innan läggdags som att man sover längre och bättre. Inget som börjar fungera över en natt, men det fungerar. I dom flesta fall så bör du göra något som gör dig ordentlig trött om du inte redan är det. Det andra är ju att göra något avslappnande innan. Något som får bort dig lite från verkligheten och negativa tankar. Läsa en bok. Se på film. Lyssna på avplanande musik är bara några av saker via alla (hoppas jag) har möjlighet att göra. Ge bara inte upp så snabbt.

Att du har svårt att hitta en hobby är ett problem som jag själv försöker redan ut. Hade en massa förut och det känns som att allting vart sk*t tråkigt att hålla på med över en natt. Ingen aning om vad som hände. Visst har jag ersatt en med en annan som bara efter några månader blir samma. Från sk*t roligt till sk*t tråkigt. Du har dock svårt att fastna för en överhuvudtaget upplever jag det som. Eftersom det finns så mycket så är det självklart att du kommer hitta något som varar en längre period. Har dom du testat bara varit du eller med någon vän?